Category Archives: media

“Jag måste använda ord”

Posted on by
1

ord3.gifJag går på bokrean och hittar en gammal favorit. Lars Forsell har skrivit en  dikt som är hyllar språket som betydelsebärare. Tydligheten är viktig och ibland livsavgörande.

Jag måste använda ord – ur Oktoberdikter

Antagligen har många svensklärare försökt övertyga barn om vikten av ett stort ordförråd genom bilden av kaptenen som står på bryggan på sitt stormpinade skepp och förgäves ryter:
– Reva dom där!

Så byggs en auktoritet upp. Genom ett funktionellt yrkesspråk konstrueras bilden av en kunnig person som utövar ett hantverk.

I lärarprofessionskursen diskuterar vi vad som utgör grunden för läraryrkets legitmitet och det är lockande att hämta inspiration från grupper med status och fackspråk: juristen, kemisten, kirurgen – ja även traditionella hantverksyrken har idag egna begrepp som utestänger oss andra.

Min utmaning är att översätta Lars Forsells dikt till en annan yrkesgrupp – och idag jag försöker med något som jag kallar “lärarna”

Jag måste använda ord
när jag talar till er!
Tänk er lärare
i en förberedelseklass, en särskild undervisningsgrupp,
en ålderintegrerad fritidsklubb, en särskolegrupp med högfungerande autister,
en fristående gymnasieskola, en förskoleklass, ett fritidshem
med molnet av kursplanemål över sig:
fakta- och färdighetsmål,
värderings- och förståelsemål,
strävansmål, uppnåendemål,
individuella och kommunala mål.
När det blåser till mediestorm
kan han väl inte bara peka
med handen
och ropa: Uppnå dom där!
Det skulle se ut.
Snickaren har en låda med fackord
Muraren sina
och den som skall styra en barngrupp
kan väl inte bara gasta i stormen:
Du där gör fel! Håll inte på så där!
Jag måste använda ord
när jag talar till er
Ni måste lära er ord.

Äsch – idén var bättre inne i mitt huvud och jag tror inte lärares yrkesspråk är vägen mot högre status. Risken är stor att det fungerar utestängande och förminskande mot barn och föräldrar. Dessutom kanske inte det är kommenderandet som är kärnan i professionaliteten. Tänk om det är viktigare att lyssna än att tala.

Det skulle vara spännande att se om barn kunde översätta dikten till sin värld. vad krävs för att bli framgångsrik i World of warcraft – vilket fackspråk behövs där?

Bloggens arkeologi

Posted on by
Reply

hand.jpgProfessor Per Ledin skriver om Bloggens arkeologi på den gemensamma bloggen På Svenska från Örebro universitet. Jag uppskattar försöket att kartlägga något så mångtydigt – men fasar inför vetenskapens ambition att kategorisera fenomenet i kända kategorier! Ett äkta äventyr.

Snart kommer nästa avsnitt om Bloggens fysionomi och det tänker jag inte missa.

Skolan, drömmen och upptäckterna

Posted on by
3

Jag slits mellan två världar.

Å ena sidan läser jag med intresse “Skolan som politisk organisation” där forskare kartlägger och analyserar de olika nivåerna i skolans ideologiska, juridiska och ekonomiska styrning. Studenterna är sällan medvetna om spelet utanför klassrummet och min uppgift är att övertyga dem om allvaret i att arbeta inom en politiskt styrd organisation.

Å andra sidan känns det ibland som att hela överbyggnaden är en kuliss där aktörerna försöker navigera förbi de värsta grynnorna som ofta består av detaljstyrning och tydliga mål. Visionen av skolan som ett stor NU där drömmar förverkligas och oväntade möten sker – den visionen trängs undan av ett kortsiktigt nyttotänkande och effektivitetskrav. “Alla har rätt till kunskap – och då måste vi trycka ner den i halsen på dem”

Pontus & amerikanerna har gjort en film om skolan. Och nu saknar jag den tidens genomarbetade rockvideor. Vad gör Pontus själv idag?

Text och ackord – dagens utmaning

Vad är digital kompetens hos lärare?

Posted on by
3

Det finns en examensordning som beskriver vad en färdig lärare ska kunna. Den är uppdelad under två delvis gåtfulla rubriker:

  1. Kunskap och förståelse
  2. Färdighet och förmåga

När det gäller synen på IT-frågor och digital kompetens menar jag att det ligger ett problem i att beskrivningen finns under den andra rubriken:

– visa förmåga att använda informationsteknik i den pedagogiska verksamheten och inse betydelsen av olika mediers roll för denna

Någon kanske tror att det är fråga om en teknisk förmåga eller en enkel färdighet. Det får konsekvenser för hur undervisningen organiseras i utbildningen.

digital.jpgDiskussionen är inte ny och landets lärarutbildningar har fått hård kritik från Högskoleverket angående brister hos de utbildade studenterna. En kort tillbakablick antyder att det finns två huvudlinjer att följa.

