Jag lyckas övertala mig själv att ta en promenad och väljer den tätaste granskogen av vindmässiga skäl. Tio sekundmeter från Östersjön och fem minusgrader är inte riktigt lika förfärligt på skogsvägarna bortom Attusa.

Den här rotvältan var det mest spännande och tankeväckande. Någonting har hänt.

En annan dag kanske jag vill diskutera om granen hör hemma i det skånska landskapet.

Vi vandrar mot Lindgrens länga vid Skepparp. Det är ett litet museum vid Verkeåns dalgång.

  
Jag läser om forntida kultplatser och den ekonomiska betydelsen av fisket.

   
    
 
Verkeån har renoverats och snart kommer lekmogna laxar hoppa här. Det lär vara ett magnifikt skådespel.

Vi går vidare mot stranden och hittar modernare lämningar.

   
   
Dagen inbjuder till religiösa spekulationer vid parkeringsplatsen i Vitemölla.

  
Vi hinner hem innan regnet kommer.

Varje sten berättar en historia – minst.

   
   
Och sedan torkar den.

   
 
Vår granne är konstnär – han uttrycker sig med en strängläggare.

Och snart kommer rundbalspressen.

  
Jag har vandrat genom tätortens Sankt Olof. Där kan allt hända.

Kommer ni ihåg diskussionerna om jättelokans existensberättigande för några år sedan?

Naturvårdverket

Vi kommer att få engelska gäster och jag vill gärna att de ska tycka om bygden. Samtidigt inser jag att de flesta av våra sevärdheter inte håller internationell standard. 

  
Ravlunda skjutfält – Dover light?

  
Havängsdösen – Stonehenge light?

  
Gäret på skjutfäktet – Hadrian Wall light?

  
Sandödlan på stranden – Jurassic park light?

  
Hästarnas dal – extra light?

  
Jag är osäker på om den här anonyma mosaiken verkligen är ett försök att beskriva universums uppbyggnad.

Äsch – det får bli som det blir.

  
Jag tycker inte att ett päronträd ska se ut så här. Men det finns säkert en bra förklaring.

Vi vandrar över Brösarps södra backar. Vägverket har en liten fruktodling vid parkeringsplatsen. Det är en spännande plats. Svindlande höjder.

  
Det var en ödslig dag på stranden.

  
Vi anade spår efter mänskliga bosättningar.

  
Det hårt prövade ålfisket präglar kustlinjen. En del stolpar är övervuxna.

  
Samtidigt finns det en optimism. I år vänder det?

   
 
På en övergiven bunker från Per Albins tid har någon hastigt lämnat solstolarna. 

 
 Jag tänker på EU och svåra förhandlingar.

  
 
I Friseboda naturskyddsområde pågår ett omfattande arbete. Jag tror att det finns en plan.

Jag bjuder på en brödbit och det verkar vara uppskattat. 

Den nya filmuppladdningen på WordPress verkar fungera bra.