Nätet är fantastiskt och allra mest spännande är Twitter. Samtidigt händer det ibland att vi som tillbringar för mycket tid där tror att den digitala världen är mer betydelsefull än den fysiska.
Jag påminner mig själv om att det till sist är de fysiska handlingarna som är betydelsefulla. Att ta ansvar för sitt liv handlar inte om 140 tecken på en skärm.
Poserande godhet och enkla lösningar står jag inte ut med.
Jag njuter av att inte behöva skriva om den obehagliga soppan. Många andra känner sig manade. Ovanstående infograf lyfter diskussionen från det begränsade svenska perspektivet.
Det fanns en tid då Sven Melander och Åke Cato var det roligaste. Då skrattade alla åt ordet rattmuff.
Lundströms bokradio är ett bra program. Ibland aningen pretentiöst och då vill jag balansera med lite Varanteater.
I den avslutande dikten misshandlas den här sången.
Jag kommer alltid att att se bilden av en “visslande grå kanin”
Jag försöker utveckla mina romantiska sidor.
Tack Trine!
170.000 har sett trailern för Uppdrag granskning om hat mot feministiska krönikörer. På nätet svallar upprördheten. Jag är rädd att uppmärksamheten matar nättrollen. Min lärarreflex är att en del former av dåligt uppförande inte ska uppmuntras – alternativet är polisiär. Hot är ett allvarligt brott. På nätet och i det fysiska rummet. Det finns inga förmildrande omständigheter.
https://twitter.com/andersutbult/status/298874326231429121
Är ni med – det är alltså OBLIGATORISKT för kommunerna att erbjuda möjligheten för de föräldrar som VILL utnyttja servicen.
Tysta tankar 