En liten bit av Söderåsen visar sig på vår tomt. Det fina uttrycket är “berg i dagen”. Idag har jag tittat närmare på den lilla knallen.
Sedan fortsätter jag att snoka i rabatterna. De flesta blommorna har namn.
Kronbladet på digitalisen ser aningen angripet ut.
Jag är även intresserad av rost på klädnypor.
Har jag nämnt att jag är mycket nöjd med min makrolins till iPhone?
Det känns modernt att publicera gruppindelning och schema för 300 studenter från BilBengtssons restaurang i Sjöbo.
Just nu älskar jag min dator.
Jag brukar vara en smula avvaktande.
Porslinsfigurer är antagligen spännande för samlare – och etnologer.
Avdelningen för leksaker och spel erbjuder en del godbitar.
Den här boken handlar om maktkamperna inom Ny Demokrati på 90-talet. Jag diskuterar om erfarenheterna är överförbara med en representant för Feministiskt initiativ i Simrishamn. Vi kommer överens om att det kan vara ett känsligt ämne.
Jag minns annonserna för Magnusorgeln. Det måste vara ett av historiens värsta instrument.
Fälttelefonen verkar ha varit en militär föregångare till mobilen?
Jag får en tung rockring i present. Här ska rockas.
Jag har överlevt en vecka på jobb och reser österut. Det är bra så.
I morgon tar jag fram ukulelen.
Jag släpper mineralogin och tipsar om teveserien Den vita stenen som finns i SVT Öppet arkiv.
Rekommenderas!
Idag används ofta “fossil” som ett skällsord. Jag tänker att det är ganska vackert att något låtit sig inneslutas av sedimentära bergarter och därefter under miljoner år vittrat bort och lämnat ett vackert hålrum efter sig. Så skulle jag kunna tänka mig ett eftermäle.
Serien går mot sitt slut och jag inser att det var svårare än förväntat att bestämma bergarter. Jag skrev till Naturhistoriska och fick det här mycket generösa svaret:
Hej,
Bilder är knepiga att tolka och speciellt när man inte ser färska (naturliga) ytor. Därför får jag nog försöka mig på ett generellt hållet svar eftersom din fråga(or) gäller stenar som blivit avrundade av att ha legat i vatten (troligtvis en kombinationseffekt av slipeffekter av vågor i grundhav och diverse istider med isälvar och dylikt). Dessutom har säkerligen en serie av processer påverkat stenen (eller berget den hörde till…) långt innan de rundade formerna uppstod. Jag tänker exempelvis på vad man kallar hydrotermal omvandling där olika lösningar strömmar genom berggrunden – djupt ned i jordskorpan – och fyller sprickor med nya mineral. Så, det man nu ser när man betraktar en strandsten, är resultatet av en lång kedja av händelser; bergartens ursprungliga bildning (kanske för 1700-1900 miljoner år sedan), deformation och omvandlingar i olika steg och sen effekten av att olika istider brutit upp berggrunden och mer recent väder-och vindpåverkan. Tyvärr, är inte heller färgen lätt att gå på; vad man generellt kan säga är att färgen i en sten styrs av lite olika fenomen; inneslutningar av små gas eller vätskebubblor, eller att det finns mycket finkorniga mineral som små-små prickar i ett yttre mineral och som ger det senare dess färg, eller att det finns spår av lite udda grundämnen i kristallstrukturen som kontrollerar färger. Man brukar ibland tala om kromoforer som ger mineralen dess färg.
För att var lite mer konkret – så för dagens sten 4 så finns diverse olika mineral som bildar sliror och fyller sprickor i den röda ”moderstenen”. Jag kan egentligen bara gissa men den röda färgen kan just vara järnoxid; exempelvis närvaron av mineralet hematit (järnmalmsmineral med formeln Fe2O3) gör att röd fältspat är just röd (denna fältspat kallas mikroklin med formeln KAlSi3O8 men har alltså en impregnation av småttiga hematitkorn), den gröna färgen påminner om mineralet epidot och det mörka är möjligen en blandning av mörk glimmer och hornblände.
Liksom för bild 4 så verkar de flesta av de övriga bilderna visa kiselrika stenar med diverse band och sprickfyllnader. Jag tror ingen kan sätta ett specifikt namn eller etikett på dina bilder (eftersom det är inte ett enhetligt mineral eller en homogen bergart som visas upp…); undantaget är väl just den bild som visar på en porfyriskt textur (närvaron av lite större kantiga fältspat”ögon” i en mer finkornig bergart gör att man kallar bergarten, som är av vulkansiskt ursprung, för en porfyr). Fast egentligen skulle man behöva studera även denna sten i detalj och helst kunna hitta den i häll och undersöka närområdet för att man skall kunna utesluta att ”ögonen” inte är vad man kallar ”porfyryblaster”, dvs kristaller som växt till under påverkan av hydrotermala lösningar och vid förhöjda tryck och temperaturer.
Så, tyvärr ringa enkla svar och om du exempelvis googlar på kvarts och tittar på bilder så ser du vilken mångflad av färger och former som detta kiselmineral (med den simpla formeln SiO2) kan ha….
Hälsningar,
Kjell Billström
En bit söderut har det brutits gråsvart kalksten med inslag av trilobiter. Bordsskivor av Komstadsten tycks ha varit den ultimata statussymbolen på skånska gods under 1800-talet.
Jag släpper taget och kastar mig ut i det metamorfa. Sten har jag alltid uppfattat som något konstant. Nu förstår jag att de är stadda i förändring. Om temperatur och tryck är de rätta:
En metamorf bergart även kallad metamorfit[1] bildas när en tidigare bergart genomgår en viss typ av omvandling – metamorfos. Namnet kommer från de grekiska orden meta och morphe och betyder ändring av form.[2] Om magmatiska, sedimentära bergarter eller äldre metamorfa bergarter utsätts för högt tryck, höga temperaturer eller en kombination av dessa så kan en metamorfos ske. Lösningar eller gaser kan också få en bergart att genomgå metamorfos, den kan förändra dess kemiska sammansättning genom att bortföra vissa ämnen och tillföra andra.[3] Ursprungsbergarten kallar man protolit.[2]
Metamorfa bergarter har genomgått en omvandling av antingen struktur, textur, mineralsammansättning eller en kombination av dessa under kristallina förhållanden, dvs utan att ursprungsmaterialet har smälts ner[4]. En metamorfos kan ofta upptäckas både kemiskt och utseendemässigt.[5][6][7]
Å andra sidan verkar det här vara en perfekt gummikategori för allt jag inte vet.
Tysta tankar 