1) Datorkunskap är en teknisk färdighet. De pedagogiska vinsterna uppstår när läraren behärskar redskapet och inser möjligheterna. Därför är det bra med enkla kurser typ datorkörkort som är tydliga och möjliga att examinera.

2) Datorkunskap handlar om ett förhållningssätt. När jag vet vad jag vill göra undersöker jag vilka redskap som underlättar mitt arbete. Då – men först då – blir det intressant att erövra nya kunskaper. ITIS-projekten drevs ofta under denna kunskapssyn och tematiskt eller ämnesövergipande arbetssätt lyftes fram som förebildliga.

Nu skriver vi 2008 och båda vägarna tycks svårframkomliga. Från högskolan försöker vi konstruera examinationsformer som utmanar studenterna att pröva digitala former – men det går trögt. Tyngden från den gutenbergska traditionen är massiv och till sist är det texten som räknas.

Jag är rädd att regering och riksdag har gett upp hoppet om att lärarutbildningarna är den bästa vägen att utveckla skolornas digitala kompetens. I stället satsar många av landets kommuner den samlade fortbildningen på PiM.

Vad är PIM?

PIM står för ”praktisk IT- och mediekompetens” och är en kombination av handledningar på Internet, studiecirkel och hjälp i vardagen.

Webbplatsen är en del av ett regeringsuppdrag som myndigheten har att främja utveckling och användning av informationsteknik i skolan.

Min första reaktion var misstänksam – ytterligare ett sådant här centralstyrt projekt där lärare skulle kontrolleras och disciplineras. Men efter att ha lagt några timmar på några av modulerna får jag erkänna – det är ett välgjort och generöst material Myndigheten för skolutveckling bjuder på. Uppgifterna är utmanande och lätta att skolanknyta, instruktionsfilmerna enkla att följa, programmen oftast gratis och välvalda. Lärarna knyts till examinatorer som ska garantera kvalitén.

Så nu tänker jag att landets lärarutbildare borde gå på kurs för att kunna sköta sitt jobb.

En kompletterande länk till den digitala verktygslådan från Fortbildningsrådet. Tänk vad det finns resurser…

Polis, Polis, på något vis?

Posted on by
5

kvast.jpg

I Malmö rasar en maktkamp mellan Skolverk och stadsdelen Fosies ansvariga skoltjänstemän. (Sydsvenskan). Frågan gäller om det är en bra väg att bötfälla föräldrar som inte tvingar sina barn till skolan (eller aktivt hjälper dem dit). Stadsdelen har fått kritik från Skolverket för passiv hållning och nu prövas gränserna.

På Skolverket är man förvånad över reaktionen i Fosie.
– Vite är kanske inte bland det första man ska ta till, säger Birgitta Andrén, undervisningsråd på Skolverket.
– Det krävs andra åtgärder om en elev inte går till skolan.

Ibland arbetar jag tillsammans med studenterna för att hitta metaforer för skolan. Den ska vara rolig som ett tivoli, spännande som en djungel, trygg som ett badkar (med ovanligt lite vatten), stimulerande som en verkstad, lärorik som ett uppslagsverk, lustfylld som en lyxkrog, avkopplande som ett spa, social som ett diskotek, öppen som ett torg o.s.v. Men till sist brukar det ändå vara någon som framhärdar:
– För mig var skolan 12 år i fängelse!

Bakom alla visionerna finns misslyckandet i att skapa den där självklara mötesplatsen och ansvaret faller i-n-t-e självklart på politiker, rektor och lärare. Den tid som kanske skulle ha kunnat läggas på att bygga stimulerande undervisningsmiljöer ägnas idag ofta åt att leta efter och hämta barn till skolan. För att kunna bygga visionen krävs att barnen är där.

Så idag håller jag på Fosie – låt skolan ägna sig åt sitt uppdrag och låt polisen se till att föräldrarna fullgör sina skyldigheter. Då slipper vi se skolan som föräldrauppfostrare på andra plan.

“Banta med Demis Roussos”

Posted on by
5

Bokrean är för mesar. Österlens loppmarknader är däremot  oförutsägbara och bokstånden av skiftande kvalitet. Jag gillar äventyr och funderar på att öka min nördfaktor genom att skaffa  en exklusiv hobby som t.ex. boksamling.

demis.jpgMen – om jag nu ska bli samlare vill jag börja med att återerövra dyrgripen Banta med Demis Roussos, som vi av helt obegripliga skäl gav bort sommaren 1997. Mitt liv har varit lite tomt sedan dess. I år ska jag verkligen hitta ett nytt exemplar.

Kändisars bantningstips är annars en lagom smal nisch för en frustrerad blivande samlare. Och då menar jag kändisar som inte är kända för att laga mat – idag när kockar ofta har rockstjärnestatus måste jag avgränsa mitt samlande.

