Snäll som en ko?

En flock kor går i hagen utanför vårt hus och jag tröttnar inte på att se dem äta, idissla och umgås under vänskapliga former. Det är nyfikna djur med en stark gruppkänsla. Ibland tycker jag mig förstå dynamiken i gruppen, men antagligen har jag sett för många disneyfilmer och läser in mänskliga känslor hos de oskyldiga djuren.

Soffie tog den fantastiska bilden!

Soffie tog den fantastiska bilden!

I lördags bröts harmonin för några sekunder. Två kor som hade kalvat sent blev utsläppta med sina veckogamla kalvar.

Hierarkin hotades och den ömtåliga balansen var rubbad. Den rödaktiga kvigan visade vem som bestämde (?????) och snart var ordningen återställd.

En dag i ett grässtrås liv:

Marken – munnen – strupen – vommen – nätmagen – bladmagen – löpmagen – ändtarmen – marken….

Jag tror att det här inlägget har något med diskussionen om mobbning att göra, men det är en mycket långsökt och obehaglig tanke att “allt handlar om att veta sin plats”?

Naturen är en ytterst suspekt läromästare för hur vi ska leva våra liv!

Thomas Wiehe – Bajspladaskan

Soffies blogg!

Barn gör inte som man säger…

… de gör som vi gör. Så är det även i djurens värld.

Jag sitter och försöker läsa ny kurslitteratur, men boskapen i hagen framför mig är  mer spännande. Tjuren och kon luktar länge på varandra och ibland lyckas de fullborda en bestigning. Problemet är två kalvar som  är ytterst nyfikna och försöker tränga sig emellan under själva akten.  De gör tafatta försök att härma tjuren som är ett under av tålamod. Kon är diskret angelägen men gör ett förvirrat intryck.

This slideshow requires JavaScript.

Thomas Wiehe – Bajspladaskan. Varför sjungs inte den vid skolavslutningar?

Det är dags att omvärdera Vilse i pannkakan – Sveriges mest förtalade barnprogram.

Nussbaum – myra eller trollslända?

Jag funderar vidare på Helenas uppdelning av pedagoger. Länk. Vad ska man säga om den amerikanska filosofen Martha Nussbaum som kraftfullt pläderar för en skola som inriktar sig mot att fostran till medborgarskap? Länk till Svd – nu rätt.

Enligt den ekonomiska tillväxtmodellen bör barn och ungdomar förutom de basala färdigheterna att läsa, skriva och räkna primärt lära sig vissa mer avancerade förmågor som har att göra med teknik och datorer. Däremot krävs det inte mer än högst rudimentära kunskaper i historia och knappast någon konst och litteratur över huvud taget. Jämlikhet, jämställdhet och demokrati framstår egentligen inte heller som särskilt betydelsefulla. Det enda som räknas är gynnandet av bruttonationalprodukten per capita. Allt annat är av underordnat intresse.

Många vittnar om naturvetenskapens betydelse för vår möjlighet att klara framtida försörjning och jag är orolig över att den här polariseringen låser  tanken i förlegade kategorier.

Visst, Nussbaum överdriver medvetet för att få fram sin poäng, men den är å andra sidan desto mera tänkvärd. Med en drastisk formulering poängterar hon att vi idag befinner oss mitt i en världsomspännande utbildningskris som vi knappt ännu lagt märke till men som i det tysta sprider sig. Utifrån sin övertygelse att en välfungerande demokrati förutsätter välorienterade, empatiska och kritiskt tänkande medborgare är hon genuint bekymrad över att dagens skolor och universitet i allt högre grad förväntas producera användbara mänskliga maskiner.

I tidigare böcker har Nussbaum diskuterat begreppet “Liberal education”. Vem tar upp den handsken?

Hjulahultsbacken - Österlens högsta punkt

Hjulahultsbacken - Österlens högsta punkt

Jag behöver nya perspektiv och uppsöker Österlens hemliga höjdpunkt Hjulahultsbacken (185 möh).

Det känns fortfarande som om Nussbaum inte kommer att påverka den svenska debatten i någon högre grad. Anders Burman avslutar artikeln med några skarpa reservationer:

Trots att Nussbaum försöker vara mer konkret i den här boken i jämförelse med ”Cultivating humanity” är det många frågor som förblir obesvarade. Det mesta som hon skriver låter förvisso bra och fint, men det är något världsfrånvänt och naivt i hennes beskrivning av världen i allmänhet och barns och ungdomars levnadssituationer i synnerhet. Det är som om hon här utgår från amerikanska, välbärgade medelklassungdomar som inte tycks ha något liv utanför skolans väggar.

“Har du solat i Vitaby?”

Det finns några skämt som aldrig åldras. “Har du solat i Vitaby?” är kanske inte det allra bästa exemplet, men just nu kommer jag inte något roligare. Jag återser mina arbetskamrater efter sommaruppehållet och de ser oförskämt fräscha ut. Jag anar att solen har ett finger med i spelet och avstår från att pröva lyckan med det gamla skämtet. Alla har inte samma humor.

Just nu är det bråda dagar och alla brinner av arbetslust (tror jag). Den första september kommer studenterna och då ska det helst se ut som om vi har en plan. Dessutom gäller det att skapa utrymme för deras erfarenheter och initiativ. Jag vacklar mellan nervös lust att överplanera kursen  och  programmatisk tro på frihetens möjligheter inom pedagogiken.

Ständigt dessa val.

