Den här vägen norr om Kronovall är vad den heter – rak. I Skåne är det aldrig fel med en inskjuten vokal.

  
Jag lyckas övertala mig själv att ta en promenad och väljer den tätaste granskogen av vindmässiga skäl. Tio sekundmeter från Östersjön och fem minusgrader är inte riktigt lika förfärligt på skogsvägarna bortom Attusa.

Den här rotvältan var det mest spännande och tankeväckande. Någonting har hänt.

En annan dag kanske jag vill diskutera om granen hör hemma i det skånska landskapet.

Vi vandrar mot Lindgrens länga vid Skepparp. Det är ett litet museum vid Verkeåns dalgång.

  
Jag läser om forntida kultplatser och den ekonomiska betydelsen av fisket.

   
    
 
Verkeån har renoverats och snart kommer lekmogna laxar hoppa här. Det lär vara ett magnifikt skådespel.

Vi går vidare mot stranden och hittar modernare lämningar.

   
   
Dagen inbjuder till religiösa spekulationer vid parkeringsplatsen i Vitemölla.

  
Vi hinner hem innan regnet kommer.