Om svenskhet?

Sverigedemokraterna har haft kongress och försökt definiera svenskhet utifrån religion och kultur. Ett farligt, bisarrt och omöjligt projekt. Jimmie Åkesson lyckades dölja de värsta motsägelserna i debatten med Mona Sahlin och fick ta en del helt onödiga poäng.

zack.jpg

Men går det att prata om svenskhet utan att hamna i rasistfällan? Stefan Wermelin har producerat en underbar radioserie om svensk humor . Monologen “den ensamma hunden” bör varje svensk kunna minst två repliker ur. (Länk från sidan ovan)

Där slutar min nationalism.

Men jag är öppen för andra tolkningar. Som att “Bilskolläraren” med Carl-Gustav Lindstedt och “Bunta ihop dom och slå ihjäl dom” med Lars Ekborg skulle kunna vara avgörande för förståelsen av vad som knyter samman vårt land.

Där den danska regeringen drev frågan om litterär kanon som en nationell identitetsfråga – där prövar jag tanken på att humorn är kärnan i självuppfattningen.tomat.jpg

Vilka skämt bör varje svensk känna till? Vem skriver kursplanen till skolämnet?

Jag har dålig statistik…

…när det gäller att hålla mig vaken under kulturella upplevelser. Antingen lider jag av ett stort sömnunderskott eller så är jag genuint ointresserad av teater.

Jag har en privat topplista över pinsamma insomnande:

29.jpg1) Resor med moster Augusta – gästspel från dramaten på Hipp – varm sommarkväll – kvavt – fina platser på andra raden. Jag vaknar av att Ernst-Hugo Järegård står lutad över mig och spottar fram orden. Resten av salongen är bortkopplad – all energi är riktad mot mig. Jag fattar vinken och sätter mig upp.

2) Spelman på taket – Premiär på Stadsteaterns stora scen med Jan Malmsjö i huvudrollen och en ung Ola Salo i en biroll – halvbra platser på sidobalkongen – djup slummer i slutet av andra akten när revolutionen närmar sig och den s-t-o-r-a kanonen avlossas. Så rädd har jag aldrig varit.

3) Pudelbalett på Palladium – gästspel från Stockholm – Pretentiöst och smygdjupt – efter en dryg timmes föreställning trippar fyra frackklädda hundägare in med sina nytuperade kungspudlar och travar runt i en cirkel. Varför fick jag inte sova?

Så – har detta något samband med lärarutbildning? (Bloggen har liksom ett tema) Jo – när jag är på tråkiga föreläsningar reagerar min kropp på ett sätt som ligger bortom min kontroll.

  • Först blir jag ledsen – varför är jag här? Varför just jag?
  • Sedan blir jag arg – vem har bestämt att jag ska behöva genomlida just detta? Hur kan jag hämnas utan att straffas?
  • Sedan blir jag stirrig och tramsig – skickar konstiga lappar och fnissar hysteriskt.
  • I sista stadiet slås systemet ut – jag somnar och hoppas att ingen ska märka det.

sleep.jpg

Bildning – halvbildning – obildning

I dagens Svd skriver Johan Östling om Bolognaprocessen och konstaterar att den sker i tysthet. Principiella frågor avhandlas inte. En kritisk röst lyfts fram.

Den österrikiske filosofen Konrad Paul Liessmann blandar sig med ”Theorie der Unbildung” (Paul Zsolnay Verlag) i den tyska diskussionen. I motsats till 1959 – då Theodor W Adorno gav ut den klassiska stridsskriften ”Theorie der Halbbildung” – är det idag inte ens mödan värt att oroa sig för halvbildningens utbredning. Fragmentariseringen och kommersialiseringen av kunskap har gjort allt tal om bildning irrelevant. Så kan Liessmanns tes i all korthet sammanfattas. Med detta som premiss underkastar han kunskapssamhället en furiös generalmönstring. Vackra ord om livslångt lärande och excellensforskning ställs mot verklighetens infotainment och utbildningsfabriker.snille.jpg

Filosofen från Wien ägnar ett särskilt kapitel åt Bolognaprocessen. Liessmann är ytterst kritisk. Enligt honom för den nya ordningen bara med sig en ensidig inriktning på förvärvslivets färdigheter. Den fria, sökande anden får lämna plats åt protovetenskaplig yrkesutbildning för marknadens villiga lakejer, där effektivitet och anpasslighet premieras framför helgjuten lärdom och originell begrundan. Bologna är ett farväl till den europeiska universitetsidén, är Liessmanns slutsats.

