George Formby – The Window Cleaner
Jag brukar undvika att skriva om min familj, men eftersom jag har en skolpolitikfri helg kan vad som helst dyka upp. Svärmor till exempel.
George Formby – The Window Cleaner
Jag brukar undvika att skriva om min familj, men eftersom jag har en skolpolitikfri helg kan vad som helst dyka upp. Svärmor till exempel.
1) Jag går en runda på morgonen och hisnar över naturens beredskapsläge. Det här trädet har rötter i nordisk mytologi och är nu hotat av en sjukdom. Träet används ofta som verktygsskaft.
Ledtråd: The Smiths
2) Liten gnagare som bygger ytliga gångar under jorden. I mullvadshögen är hålet placerat i mitten av den uppknuffade högen. Det här djuret gräver jorden bakåt och hålet hamnar i kanten av högen.
Ledtråd: Mock Turtle Soup – Rodent Revolt (den har ni inte hört förut?)
3) Den här skogen kommer snart vara i ständigt halvdunkel. De första bladen på träden har en frisk smak av harsyra. Stammen är slät och det är ett mycket hårt träslag som är populärt i möbeltillverkning.
Ledtråd. Shunsuke Mizuno – Beech Forest
Janne ställer en intressant fråga:
Länk i nytt fönster
Går det att blogga i tjänsten om läraryrket utan att reduceras till informatör eller marknadsförare?
P.S. Testa http://photofunia.com – kul bildeffekter på nätet!
Frågan om visionernas betydelse tränger sig på. Jag vill jobba inom en lärarutbildning med sammanhållen gemensam idé om skolans uppgift. När jag började på Malmö högskola fanns en romantisk föreställning om “vår modell” och det förekom ideologiska övertoner i debatten. Slagorden om “reflekterande praktiker” fungerade faktiskt och vi var stolta bärare av visionen. Kanske för stolta.
Nu monteras landets lärarutbildningar ner och ersätts ofta av kanslier som hanterar ett köpochsäljsystem mellan institutioner, områden, fakulteter och enheter. I framtiden renodlas marknadstänkandet inom högskolorna och jag är orolig för att de korta kurser som studenter erbjuds inte hålls samman av en pedagogisk grundsyn. Kvalitet kommer att mätas som en formell och teknisk storhet. Andel disputerade och antal publikationer känns inte som trygga parametrar att bygga en komplex verksamhet på. Jag skulle hellre se utbildning som “en resa” än “en tur till stormarknaden”, men det finns olika metaforer för att beskriva högskolans uppgift.
I skogen leder sälgen vårens inmarch. Humlorna surrar och firar att vintern är över. Träden runt om står tysta och kala. Det är viktigt att samlas runt något.
Jag brukar fotograferar kor som betar i hagen. De har inte blivit utsläppta än. Bortom våtmarken och den uppbökade gröna backen skymtar vårt hus – så som korna kanske ser det!
Våren är städtid. Nästa helg eldar vi ris. Det brukar vara kallt och rökigt.
Vi bor strax norr om en flygkorridor. Just nu gläds jag över att planen ritar streck över himlen.
Mer fototriss
Kivik art center är en spännande plats. Dit återvänder jag gärna. Tanken på att sätta ut genombrutna betongkuber i en kohage är underlig. Den storslagna naturen och de strama formerna ställer intressanta frågor om människan och civilisationen.
Mer fredagsfärger

Min lille vän söker sig gärna till upphöjda positioner. Från gitarrhuvudet har vännen bra uppsikt över de betande korna och nu drömmer han om armar som kanske är en förutsättning för mer kvalificerat fingerspel.
Fler bilder på min lille vän: länk
Den specialintresserade kanske känner igen en Bjärton Estrella? Flaggskeppet i Bjärnumfabrikens gitarrserie. Länk
Mer fototriss
Det där vulkanutbrottet skapar overklighetskänslor och de ofattbara mängderna rök och aska reducerar oss till statister i naturens skådespel.
Sigur Ros gör musik som förkroppsligar den här obevekligheten. Just när kroppen skriker att de måste sluta – då har sången bara börjat.
Sigur Ros – Hoppípolla
Sigur Ros – Glósóli
Sigur Ros – Sæglópur
Sigur Ros – Svefn – g – Englar
Nästa gång jag ser en vacker solnedgång kommer detta att vara soundtracket för ljusets brytning i sotpartiklarna från det stora utbrottet som förändrade vår syn på civilisationen och människans förhållande till naturen. Aldrig mera “full kontroll”.
Thomas Wiehe gör en körkonsert och funderar över sina gamla sånger:
Vad kan jag säga om mannen som lärde mig att vara en smula vilse utan att skämmas? I en tid när tvärsäkerheten regerade vågade Thomas ställa svåra frågor. Det är en skandal att hans tidiga skivor inte finns på cd/spotify. Mögel är fortfarande en svåröverträffad klassiker.
Som obotlig romantiker tar jag mig ibland ett rejält bad av The Ink spots musik. Ingen lyckas ge banala kärlekssånger samma fulländade värdighet och den som inte berörs av det buttra talavsnittet har aldrig varit kär.
The Ink Spots – Whispering Grass (Don’t Tell The Trees) spotify