Ödelagd – en lärarroman

Jag har sträckläst romanen Ödelagd av Henrik Valentin. Det är en bok som andas stark kärlek till trädgård, mat och dryck. Kanske är jag mer intresserad av huvudpersonen Helenas yrkesliv som lärare, än den uppslitande skilsmässa hon går igenom. För mig är det en omskakande upplevelse att läsa en skolberättelse u-t-a-n demonisering av dagens ungdom och dessutom möta många inspirerande exempel på hur Helena och hennes kolleger jobbar tematisk och ämnesövergripande med aktuella frågeställningar från populärkulturen.

Boken är lättläst (det tycker jag om på sommaren!) och har bra driv i språket. Normal läser jag inte böcker med blommor på omslaget och går långa omvägar runt feelgood-, och chiclithyllan, men Ödelagd kommer jag att bära med mig och rekommendera. Särskilt till trädgårdsintresserade och matglada lärare.

Boken har en egen blogg med extramaterial! Länk

Adlibris

Min stabila manlighet?

Jag har inga problem med att  som man vara i minoritet. 25 år i förskolan har gjort mig ganska okänslig för könsmässigt obalanserade situationerna. Idag har jag haft möjlighet att testa den här hållningen genom att delta i vattengymnastik på det lokala badet. Jag och 15 tanter, kvinnor, damer, tjejer njöt av 30-gradigt vatten och vackert väder. Intressanta rörelser och prestigelös stämning gjorde aktiviteten mer än njutbar.

Nu är jag trött i okända muskler och bläddrar i mitt nyköpta 10-häfte med biljetter till vattengymnastik. På onsdag är det dags igen. Jag förbereder en ny karriär.

Det bloggliga förfallet

Jag har höga ambitioner med  bloggen. Svåra utbildningspolitiska frågor ska här bearbetas under värdiga former. Ändå behövs det bara en solig dag på stranden och jag förvandlas till en lallande version av Tomas Ledin. Rädda mig!

Tomas Ledin – En dag på stranden

Knäbäckshusen är fortfarande bästa stranden.

“…eftersom jag inte vill tro på Gud!”

Eva Dahlgrens sommarprogram återupprättar det nedslitna formatet. Vad är det som krävs? Mer än:

  • behaglig röst
  • personlig ton
  • allvarligt ämne
  • självutlämnande ansats
  • oförutsägbar musik
  • moraliskt allvar
  • sammanhållna berättelser

Tja – det räcker nog med dessa ingredienser.

(länk till program)

Bonussång

Själv grips jag av hennes brottning med frågan om guds existens och landar i samma slutsats – livet blir antagligen inte rikare av att tro på gud och jag vill inte heller hamna i kategorin predikanter (Ekman, Green, Häggkvist, Skytte o.s.v) Det mest mystiska i min värld är de vita bollarna som dök upp på fältet för någon vecka sedan, men jag tror att det finns en rationell förklaring. Någonting med anaeroba processer

Expressen

Vem har lekt apelsinleken?

Midsommaraftonens oväntade höjdpunkt var Apelsinleken:

Deltagarna delar upp sig i två lag. Lagen ställer sig på rad mittemot varandra. Den första personen i varje lag lägger en apelsin under hakan och händerna på ryggen. Alla andra lägger också händerna på ryggen. Nu gäller det att flytta apelsinen från haka till haka utefter raden. Det lag som snabbast når fram med sin apelsin till siste man i laget har vunnit.

Även om vi gjorde det sittande med mjuk gummiboll var upplevelsen av kroppslig närhet stark. Nu tänkte jag skriva något förutsägbart om lekens betydelse för gemenskapen, men det går nog lika bra utan.

Säljer ICA benskörhet?

Att handla på midsommarafton är ett äventyr. Jordgubbsjakten är över och jag söker mig mot kassorna. Där ser jag skylten som förklarar sambandet mellan kundernas bristfälliga kostvanor och deras kroppstillstånd. Om du bara äter godis är det naturligtvis oundvikligt med en viss benskörhet.

Folkhälsoarbetet i Tomelilla har mycket att ta itu med.

This slideshow requires JavaScript.

Borta med vindskivorna

Vi bor fint och jag älskar vårt vackra hus.

Det är tredje sommaren och smekmånaden är definitivt över. Fördelen med trähus är att även en måttligt händig person kan utföra smärre reparationer. Nackdelen är att det tar aldrig slut. Naturens angrepp är oförtrötterliga och mina försök att mota dem med färg är slumpmässiga.

Vindskivorna mot söder  är den svaga punkten och jag ställs inför svåra val. Måla över, byta brädor eller plåta in?

Jag tänker att det här dilemmat även gäller i skolan. Hur mycket måste vi byta ut för att skapa en skola som kan möta framtidens utmaningar? Det känns som att en del av de nya delarna i skollagen har hämtats från bakersta hyllan i förrådet.

Allt du velat veta om blåtunga…

…men inte vågat fråga om?

Länk

Jag kanske överskattar nyfikenheten hos mina besökare, men för de intresserade kan jag meddela att sjukdomen antagligen är på tillbakagång och inga nya fall har rapporterats. Än råder restriktioner och idag var distriktsveterinären hos grannen och vaccinerade 170 får.

Allt fungerade bra och min insats var att sätta ett rött märke i nacken på de behandlade djuren. Det låter enkelt men är rätt svårt. De står inte stilla.

Jag önskar att skolan var lite mer så här:

1) Det kommer någon och sprutar in lite vett i dem

2) Jag sätter ett märke och kontrollerar att alla har fått lika mycket

3) Fåren följer varandra och det är lätt att kontrollera gruppen om man har lyckats lura ledaren att gå åt rätt håll.

Tyvärr är det andra villkor i skolan. Parallellen haltar.

Min lille vän 88 och den nya skollagen

Idag har riksdagen behandlat skollagen. Media har inte ansträngt sig för att lyfta fram denna historiska händelse och jag erkänner att min läsning av de 1100 sidorna har varit översiktlig – för att inte säga ytlig.

Svd, Lärarnas nyheter

Riksdagsbeslutet – inte lättläst men nyttigt. Förhoppningsvis kan någon förklara detaljerna för mig.

En del bloggare fäster stora förhoppningar till den nya lagen – andra är mer slentrianmässigt Björklundkritiska. Jag unnar mig den tillfälliga lyxen att inte ha en åsikt.

Min lille vän är däremot full av synpunkter på tavlan som jag köpte på loppmarknaden i Onslunda. Han menar att det borde finnas regler om vem som får kalla sig konstnär och driver en kampanj för något som han kallar konstärslegitimation. Möjligtvis kan han tänka sig ett konstnärligt provår.

Min lille vän 87 – järnhandeln i Smedstorp

Byggvaruhusen kämpar om en ganska underlig marknad och i Skåne råder överetablering. Hornbach, Bauhaus, K-Rauta, Silwan, ByggMax, Byggupp, Lantmännen och så vidare… Jag vill  kunna gå in i en järnhandel och köpa en strut spik och några udda beslag – men den tiden är förbi.

Trodde jag.

I Smedstorp finns en järnaffär som har ett överraskande utbud av udda varor. Om du letar efter moderiktiga plastprylar från 60-talet är chansen stor att du hittar dem här – i originalförpackning. Länk till affären.

Jag skulle köpa en antennkontakt men kom hem med en kaffekokare och glasskopa. Det finns gott om spännande artiklar, som du garanterat inte hittar på byggvaruhusen.