Jag lyckas övertala mig själv att ta en promenad och väljer den tätaste granskogen av vindmässiga skäl. Tio sekundmeter från Östersjön och fem minusgrader är inte riktigt lika förfärligt på skogsvägarna bortom Attusa.
Den här rotvältan var det mest spännande och tankeväckande. Någonting har hänt.
En annan dag kanske jag vill diskutera om granen hör hemma i det skånska landskapet.