Jag kommer inte att skriva om något bröllop idag
Image
6
Vi firar nationaldagen i Köpenhamn. Huvudbangården – här började många äventyr i ungdomen.
Vi tar Metron vid Kongens Nytorv. Rulltrapporna är imponerande.
Vi åker förarlös Metro.
Efter biljettkrångel hamnar vi på ett ljuvligt soligt Louisiana.
Tara Donovans utställning är fantastisk.
Konstverken är gjorda på platsen.
Den här väggen av sugrör är omöjlig att inte gå nära.
Vi återvänder till Österport och går genom Kartoffelkvarteren.
Bakom Kastellet ligger Churchillparken och en fontän med mytiskt motiv. Jag badar fötterna.
Vi äter på Bistro Bohem. Jag borde ha klätt upp mig.
Jag äter mitt livs godast moules frites.
Vi passerar en staty med två nakna kvinnor och jag funderar över debatten kring Blachman.
Nej – det är ingen bra dag för genuspolitik. Inte ens bokshopen på Louisiana lyckas träffa rätt.
Jag går hem genom staden i en lånad långkofta. Det är mitt sätt att bryta mot traditionella könsmönster.
Länk till Deadline – inslaget börjar 10:33
Den plågsamt förutsägbara DN-debatten följs naturligtvis upp i andra medier. Rakel Chukri gör sitt bästa för att polarisera och tillskriver Dennis Nörmark en position som han inte vill kännas vid. Som vanligt ät det högt tonläge och konfrontation. Jag hör till dem som avstår från diskussionen om arv och miljö – en klassisk återvändsgränd.
Den efterföljande diskussionen om Nordiska ministerrådets förslag att övervaka antifeministiska grupper är mer spännande. Vi har redan en lagstiftning som kriminaliserar hot och Nörmark oroar sig över att förslaget skulle hota integriteten på sociala medier. Det måste gå att bekämpa våld och kvinnohat på andra sätt, som inte inskränker yttrandefrihet genom åsiktsregistrering.
Jag stannar hemma och rättar tentor och missar därför en inbjudan att ingå i det vinnande quizlaget på Mässingshornet.
Bitterheten!
Tur att jag inte är tävlingsmänniska.
Den här artikeln i DN skulle kunna tolkas som en krigsförklaring mot den svenska modellen. Filmen antyder att det finns flera möjliga positioner.
Nina Björk slår in en del öppna dörrar och okynnespolariserar några komplexa frågor.
Jag tycker debatten känns besvärande riggad. Alla goda människor samlas och förfasar sig.
Johan Norberg skriver spännande om hur vi inåtvända försöker delta i sociala samspel.
Kanske kan modern kommunikationsteknik erbjuda en gyllene medelväg? Det är lätt att föreställa sig att sociala medier där man lämnar ut sig själv och samtalar med hela världen skulle vara lika välkomna för introverta som isoleringsceller för extroverta. I själva verket är de en välsignelse för inåtvända. Kommunikation via e-post, Facebook eller Twitter är motsatsen till ett mingel: det sker i skrift, vi får tala till punkt och vi talar och lyssnar när det passar oss, inte när samtalspartnern kräver det.
En bekants slutne, tonårige son höll rejäl distans till klasskamraterna, tills han började spela onlinespel och genom detta samt sms och chatt byggde upp en stor bekantkrets över hela världen som han nu håller tät och hjärtlig kontakt med. Många introverta säger att nätet gör dem sociala. Det bygger upp en självsäkerhet inför sociala sammanhang som också kan bäras med från tangentbordet.
Vilken ironi om det är den teknik som gör att vi kan babbla jämt som gör att inåtvända äntligen får den tystnad vi behöver.