I mitt nästa liv… (repris)

…ska jag vara dödsryttare på William Arnes motorcirkus. Jobba tre dagar om året och pilla lite med trätunnan och maskinerna dessemellan.

Förstora bilden:

wa

Kanske skulle det vara en lite bättre idé om jag inte var så oteknisk och höjdrädd, men det är bara att erkänna: showen blir bara bättre och bättre för varje gång jag ser den!

Njut av bilen:

Uppdatering: I år missade jag showen – det enda som verkligen är unikt och sevärt på Kiviks marknad. Det grämer mig.

Läs mer på Sydsvenskan

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Österlen, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till I mitt nästa liv… (repris)

  1. Globerider skriver:

    Ha,ha! Bli Dödsryttare och bara jobba tre dagar om året…..
    Nix, som Dödsryttare kanske du kan vara ledig tre dagar om året, alla andra dagar består av hårt arbete för brödfödan. Vore det så enkelt att man kunde tjäna till sitt uppehälle genom att jobba tre dagar på Kiviks marknad. Jo men visst, håll drömmen levande och jag återgår till min gamla drom igen nu när pensionen inte räcker till.
    Jag gillar dina sidor men att jobba tre dagar med motorcirkus ……… Ja jävlar det vore något att sträva efter Ha,ha,ha.

  2. Mats skriver:

    Jag kanske har en romantisk och lättsinnig inställning till yrket. Syo-konsulenten var lite otydlig när det gällde ekonomin….

  3. Globerider skriver:

    Jo du Mats. Nog fasen är man romantiker alltid, inget fel i det bara man inte glömmer den grå verkligheten som lurar bakom varje hörn. Själv är jag sådan av ohejdad vana och det är väl gycklarens privilegium att få leva med det. 😉

    Jag är glad över att fått uppleva den tiden då marknaderna och barnensdags-festerna (puh, långt ord det där) fortfarande fanns. Alla dessa originella personligheter som jobbade med varieté och cirkus i olika former från dödsryttare till fakirer, trollkonstnärer, strippor och annat hedervärt folk, folk som inte gärna ville sätta sig i myndigheternas knä, verkliga levnadskonstnärer av ett slag man inte längre ser.

  4. Mats skriver:

    Jag anar att du sitter på en massa berättelser?

    Jag hörde Wallmans skrönor från Kivik och tror att du skulle kunna fylla ett sommarprogram också!

  5. Globerider skriver:

    Jo men det säger sig själv, har man levt ett antal år på resande fot har man också fått en del minnen i bagaget. Minnen som är både glada och kanske inte alltid så trevliga. Dock finns dom där och brukar plockas fram när vardagen blir allt för påträngande.

    En dag hamnar man väl på ”hemmet” och då kan det vara skönt att kanske skilja sig lite från dem som jobbat ett helt liv för samma företag och inte har en susning om hur vi som ansågs lite suspekta klarade vår vardag.

  6. Daniel Önnerström skriver:

    Kul att folk vill leva som min farfar gjorde.
    Tyvärr lärde jag inte känna honom och vet inte om han hade hållit med om att det var ett glassigt yrke. Slit var nog ordet han hade använt……

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s