Diskussionen fortsätter världen över.
Ni vet var jag står i frågan?
Jag gillar det lilla nyhetsinslaget om SKL:s nätverk och det verkar vara trevliga killar i Eskilstunas förskolor. Samtidigt är jag lite trött på talet om att “locka”. Det borde räcka med att informera om yrkets fördelar och att ha strategier för att möta de motrörelser som finns på olika plan.
Det viktigaste är att männen inte tvingas agera förebilder – varken som “den nye mjuke mannen” eller “den traditionella maskuliniteten”.
Vilka utvecklingspsykologiska teorier aktualiseras här?
http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/barns-pillande-en-onamnbar-sjalvklarhet/
Och här:
http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/nya-ord-behovs-for-att-hava-tabu/
Ibland funderar jag över sådant som våra studenter inte möter under sin utbildning.
…i Borås tidning om den “kravlösa lärarutbildningen”.
För vår metaforiska apa – som endast kryssar i svarsalternativ A på högskoleprovet – räcker det inte bara med ett högskoleprov för att uppfylla kraven för utbildningen. Vår apa måste ha klarat sig igenom grundskolan, kommit in på gymnasiet, läst vissa specifika kurser och gått ut med ett komplett gymnasiebetyg. Annars uppfyller inte vår apa kraven för utbildningen.
Snyggt Fredrik Ernstsson!
…när gamla studenter forskar och deltar i skoldebatten?
Heja Mattias! Var det 2007 du började läsa på Mah, Fria tidens lärande?
Läs och njut.
Jag var på erfarenhetsutbyte med tjänstemän från Skolverket i veckan. Av en tillfällighet studerade och diskuterade vi Ängsdalsskolas ansökan om utvecklingsmedel inom entreprenöriellt lärande. Det känns väldigt bra att se resultat av de här satsningarna. Min tes är att begreppet Entreprenörskap även rymmer kollegialt lärande. Men jag har en mycket rymlig definition.