Jag tar ofta bilder av mig själv som spegling i skyltfönster. Kanske är det ett försök att markera avståndstagande?
Category Archives: Personligt
Genus i Berlin
Jag vandrar genom kvarteren bakom Alexanderplatz och stannar upp framför det nybyggda Barbielandet.
På gatan rasslar en brölande svensexa förbi i en ölvagn som drivs av en komplicerad cykelkonstruktion,
Under tiden lastar den elegante mannen in presenter i sin blanka svarta bil. Det känns inte som om de här två världarna kommer att mötas i Berlin. Samtidigt verkar alla ganska nöjda?
Den här affärens namn gillar jag.
Tysk solidaritet
Recensioner av filmen Jakten
Idag skriver jag i Sydsvenskan om män i förskolan utifrån den danska storfilmen Jakten.
Det kommer nog att dyka upp en länk under dagen.
Filmen recenseras av Göran Sommardal i Kulturradion. Det känns som om han ställer orimliga krav – en melodram är till karaktär förutsägbar och manipulativ.
Michael Tapper skriver en hårt politiserad presentation och lyckas göra filmen till någon form av antifeministisk propaganda för gemytlig danskhet.
Jag är berörd av filmen och vill gärna diskutera innehållet.
Barnfria zoner – Marie Nordberg
Förföriska broschyrer från charterarrangörerna – kryssningar som lekland.
Men barnen äter för sig. Åldersstreamade aktiviteter.
Sven och Ingegerd
Why democracy!
Undrar om det är fler som twittrar här?
“I think in Sweden you believe officially in the value of democracy…”
Hörde jag en ironisk underton?
“Det finns idag inga teorier som inte är relationella”
Pramling citerar Ken Robinson “Vi utbildar barn för ett samhälle vi inte vet något om”.
Efter paus rullar det vidare med Johan Dahlbeck:
Hur bör jag leva – vad är min kropp kapabel till?
Nietzsche och Deleuze….
Jag trodde DN hade nyktrat till
Hatet mot lärarutbildningen drabbar studenterna
Landets ledarsidor har frossat i spekulationer kring vilka studenter som utbildar sig till lärare. Heidi Avellan är nog mest hatisk och jag ser inte att apliknelsen kan leda till något bra. Det finns inga bra ursäkter för de här nedlåtande beskrivningarna – de drabbar alla.
Samtidigt tycks DN svängt. Efter tio år av svartmålning skriver de nyanserat om skolan. Tack Wolodarski – om det fortsätter så här kanske jag kan tänka mig att prenumerera igen.
Nu väntar vi på Lärarnas Riksförbund…
Kvinnohat?
http://Instagram.com/p/XxyQG2l2A3/
Jag är lite tagen av de starka reaktionerna på en skiva vi gjorde för 20 år sedan. Kanske är det samma ilska som fick stora delar av kvinnorörelsen att gå i taket över det här inslaget hos Stina Dabrowski. Min grundidé om livet är att inte reta upp mig på sådant jag inte förstår. De här männen verkar vara inne i något viktigt. För dem.










