Jag gillar det här försöket att definiera empati som något annat än känslomässig spegling. Det riskerar att bli ganska kladdigt annars.
Efter den här filmen tror jag att det går att undervisa i empati – alternativen är så deprimerande!!!!
https://twitter.com/hascherp/status/295192609104740352
Jag tycker nog att många verkar ha svalt den där metastudien väldigt okritiskt.
Vår nya biträdande utbildningsminister analyseras i media. Många är både entusiastiska och förväntansfulla. Jag är förvånad över att ingen reporter ställer frågor om förskolan som låg på Sabunis bord.
Var det förslaget om att rekrytera män till förskolan som gjorde Sabunis position ohållbar? Kommer Maria Arnholm att fortsätta den djärva förnyelsen av svensk jämställdhetspolitik i förskolan som Skolverkets förslag innebär?
Jag har skrivit ganska mycket om utredningen. Trots en del kritik är jag mycket positiv till de förslag som läggs fram. Det värsta som kunde hända är att utredningen glöms bort av ideologiska skäl.
Läs boken!
Jag läser Pasi Sahlberg text om de smittsamma effekterna av internationella tester
Well, TIMSS and PISA are technically different studies, although they both build on similar measurement methodology. Simplified distinction of these two studies is that where TIMSS tests students’ mastery of what have been taught from the curricula, PISA assesses how students can use those knowledge and skills that they were taught in new situations. These both are student assessment studies. Pearson’s “The Learning Curve” index is different kind that consists of different indicators and is therefore a composite index. The problem with any study that relies on composite index is that it is open to designer manipulation. “Global Economic Competitiveness Index” and “The Best Country in the World” are good examples, just like “The Learning Curve.”
One may also conclude that these international standardized tests are becoming global curriculum standards. Indeed, OECD has observed that its PISA test is already playing an important role in national policy making and education reforms in many countries. Schools, teachers and students are now prepared in advance to take these tests. Learning materials are adjusted to fit to the style of these assessments. Life in many schools around the world is becoming split into important academic study that these tests measure, and other ‘not-so-important’ study that these measurements don’t cover. This is kind of a GERM in large scale.
Jag fortsätter att botanisera i den underbara clipartsamlingen
http://etc.usf.edu/clipart/galleries/620-story-problems
Det är ingen ny tanke att matematik utvecklas i meningsfulla sammanhang.
Idag har jag rättat tentor där blivande förskollärare presenterat sina tankar om samarbetsformer mellan föräldrar och förskola. Jag är inte säker på att de är förberedda att möta det hårda klimatet på Söders höjder.
Lärarna hinner knappt öppna munnen innan föräldrarna börjar kisa misslynt med blicken, rynka pannorna och ställa kritiska frågor som visar lärarna och framför allt de andra föräldrarna att här sörni, här har ni någon som man inte dribblar med hur som helst.
Så småningom börjar föräldrarna hitta varandra i lysrörsskenet, trigga varandra till ÄNNU vassare frågor, och snart kommer de första spydigheterna; när lärarna presenterar något nytt projekt säger en förälder halvkvävt, men så att alla ska höra, att DET LÅTER MEST SOM ETT SÄTT ATT SPARA PENGAR TYCKER JAG, och de andra skrockar HÖHÖHÖ.
Nej, det handlar inte om att Bidra Med Kritiska Synpunkter. Det handlar om att till varje pris stoppa upp allt som kan påminna om en framåtrörelse, och att framhäva sig själv.
Om lärarna säger att det här året ska vi satsa på matte börjar någon förälder lägga ut texten om hur illa det står till med barnens historiekunskaper. Och om lärarna skulle säga vet du vad, du har rätt, vi satsar på historia i stället, då skulle snart en farsa invända på hemtrevlig söderdialekt att glömmer vi inte gympan? Ungarna sitter ju så mycket stilla framför datorerna och undersökningar visar att man lär sig effektivare om man får röra på sig emellanåt.
Lärarna, som fortfarande svävar i föreställningen att det ska gå att göra föräldrarna nöjda, antecknar synpunkter som de lovar att föra vidare. Då dröjer det inte länge innan någon förälder säger, okej, nu har vi föräldrar kommit med en massa förslag. Har inte ni LÄRARE några visioner om hur undervisningen ska bedrivas?
HÖHÖHÖ, gillande blickar, där FICK de.
Studenterna är väldigt oskuldsfulla och tror att det går att tillfredställa föräldrarna genom att erbjuda god verksamhet och riklig information. Frågan är väl om föräldrarna verkligen vill ha inflytande och ansvar eller om det är mer lockande att se sig som krävande och kritiska kunder som shoppar i den stora utbildningsbutiken?
Bengt Ohlsson avslutar sin krönika med en underlig eftersläng mot vänstern. Jag tolkar det som en lokal uppgörelse.
Fyra gånger om året rättar jag tentor. Då tröstar jag mig med veckotidningar och lösgodis. Jag vill också hänga med prinsen!
Tysta tankar 