Jag försöker summera mina intryck från en förkonferens.
Det går trögt. Jag är inte van vid att passera Södertälje – eller som min kamrat söderkisen säger “Sutellje”.
Jag försöker summera mina intryck från en förkonferens.
Det går trögt. Jag är inte van vid att passera Södertälje – eller som min kamrat söderkisen säger “Sutellje”.
Idag åker jag tåg ToR Malmö-Stockholm för att vara med på ett planeringsmöte inför de konferenser Skolverket ordnar i höst med uppdraget att rekrytera fler män till förskolan. Ser fram emot att träffa Christian Eidevald och ta del av hans kartläggning.
Nu hoppas jag en ny ton i rapporteringen. Mer fakta och mindre spekulation. Kanske till och med arbetsgivare som inte reagerar i panik?
Filmen Jakten fick ett mycket nervöst mottagande i Sverige. Kanske låg budskapet alltför nära?
Länk till Sydsvenskan.
De senaste åren har pojkarna varit problembärare i svensk skola. De läser inte och om de läser något så läser de fel typ av texter.
Jag ser fram emot en avhandling som utmanar den rådande eländesbeskrivningen.
Tack Katharina och lycka till på disputationen!
Uppdatering:
Är det OK att pojkarna skriver om hjältar? Här är Katharina befriande tydlig:
Ett bristperspektiv dominerar vid bedömningen av pojkars prestationer.
Och i avslutningen bränner det till:
Den dolda läroplanens uppfattningar om pojkars skrivprestationer är att pojkar är sämre än de i verkligheten är. Också den offentliga diskussionen gör gällande att pojkar inte når målen i tillräcklig omfattning. Men jag vill göra gällande att pojkar kan skriva texter med välvalda skrivkompetenser men också att pojkar har rätt till undervisning, del av tiden och del av lärares samtalande om elevernas texter. Pojkar behöver undervisning, tillit, samtal och förväntningar. Pojkar och deras texter behöver synliggöras i utbildning av lärare för de yngsta eleverna. Lärarutbildningen ska självklart fokusera skrivundervisningen så att den tillfaller, expanderar och möjliggör även pojkarnas behov.
Jag ser fram emot diskussionen.
Det är svårt att ge sig in i skoldiskussionen utan att bli beskylld för att drivas av underliggande agendor. Jag ser fram emot att se och diskutera den här filmen.
För några år sedan genomgick min arbetsplats en smärtsam omstrukturering/besparing. Såren börjar läkas nu men det gör fortfarande ont när jag tänker på att en ansvarig person beskrev uppsägningar av erfarna adjunkter som “kvalitetshöjning”.
Idag läser jag Sydsvenskan med en viss förvåning och undrar över vad de lär sig om krishantering på ledarskapskurserna nuförtiden.
Jag läser om översvämning i Malmö och har svårt att föreställa mig omfattningen.
Jag försöker följa med i skoldebatten inför valet och har svårt att se skillnader mellan blocken. De flesta är alldeles för tvärsäkra. Samma regering som vill detaljstyra lärarutbildningen genom att inför graderade betyg på alla VFU-kurser, de talar samtidigt ogenerat om lärares professionalisering.
Jag vill gärna förstå hur motdemonstranterna resonerar men blir alltmer bekymrad. Läser Peter Kadhammars text och får ett visst hopp om framtiden.
Det är fortfarande en gåta för mig att någon vill gå i en demonstration utan organisation eller vakter.
https://twitter.com/intichavezperez/status/505829562199330816
https://twitter.com/gabibjornstrand/status/505433861241982976
Det beror på att andra gör det bättre.
Jag tror att Jan Björklund tog munnen lite väl full när han kallade kommunpolitikerna för amatörer.