I några inlägg har vi diskuterat förtrollning och olika grader av rationalitet. I bakgrunden har den tyske sociologen Max Weber mullrat, men jag måste erkänna att det min bildning inom fältet är tunn. Be mig inte förklara skillnaden mellan Marx och Webers klassbegrepp.

Som vanligt erbjuder Wikipedia tröst (Länk) och jag inser att Foucault inte var den förste som försökte förstå maktens natur.

Weber var en av de sociologer som verkligen försökte studera maktens väsen och betingelserna för maktens utövande. Enligt Weber berodde en lyckad maktutövning till stor del på i hur hög grad en maktutövare kan få den underordnade att tro på legitimiteten i hans maktinnehav. De huvudsakliga grundvalarna för att göra anspråk på makt och motiven att underordna sig makten grupperar Weber i tre idealtyper;

(1) de rationella (2) de traditionella (3) de karismatiska legitimeringsgrunderna.

I det första fallet baseras auktoriteten på att de underordnade tror på legaliteten hos en fastställd ordning och på makthavarnas rätt att ge anvisningar för att upprätthålla denna ordning. I det andra fallet är auktoriteten grundad på tron på traditionens okränkbarhet och på legitimiteten i att på traditionellt sätt utse makthavarna. Den tredjeidealtypen, den karismatiska, grundar sig på den utomvardagliga hängivenheten för en helig person, hjälte eller annan förebild.

Begreppet “rationalitetens järnbur” lämnar mig inte oberörd. Jag borde nog ha läst lite mer sociologi.

Från det traditionella handlandet har man gått mer åt värde- och målrationellt handlande, från att legitimera makten traditionellt gör man det alltmer med hjälp av byråkrati och från de traditionella organisationsformerna har det vuxit upp alltmer byråkratiska organisationer. Detta ser han som en paradox, i och med att rationalitetens utveckling har inneburit stora framsteg i fråga om teknik och produktion, men har medfört en förlust för den existentiella grunden i människors liv.

Förra året belade jag bloggen och mig själv med solnedgångsförbud eftersom jag inte vill framstå som banal. Nu tänker jag att en välplacerad grill lyfter motivet till konstnärliga höjder.