Den naturglade läraren…

… vet inte så mycket om svampar.

svamp

Däremot är han mycket intresserad av detaljer och mottaglig för goda råd angående art och ätbarhet när det gäller det här vackra paret funnet på järnvägen mellan S.t Olof och Vitaby.

svam2

Jag befinner mig i utkanten av det mykologiska kunskapsfältet (Länk) som kan vara svårt att avgränsa från det mikrobiologiska, eftersom många svampar även är mikroorganismer.

Naturligtvis finns det ett register på nätet över en halv miljon svampfynd (Länk) så det är svårt att i längden kokettera med sin okunskap.

Ett närliggande område är läran om lavar (lichenologi)

Förstora:

mossorochlavar

Jag är ganska förtjust i mina kunskapsluckor och lovar mig själv att aldrig ta reda på skillnaden mellan en mossa och en lav.

Alla vet vad mina löften är värda.

Fototriss – smultronställe

Jag är svag för bedagade skönheter. Maskinstationen/loppmarknaden/byggskroten/antikaffären söder om stationen i Smedstorp är en sådan.

ss2

Bakom fönstret glittrar diskokulan. Orten som marknadsför sig som “Österlens mittpunkt” har oväntade men glamorösa drag.

ss3

I ladan finns fynd för olika smaker. Den lobotomerade dockan är ständigt glad och högtalaren på magen tillfälligt tyst.

ss1

Vi går vidare söderut och hittar en affär som vid första anblick ser ut som en prylmarknad. När vi går in och tittar närmare visar det sig vara en järnaffär som har haft en ganska dålig omsättning av varor sedan 60-talet.

Originalförpackning är bra för värdet på Tradera…

Mer fototriss

Det vackra och det fula

simris

Myten om det vackra Österlen har en baksida. I Simrishamn hör jag lokalbefolkningen diskutera turistanstormningen.

– Det är bättre än att åka utomlands! Alla möjliga sorters människor är ju här!

– Ja, man blir ju förvånad när man träffar någon man känner igen.

Bakom den vackra medeltidskyrkan ligger en av stadens fulaste byggnader. Fredagens tryckande värme, bråk på parkeringsplatsen, krånglande varuvagn, kö på systemet och dansk flintastek på Netto. Flickan som sitter på muren befinner sig i en obestämbar tidslucka. Skyltarna på väggen ger  ingen ledning.

Nästa vecka är det dessutom k-r-ä-m-a-r-marknad i Simrishamn – en stad jag aldrig kommer att älska.

I mitt nästa liv… (repris)

…ska jag vara dödsryttare på William Arnes motorcirkus. Jobba tre dagar om året och pilla lite med trätunnan och maskinerna dessemellan.

Förstora bilden:

wa

Kanske skulle det vara en lite bättre idé om jag inte var så oteknisk och höjdrädd, men det är bara att erkänna: showen blir bara bättre och bättre för varje gång jag ser den!

Njut av bilen:

Uppdatering: I år missade jag showen – det enda som verkligen är unikt och sevärt på Kiviks marknad. Det grämer mig.

Läs mer på Sydsvenskan

De framgångsrika på Österlen

Jag ser Anne Lundbergs intervjuprogram från Ystad och drabbas av svår oro. Var kommer all denna beundran inför framgångsrika personer ifrån?

Del 3 av 5 – enbart för självplågare

Programledaren ställer underdåniga frågor och gästerna får några minuter på sig att berätta om sina senaste lysande succéer. Allt interfolieras av hysteriskt klappande från en hundaktig publik som antingen är tokig på riktigt eller hårt dresserade av en studioman som tror att applåder ger liv åt döda repliker.

himmel

Nu går jag ut i trädgården och tar upp en spontan applåd för solnedgången.

Det som går upp måste komma ner

upp

Musiklänk

Jag vet inte om det är ett utslag av ren sadism att skicka upp en tvååring i den här formen av helvetesmaskin, men det kanske är fostrande för framtiden. Tillit är inte längre möjlig.

Du sitter hårt fastspänd och lyfts sakta uppåt. Ovanför dig vilar en elak katt och på marken skrattar en så kallad vårdnadshavare. Just när du börjar slappna av och njuter av utsikten…Då händer det! Du faller handlöst och lovar dig själv att aldrig mer lita på de vuxnas omsorger.

– Vinka!

Marknadsvecka – Kivik!

kivik

De lokala hantverkarna tar ledigt och en hel del affärer har stängt på tisdag. Då är den stora marknadsdagen på Kivik och det vill ingen missa.

Jag och några vänner ska sälja schalar, smycken och väskor från Indien till förmån för vår fadderfamilj i Goa. Om ni passerar  “Havet 3 – plats 2” så titta gärna på våra prima varor! På onsdag ansvarar jag och Jon för försäljningen och då riskerar det att bli billigt – eller dyrt (jag vet inte!). I bästa fall är allt slut.

Men jag blir glad om någon bloggläsare kommer och hälsar på!