En dag på bruket

Stödgalan mot gasborrningen var lång och bjöd på ett varierat program i spännande miljö. Länk

Greven bjöd på rundtur mellan slagghögarna som berättar tysta historier om den gamla tidens mineralbrytning. Länk

Konstlotteriet bestod av skänkta priser i skiftande material. Jag tycker nog att “Landskap i olja” var en provocerande titel.

Skilla spelade sist och det lät riktigt bra.

This slideshow requires JavaScript.

Vädret kunde varit bättre och det fanns plats för betydligt fler besökare. Håkan Skytte gästade Molly på rymmen och skedar är instrumentet för dagen.

Himmelsk stödgala i Andrarum

I morgon lördag klockan 11.00  är det dags för den stora stödgalan vid Christinehof Andrarum.

Länk till programmet som ser spännande och varierat ut. Vädret verkar bli lagom varmt. Den politiska enigheten är stor och oberoende liberala Sydsvenskan formulerar sig skarpt på ledarsidan.

Stödgalans officiella kamplåt färdig!! Lyssna

Nirvana och Nangiala?


Jag är en badare utan badkar. På landet har vi ett gammalt rostfritt slaktkar som jag funderar på att använda som badkar om jag kan lösa uppvärmningsfrågan. I år har det varit torrt och eldningsförbud, men jag har en vision av mig själv sittande över öppen eld. Enligt fysikens lagar ska jag inte kunna bränna mig eftersom vatten leder värme bättre än luft.

Katalogen från Hornbach erbjuder några lockande alternativ. Paradbadkaren heter Nirvana och Nangiala. Frågan är om de verkligen har funderat över namnvalet? Även om badandet innebär en sorts jagupplösning tycker jag nog att det är lite väl mycket dödslängtan över de här två begreppen.

Sporty Mats 3

Min motionsperiod går in på sin andra vecka och jag kan inte undgå det poserande draget i aktiviteten. Jag försöker hitta snygga ställen att springa på och snart kommer min stylist med nya kläder och sminktips.

Dagens tur gick på spåret mellan Vitaby och S:t Olof. Under sommaren  driver en förening välbesökta turer med ånglok och servering. Då gäller det att se upp extra – även om tåget hörs på flera kilometrar. Don´t try this at home!

Nåja – snart är jag vän med möjligheterna i iMovie och de är fler än jag anade. Dagens filter heter “gammeldags ljus” och passar bra ihop med Basement jaxx?

Sporty Mats 2

Sporty Mats 1

Min hopplösa kamp för att komma i form tar sig ständigt nya uttryck. Nu har jag pumpat upp en gammal cykel och utvidgar mitt revir. Skåne är inte platt och jag är bäst i nedförbackar. Vi börjar vid den stora boken.

Jag börjar känna mig hemma i den nya versionen av iMovie och ska snart börja experimentera. Växelklippning är ganska effektivt och jag känner nästan fartvinden i öronen. Och den flämtande andhämtningen i uppförsbacken…

Idag spelar Bollywood Pandits på Pildammsteatern i Malmö. Det låter som en helkväll, men jag tröstar mig med Daler Mehndis musik och en tröja från Goa.

Min kamrat Mikael menar att jag är mogen att utöka min sportutrustning (Länk) och nu behöver jag vägledning.

Mera Weber och en förtrollande afton

I några inlägg har vi diskuterat förtrollning och olika grader av rationalitet. I bakgrunden har den tyske sociologen Max Weber mullrat, men jag måste erkänna att det min bildning inom fältet är tunn. Be mig inte förklara skillnaden mellan Marx och Webers klassbegrepp.

Som vanligt erbjuder Wikipedia tröst (Länk) och jag inser att Foucault inte var den förste som försökte förstå maktens natur.

Weber var en av de sociologer som verkligen försökte studera maktens väsen och betingelserna för maktens utövande. Enligt Weber berodde en lyckad maktutövning till stor del på i hur hög grad en maktutövare kan få den underordnade att tro på legitimiteten i hans maktinnehav. De huvudsakliga grundvalarna för att göra anspråk på makt och motiven att underordna sig makten grupperar Weber i tre idealtyper;

(1) de rationella (2) de traditionella (3) de karismatiska legitimeringsgrunderna.

I det första fallet baseras auktoriteten på att de underordnade tror på legaliteten hos en fastställd ordning och på makthavarnas rätt att ge anvisningar för att upprätthålla denna ordning. I det andra fallet är auktoriteten grundad på tron på traditionens okränkbarhet och på legitimiteten i att på traditionellt sätt utse makthavarna. Den tredjeidealtypen, den karismatiska, grundar sig på den utomvardagliga hängivenheten för en helig person, hjälte eller annan förebild.

Begreppet “rationalitetens järnbur” lämnar mig inte oberörd. Jag borde nog ha läst lite mer sociologi.

Från det traditionella handlandet har man gått mer åt värde- och målrationellt handlande, från att legitimera makten traditionellt gör man det alltmer med hjälp av byråkrati och från de traditionella organisationsformerna har det vuxit upp alltmer byråkratiska organisationer. Detta ser han som en paradox, i och med att rationalitetens utveckling har inneburit stora framsteg i fråga om teknik och produktion, men har medfört en förlust för den existentiella grunden i människors liv.

Förra året belade jag bloggen och mig själv med solnedgångsförbud eftersom jag inte vill framstå som banal. Nu tänker jag att en välplacerad grill lyfter motivet till konstnärliga höjder.