Jag förbereder en föreläsning om hur man kan använda musik i historieundervisning och har en del bra exempel på sånger som beskriver händelser.
Svårare är det att förstå hur musikens funktion har skiftat genom tiderna. Det finns få exempel på folkliga melodier som bevarats och fokus hamnar lätt på de noterade sångerna. Som tur är har Mel Brooks gett oss en förklaring på musikens uppkomst i ett primitivt samhälle. (efter sju minuter kommer musikavsnittet)
Har ni några tips till blivande lärare som skulle kunna göra historieämnet mer levande?
Jag går sällan på konsert och blir ofta besviken när jag gör det. Men när Rufus Wainwright sjöng på Ystad teater igår var jag där. Nöjdare än nöjd – nästan lika nöjd som Maria Francke.
Det är något med hans sätt att släppa fram rösten och liksom helt skamlöst njuta av klangen och vibratot som är fullständigt förkrossande. Ensam med gitarr och piano var det bara magiskt.
Jag har inte kommenterat Schlagerfestivalen (jag vet att den egentligen heter något annat) och det beror kanske på sjuklig bitterhet över att jag själv aldrig har fått tävla. Efter 15 år borde jag ha förlåtit juryn att de valde 10 andra bidrag och lämnade mitt i den ratade högen bland 2000 andra förhoppningsfulla. Förlåta – ja. Glömma – aldrig!
Problemet i år är att de tävlande låtarna kändes så platta och intetsägande vid sidan om Maia Hirasawas version av förra årets vinnare.
I min arkeologiska självbiografiska resa har jag kommit till den första LP-skivan som min familj köpte.
Vi levde länge i ett lyckligt oskuldsfullt Philipsbandspelartillstånd, men en dag var det dags att bli med stereoanläggning. I affären spelade försäljaren upp det vassaste som fanns när det gällde inspelningskvalitet. Tysk hifidelity!
Nu har jag hittat hemsidan som har allt. Är det någon som orkar räkna antalet titlar?
När uppträder James Last på Roskilde? Vem hänger med?
Bokrean är för mesar. Österlens loppmarknader är däremot oförutsägbara och bokstånden av skiftande kvalitet. Jag gillar äventyr och funderar på att öka min nördfaktor genom att skaffa en exklusiv hobby som t.ex. boksamling.
Men – om jag nu ska bli samlare vill jag börja med att återerövra dyrgripen Banta med Demis Roussos, som vi av helt obegripliga skäl gav bort sommaren 1997. Mitt liv har varit lite tomt sedan dess. I år ska jag verkligen hitta ett nytt exemplar.
Kändisars bantningstips är annars en lagom smal nisch för en frustrerad blivande samlare. Och då menar jag kändisar som inte är kända för att laga mat – idag när kockar ofta har rockstjärnestatus måste jag avgränsa mitt samlande.
Tills vidare får jag trösta mig med videon till “Goodbye my love, goodbye”. Njut av Demis oblyga sensualism. Jag tänker också förtrolla världen med mina magiska handrörelser.
Annars går det bra med “Forever and ever” också. Vilken röst!
Ett annat tänkbart samlaruppslag är “motsägelsefulla titlar”. Vid sidan om Demis bantarkokbok kanske jag ställer Så avslöjar du härskartekniker av Göran Persson eller Lyssna på barnen av Jan Björklund. Min bästa hempermanent av Ingvar Oldsberg eller Så blev jag ödmjuk av Carola Häggkvist. Finns det fler lockande titlar?
Jag vill gärna bryta ner bilden av mig själv som seriös proffstyckare och försöker dra ner bloggen i starka och varma känslostormar (eftersom det är en sådan dag idag), men har lite svårt att hitta tonen.
Eller de överbeskyddande föräldrarna? Geijersskolan har haft ett projekt som syftat till att minska bilkörningen kring skolan. Läs Sydsvenskan. Även om jag är emot social ingenjörskonst är det inte svårt att se vinsterna med ändrade vanor.
Dessutom gillar jag gammal hederlig belöningspedagogik och älskar idén att fira folkhälsoframgången med pizza.
Särskilt mycket njuter jag av bilden på min favoritflöjtist Hans Holm i rollen som eldig italienare. Vi har en gång åkt runt och spelat på Malmös förskolor under det hemliga täcknamnet Hassan och Massan. Det är nog dags igen.