Led Zeppelin – missa inte dokumentären!

Dokumentären om Led Zeppelins tillblivelse är fantastisk på många plan. Dynamiken mellan medlemmarna och modet att experimentera, urkraften hos Bonham, det musikaliska kunnandet och erfarenheterna som studiemusiker hos Jones och Page, charmen och nyfikenheten hos Plant – filmen fångar fint hur summan av delarna blir något alldeles unikt.
Filmen handlar om hur Page inte vill släppa några singlar (utan enbart genomarbetade album) och hur de turnerar sig fram till att bli det största rockbandet. Liveinspelningarna är sensationellt bra.
Min egen relation till gruppen är komplicerad. Jag var 14 år och hade sparat för att köpa mitt livs första LP-skiva. Broddmans skyltade med Led Zeppelins första skiva och jag lyssnade på deras psykedeliska rock med kluvna känslor. Kanske var det ett “Life defining moment” när jag valde att i stället köpa José Felicianos senaste LP? Det kan ha varit just då jag formades till den hopplösa mjukis jag varit sedan dess?
Att jag numera har “Whole lotta love” som ringsignal på mobilen lurar nog ingen.

https://www.svtplay.se/video/jQ7E6RZ/becoming-led-zeppelin

St. James infirmary var en av de första låtar jag lärde mig spela på banjo. Vi repade i vår källare och för några av oss blev musiken ett yrke. Ale Möller lärde mig sången, men jag är osäker på om vi fördjupade oss i texten.
Jag gillar den nya Stevie Wonderinspirerade versionen.

Läs allt om sångens historia här:

https://en.wikipedia.org/wiki/St._James_Infirmary_Blues

Jag hade ett ganska lättsinnigt förhållande till döden som 15-åring.

I went down to St. James Infirmary,
Saw my baby there,
Stretched out on a long white table,
So cold, so sweet, so fair.
Let her go, let her go, God bless her,
Wherever she may be,
She can look this wide world over,
But she’ll never find a sweet man like me.

Sommar, sommar, sommar…

Jag har tappat intresset för programmetoch har svårt att förstå upphetsningen i för vem som har fått “äran” att tala till folket under 90 minuter.

Fast ibland bränner det till. I år har två av mina hjältar sommarpratat och jag är inte besviken.

https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2180689

Lina Wolff berättar om en översättares mödor. Hon är modig och oförutsägbar. Ett helgjutet program.

https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2181299

Staffan Westerberg är också modig. När jag var liten gjorde han barnteve med konstiga dockor och underliga berättelser. Jag minns att mamma kom in och tyckte han var konstig. Nu är han gammal och klen, men när han pratar känner jag igen hans allvar och lekfullhet. Det är oemotståndligt.

Tillsammans med bland annat Thomas Wiehe gjorde han det här mästerverket på 70-talet.

https://www.svtplay.se/vilse-i-pannkakan