Som lärare vill man gärna vara en förebild och föregå med det goda exemplet. Som förälder blir det en livsuppgift att förmedla normer till barnen och underlätta deras anpassning till samhällets konventioner.

Därför gjorde det lite ont när en nära anhörig, som har bott i England i fem år, skällde ut mig på grund av att jag frågade en okänd person om vägen UTAN att inleda samtalet med att be om ursäkt. Den här artigheten, som i mina svenska ögon framstår som lite tillgjord, var för henne helt avgörande i umgänget med andra människor.

Elisabeth Gerle skriver om vårt inbillade oberoende av omvärlden (Länk till Sydsvenskan) och det är svårt att inte hålla med henne.

Som ung glömde jag ofta att hålla upp dörren för den som kom efter. Tills jag bodde i Princeton i nio år. Plötsligt blev jag medveten om min oartighet. Insåg att alla sa ursäkta när de ville komma fram i snabbköpet. Sedan började jag irritera mig hemma i Stockholm. Istället för att säga ”ursäkta, jag ska av här”, stirrade folk på tunnelbanan tills man flyttade sig. Från Princeton minns jag ett samtal om svenskar som inte hälsar och inte ser varandra i ögonen när de möts. ”De är som folk som just flyttat in till stan”, sa en New York-bo. De är blyga och väjer undan med blicken. Men på landet hälsar alla. Däremot talar ingen med den okände i onödan. Så kanske finns en sorts lantlig blyghet bakom det ordkarga.

Skillnaden mellan stressen i London, där artigheten utgör ett nödvändigt glidmedel i det dagliga umgänget, och lantlivet på Österlen är naturligtvis stor. Men det finns ingen ursäkt att inte be om ursäkt. Gerle  driver tesen att det är skolans uppgift att odla fram goda vanor.

Brådska, blyghet eller en föreställning om att var och en klarar sig själv kan vara förklaringar till att svenskar ibland uppfattas som mer oartiga än andra. Men det handlar också om vanans betydelse. John Dewey (1859–1952) känd amerikansk filosof, psykolog och pedagog intresserade sig för lärandets villkor och myntade uttrycket ”learning by doing”. Precis som vi lär oss det språk som talas omkring oss så insuper vi de beteenden vi omges av. Dewey menade att både samhälle och individ har ett gemensamt intresse av att odla fram goda vanor.

Fast just idag har jag fullt upp att odla min trädgård.