Jag lyssnade mycket på den här skivan. Han kallade sig Zero – det var liksom en omstart.
Jag lyssnade mycket på den här skivan. Han kallade sig Zero – det var liksom en omstart.
Jag är golvad. Det ser så lätt ut!
Det finns en del luckor i historien och ljudbilden stinker 80-tal – men det är fortfarande en bra låt.
Jag har inte hört någon svensk översättning av den här klassiska melodin.
Undrar lite över sammanhanget för den här inspelningen från Sverige 1963.
Jag har svårt att föreställa mig hur flickvännen trakasserar Frank Sinatra för dålig tonträff?
En motsägelsefull invigning – pompös och pretentiös med en speedad norsk hotellägare och mer modest socialdemokratisk politiker i huvudrollerna.
Symfoniorkestern kom i skymundan av Timbuktu och Damned. När ungdomsorkestern Sistemica intar scenen blir det väldigt känslosamt.
Plötsligt känns det nästan meningsfullt.
Jag har aldrig spelat Fallout.
The Honeycombs var den första gruppen som petade ner Beatles från den engelska topplistan.
De sjunger fint, men de där stoppen i melodin förstör svänget fullständigt.
Jag har verkligen dålig koll i år.
Shame on me. Tur att Håkan Engström finns.
Jag är mållös.