Tills vidare får jag trösta mig med videon till “Goodbye my love, goodbye”. Njut av Demis oblyga sensualism. Jag tänker också förtrolla världen med mina magiska handrörelser.

Annars går det bra med “Forever and ever” också. Vilken röst!

Ett annat tänkbart samlaruppslag är “motsägelsefulla titlar”. Vid sidan om Demis bantarkokbok kanske jag ställer Så avslöjar du härskartekniker av Göran Persson eller Lyssna på barnen av Jan Björklund. Min bästa hempermanent av Ingvar Oldsberg eller Så blev jag ödmjuk av Carola Häggkvist. Finns det fler lockande titlar?

Läseboken som spegel – och konstruktör

Posted on by
9

sorgarden.jpg

På min arbetsplats är det fest när en forskare disputerar. Om det är en bra avhandling i ett intressant ämne är det särskilt roligt.

angerd3.jpgAngerd Eilards (pressmeddelande, Sydsvenskan Radio Malmöhus) avhandling heter Modern, Svensk och jämställd. Om barn, familj och omvärld i grundskolans läseböcker. Opponent och betygsnämnd tycks vara eniga om att det är ett viktigt bidrag till forskningen om hur bilden av barndomen konstrueras i läseböcker.

Ett problem i den här typen av arbeten är att det ofta finns en dubbelhet. Tendenser i tiden exemplifieras och förändringarna blir synliga över tid. Men det finns också en oro över läseböckernas normativa sida – bilden av den gode invandraren, den mjuke pojken, den självständiga flickan. Det är tendenser som mer speglar läroboksförfattarens önskningar än verkliga tendenser.

Då blir läseboken ett instrument för uppfostran och socialisering – men det har den väl egentligen alltid varit? Den mest intressanta frågan menar jag är om forskningen lyckas hållas sig utanför detta spel…

Lusten att avbilda – ett kvinnligt nöje

Posted on by
3

regnbage.jpg

Jag är fascinerad över nätverksskapande på internet. Särskilt de lösa och tillfälliga mötena känns som något nytt. I veckan upptäckte jag Tisdagstemat där människor som inte känner varandra lägger in bilder utifrån ett nytt ord varje tisdag. Enkelt och genialt. Inga kommersiella baktankar och väldigt fritt och opretentiöst. Det finns inte ens en tävling i bakgrunden. Folk deltar av lust och utan tankar på belöning. Bilder finns till för att visas – vi finns här för att inspirera varandra.

Denna veckan har 217 människor skickat in bidrag på temat “längtan” och mångfalden är bedövande. Jag blir nyfiken på vem som döljer sig bakom bilderna ? Finns det något mönster?

En snabb skattning av kön utifrån signaturen (en riskabel metod!) antyder att det är kvinnor som använder kameran som redskap för att dela sina erfarenheter. Av de 217 bildernas avsändare var 180 signaturer kvinnligt kodade, 9 manligt kodade och 28 okategoriserbara.

Det kan vara män som utger sig för att vara kvinnor (nej – det tror jag inte!) men min tes är att någonting viktigt har hänt! Fotografering har utvecklats från att vara en nördhobby där grabbarna tävlade om att ha häftigast prylar till en lust att gestalta upplevelser, erfarenheter och tankar i bild.

En annan slutsats skulle kunna vara att den här typen av nätverk med oklara hierarkier och syften upplevs som omanliga? Ett typiskt forskningsuppslag…

Åk!

Posted on by
9

 h.jpg

Politik är svårt.  I Malmö samlar sig höger- och vänsterkrafter i en gemensam  attack mot  att barn från Limhamn och Fosie ska åka till Saudiarabien på någon form av kulturellt utbyte. Lärarutbildningen är inblandad på ett hörn och plötsligt är frågan starkt laddad.

Politikerna förfasar sig och tvår sina händer. Lars Åberg jämför med den ädla kampen mot apartheid. Dessutom har den okända sponsorn av flygresan inte velat träda fram och det ses som mycket misstänkt. Efter att ha läst politikernas uttalanden tror jag att det är klokt att ligga lågt. Risken för att bli indraget i ett elakt spel verkar vara stor – även om avsikten från början var oskyldig.

Jag har stor respekt för alla som tar ställning – NÄR DET KOSTAR NÅGOT FÖR DEM SJÄLV!

Alla som väljer bort fonder med företag som handlar med Saudiarabien eller arbetar för en svenska handelsbojkott äger rätt att ta till vilka brösttoner som helst. Men här använder oppositionspolitikerna barnen för att ge  majoriteten ett tjuvnyp.

Det kanske var rätt att bojkotta Sydafrika – men det är också möjligt att isoleringen faktiskt förlängde diktaturens tid vid makten. När det gäller Saudiarabien tror jag att ett utbyte på sikt kommer att underminera kvinnoförtrycket.

ÅK!

Sydsvenskan 1   2    3    4