Har vi en läroplan som talar om hur arbetslaget ska känna? – uppdaterat

Jag läser Lpfö98 (s.13) och häpnar:

Arbetslaget ska
• visa respekt för föräldrarna och känna (min kursivering) ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer,

Frågan är hur jag ska förhålla mig till den här texten? Det känns fel att klaga över studenternas normativa tänkande när läroplanen går ner på känslonivå?

20130107-213348.jpg

Uppdatering:

Pedagogiska magasinet har en spännande artikel om ansvar

I många länder tenderar fokus på det ålagda ansvaret att öka. Det som då förbises är lärares upplevda ansvar, som går utöver det sociala och handlar om hur unika människor upplever möten med andra. Även om det upplevda ansvaret är mer oberäkneligt har det fördelen att inte sätta kunskap som en sköld mot engagemang. Det sätter också fingret på hur våra handlingar påverkar andras, oavsett vad vi har lärt oss, och möjliggör uppmärksamhet på vad som händer mellan konkreta människor i konkreta möten. Ett ökat fokus
på lärares ålagda ansvar och en vidgning av det kan paradoxalt nog få till följd att lärare bara tar ansvar för det de kan hållas ansvariga för (av andra) och snäva in det upplevda ansvaret (som man själv upplever i mötet med andra). Som pedagogikforskarna Tone Dyrdal Solbrekke och Tomas Englund beskriver det blir det då omöjligt att diskutera de delar av lärares ansvarstagande som inte kan mätas och ställas till ansvar för i termer av professionellt ansvar. De delarna hänförs i stället till den personliga domänen där de riskerar att osynliggöras.

Raise the bar – close the gap – uppdaterad

1) öppna klassrummen – öka transparens
2) lärarna måste våga ta risker
3) “go light on judgement”

Jag gillar den här diskussionen om professionalitet. Går det att förena styrning med lärares frihet att utforma undervisningen?

Erfarenheterna från Ontario pekar åt det hållet.

Uppdatering

Jämför med den här rapporten:

https://twitter.com/dtdolan/status/289439443885113344
Jämf

Oemotståndlig film om barnen på Arsenalförskolan!

Jag är för hängiven pedagogik. Förmågan att skapa engagemang är nog en av de viktigaste och samtidigt svåraste att utbilda fram.

Studenterna hänvisar gärna till läroplansperspektivet – sådant de tror att staten vill att de ska lära barnen. Ibland försöker de utgå från ett barnperspektiv. Det riskerar att bli passivt och förvirrat. 20 barn med olika intressen är förvirrande – de vill olika saker.

Jag antar att de norska pedagogerna har en mer pragmatisk inställning. Om de lyckas sälja in temana Bob Dylan och Arsenal till barn och föräldrar är de värda all respekt.

Tids nog kommer barnen att möta lärare som ser sitt uppdrag ur ett mer nyttoinriktat perspektiv.

Språk och status

Låt oss säga att språk har två funktioner. Den ena är enkel – kommunikation. Den som kan många väl definerade ord och behärskar grammatiken har goda förutsättningar att överföra sitt budskap.

https://twitter.com/klang67/status/287809932823240704

Den andra funktionen är mer komplicerad – identitetsbygget. Sättet du skriver uppfattas av omgivningen som ett uttryck för din personlighet. De som stavar illa, särskriver eller inte kan skilja mellan de/dem blir snabbt stigmatiserade i skolans värld. Ofta utan att de själva förstår problemet. De flesta lärares värsta mardröm är att tappa auktoritet i förhållande till föräldrarna som antagligen njuter av att granska meddelanden från skolan.

Jag menar att vi ska försöka hålla isär de här två aspekterna. Vi måste fortsätta att arbeta med språket, men inte drabbas av panik när larmrapporterna kommer.

Länk

20130106-094059.jpg

20130106-205027.jpg

Att definiera maskulinitet?

män i förskolan – kartläggning oh analys av insatser

Jag funderar fortfarande över rapporten från Skolverket om att rekrytera män till förskolan. Författarna dekonstruerar och maskulinitet på ett nästan rörande sätt. Samtidigt finns det något ängsligt och misstänksamt över texten som gör mig lite illa berörd. Det är möjligt att männen i förskolan inte utför rutinsysslor på samma sätt som majoriteten brukar göra.

Dagens bästa – en lathund till APA

Livet som högskolelärare är hårt. Ibland lägger jag ner oresonligt mycket tid på att förklara hur man gör akademiska referenser. Nya frågor uppstår ständigt – hur referar man till Twitter och facebook?  Jag hittar en lathund och plötsligt känns livet mycket enklare!

Länk

This is England

Prof Christopher Cornwell, of the University of Georgia, who led the study, said: “The skill that matters the most in regards to how teachers graded their students is what we refer to as ‘approaches toward learning’.

“You can think of ‘approaches to learning’ as a rough measure of what a child’s attitude toward school is: It includes six items that rate the child’s attentiveness, task persistence, eagerness to learn, learning independence, flexibility and organisation.

“I think that anybody who’s a parent of boys and girls can tell you that girls are more of all of that.”

20130104-013207.jpg

Mitt tredje intryck är milt undrande

Uppdatering – jag har skrivit en fortsättning under kommentar. Långt.

män i förskolan – kartläggning oh analys av insatser

;

Jag fortsätter att läsa Skolverkets rapport om rekrytering av män till förskolan. Varför har Norge lyckats där Sverige misslyckats. Rapportförfattarna har en vag förklaring:

20130103-184804.jpg

De har alltså använt “medierna” och dessutom på ett “medvetet sätt”! (Varför har ingen tänkt på det i Sverige?)

20130103-185100.jpg

Referensen som styrker påståendet är Marie Nordbergs avhandling från 2005. Det finns modernare forskning som dessutom utgår från norska förhållanden.

20130103-185456.jpg

Även detta påstående saknar aktuell referens. Jag är lite förvånad över att inte experterna satt sig in i de tyska tandemstudierna eller det rikliga och motsägelsefulla materialet på hemsidan. Enskilda studier med enskilda män är inte en bra grund för att beskriva de komplicerade processerna. Jag skulle önska att frågan avideologiserades och att myndigheten vågade lita på att de förhandlingar som ständigt pågår om tolkningen av professionen sker under värdiga former. Det är minst lika farligt att romantisera männen som förändringsagenter som att tvinga in dem i en traditionell kvinnligt kodad yrkesroll.

Sådant arbetar vi med under förskollärarutbildningen. Hur begränsar vi varandra? Hur uppmuntrar och utmanar vi varandra?

Frågan om sterotypisering tycks vara central och utredarna återkommer till denna vinkel. Jag menar att denna diskussion inte ingick i deras uppdrag, som handlade om att föreslå åtgärder.

Förutsägelser

The learning that happens outside school. More than ever before, 2013 will bring a recognition that learning can happen anytime, anywhere—not just in a classroom and not just during the school day. This coming year, we’ll see a greater focus on the “informal education” that happens in places like science museums and nature centers. We’ll continue to explore, for ourselves and with our children, the wealth of information and ideas available on the web (while finding ways to avoid its abundant falsehoods and nonsense).

20130103-080337.jpg