Genus handlar även om innehåll – inte enbart om kunskap och medvetenhet. Om vi ska motverka traditionella könsmönster måste flickorna få chans att pröva på manligt kodade aktiviteter. Och utveckla en hantverksskicklighet när det gäller konstruktion.
Jag får översättningshjälp.
Bästa sättet att uppleva staden är med cykel.
Till och med Karl Marx allé är njutbar.
Barnens hus är ganska skräckinjagande. Den 90 meter breda gatan bjuder på arktitekturhistoria.
Poliserna avvaktar dagens fotbollsmatch.
Karl Marx är ständigt närvarande.
Vi utforskar Treptows hamnområde. Båten heter Hoppetossa. Pippi är stor i Tyskland.
Några rester av muren pryder kajen.
En del kontor är djärva byggnader.
Vi följer Landwehrkanal mot nordväst. På marken samlas något ulligt från träden.
Vi passerar tekniska museet. Jag gissar att det är en DC3:a på taket?
Vi inspekterar det nya köpcentrat Bikini och sneglar ner på babianerna.
Berlin är lekplatsernas stad.
Vi följer Spree västerut och passerar nya byggnader.
Hitta barnen!
Vi landar i min favoritpark Monbijou. Det är tango för alla.
Jag blir sugen. Nästa gång.
Det ser ganska obegripligt ut. Och mycket lockande.
Kastanienallé är en av mina favoritgator. Just nu blommar hästkastanjen.
De flesta husen är nyrenoverade och stadsdelen gentrifieras hastigt. Ändå lever något kvar från den gamla östtiden. Tempot är lugnare och lekplatserna många.
(Förstora bilden!)
Prater lär vara Berlins äldsta ölträdgård. Den här varma vårkvällen visar den sig från sin bästa sida.
Vi går över Schönhauser allé och jag känner suget från fussballspelet i den mörka lokalen med det mystiska namnet.
På Käthe Kollwitzplatz ligger många bra restauranger. Mediterane är ny och erbjuder montenegriansk mat.
Man kan inte bara äta schweinehaxe.
Vi bor bra i närheten av Rosenthaler Platz, men ibland måste man utforska nya delar av staden.
Väggmålningen och paret sätter igång min fantasi.
De flesta gator är fyllda av nyutslagna träd.
Minnet av Karl Marx lever kvar. Åtminstone på hans egen gata.
Ibland är skyltfönstren ganska aggressiva. Då tittar jag ner i gatan.
EU-valet stundar. Piratpartiets har bäst affischer.
Vi följer kanalen.
Vi ramlar in på en liten gitarrfestival.
Vi motstår en del frestelser.
En del artister gillar rosa.
Vi går genom Kreutzberg och njuter av gatulivet.
Någon av oss blir inspirerad och vill dekorera sin balkong lite extra.
På det här undanskymda torget vaktar två herrar.
I morgon kanske vi ska gå på den här utställningen. Gruppresor är äventyrliga.
Öh – jag borde nog ha en bild med förskoleanknytning.
Fast först gå genom säkerhetskontrollen.
Och taxfreeshopen chokladskyltning.
Och snabbköpets erbjudande.
Mot det väntande planet. Jag har aldrig sett likheten mellan idolen Egner och Kjell Lönnå ?
På planet läser jag om okända sjukdomar.
45 minuters flygtur är väldigt lagom.
Kan det finnas en kvinnlig antipluggkultur vid engelska universitet?
Jag misstänker att den svenska förklaringsmodellen för pojkars studieresultat har begränsat värde i internationellt perspektiv.
Vad gäller ekonomisk styrning är principerna ”likvärdighet” och ”marknad” faktiskt varandras motsatser, påpekar han. Tanken med marknadsstyrning är att resurser ska styras från sämre utförare till bättre, vilket kommer att öka avståndet mellan dem. Styrning utifrån likvärdighetsprincipen innebär det omvända: att sätta in åtgärder för att höja kvaliteten hos svaga skolor, så att spannet mellan bra och dåliga skolor minskar.
– Motsättningen går inte att komma ifrån. Man kan inte styra enligt båda principerna, utan måste bestämma sig för vilket paradigm som ska få vinna.
Att rida på två kameler samtidigt kräver en viss skicklighet.
I skoldebatten brukar Finland framhållas som ett gott exempel. Där har lärarna fått stor frihet att utforma sin undervisning – utan skolinspektion (SOU 2014:5). I Sverige däremot granskas våra lärare och skolor bland annat via kommunal revision, SCB, Statskontoret, Riksrevisionen, ESO, utredningsväsendet, Skolverket, IFAU, Skolinspektionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten och nu senast en ny myndighet för skolforskning. Utrymmet för våra lärare att i stället stärka sin kompetens (Löwing och Bennet, DN Debatt 10/4), och att utveckla sin professionalism riskerar därmed att trängas undan. Förvaltningsforskaren Lena Lindgren varnar exempelvis för att det i Sverige uppstått en ”trängsel” av utvärderande myndigheter som till slut kan motverka syftet med utvärderingarna. Vi kan lätt hitta exempel.
Det största hotet mot verklig skolutveckling stavas idag :
S K O L I N S P E K T I O N E N
Tysta tankar 