Johan Östling delar inte dessa farhågor. Det gör jag – mitt i utbildningsfabriken.

Face Book

Jag var på föreläsning med en norsk IT-pedagog som talade sig varm för vårt nya Learning Management System (It´s learning). Det var en fascinerande blandning av skåpmat (multipel choice-vurm – och “glöm inte att skämta ibland”) och mer kreativt tänkande.

Han ställde frågan till auditoriet:
– Hur många av er har “face book“? (Fast på norska)

Och av oss c:a 300 personer var det nog två som hade en sådan sida (och vågade erkänna det) . Min gissning är att ungefär 20 förstod frågan.

Min dotter läser i Manchester och i den anglosaxiska universitetsvärlden är face book stort. Antagligen hade det varit två personer som inte hade face book.

Vad är det – jo enkelt uttryckt är det ett personligt nätverk som man bjuder in sina vänner till och väljer att dela vissa dokument med.

Men där vi delar upp världen i seriöst lärande och personligt trams – där har studenterna genomskådat denna hopplöst föråldrade dikotomi och förstått att utbildning handlar om kommunikation och att ta hjälp av vänner. Idag berättar studenterna att MSN har gått varm när de fått en oklar uppgift eller utmanande fråga.

Där vi ser en sorts “heta linjen” med fula gubbar och anonyma chat – där har dagens ungdomar byggt egna gemenskaper med nätverken som en del av studiemiljön och identitetsskapandet. Därför måste vi hitta utbildningsformer som tar vara på kraften i dessa mer oförutsägbara former av kommunikation som utmanar bilden av de rationella processer som Bolognatänkandet bygger på.

Ett snabbsök visar att det finns sex studenter i Malmö som är registrerade på facebook – men över 500 i Lund. Manchesters nätverk består av 93 578 medlemmar. Ojdå.
ind2.jpg

Inga baktjinkar – inga rullisar – alla regler!

kul2.jpgSå ropade vi när vi spelade kulor. Jag var fem år och hade flyttat till Persborg från Stockholm. Det var viktigt att markera samhörigheten med ett system av regler och risken var stor att det skulle komma stora killar och ändra på de dolda överenskommelserna. En fyrapyra skulle kastas på från sju stegs avstånd, (men vad var det egentligen för storlek på stegen…) Om vi inte talade om att reglerna fanns – ja då gällde de inte.

Är det så idag också? Måste vi tala om att reglerna gäller – eller har postmoderniteten monterat ner alla system och skapat en väv av individuella behov där allt är tillåtet. Jag är glad att det finns företag som säljer kulor. Jag är ledsen att jag förlorade så många kulor på gården. Men jag kommer över det.

Idag är jag fascinerad över regler. Hur de förhandlas fram och hur de uttrycker makt. Centrala frågeställningar är:

  • Får man låna ut pengar i Monoplol? (Nej!)
  • Får man bilda truster i Risk? (Ja!)
  • Kan man få extrapoäng för roliga ord i Alfapet (Nja…)

Idag håller skolan på att organiseras om efter nya principer och det ser ut som om Jan Björklund tänker förlita sig på den gamla regelstyrningen som redskap för likvärdighet och rättvisa.

Jag tror inte han har förstått att regler alltid är knutna till ett sammanhang och att tolkningsmöjligheterna är den luft vi lever av.

Att sticka upp – eller sjunka ner

fotliten.jpgAllt beror på hur man ser det. Fotavtrycket fortsätter att fascinera mig. Jag vet att det är en fördjupning och att bilden är tagen tidigt på morgonen med solens strålar in snett nerifrån höger.

Ändå kan jag nästan övertyga mig om att foten sticker upp ur sanden och att solen kommer snett uppifrån till vänster. Om jag inte kan lita på mina ögon blir det svårt att tro på sådant som andra beskriver. Och att tro på att det är möjligt att beskriva vad andra människor kan eller inte kan.

Just nu skriver vi kursguider och examinationsuppgifter till de nya kurser som ska starta till hösten. Bolognatänkandet glider mellan fingrarna. Konkret och lockande – förföriskt precist på ett ganska naivt sätt.

Följande verb kan vi välja mellan (ur styrtext)

Kunskap och förståelse
Förklara, sammanfatta, sammanställa, exemplifiera, definiera, identifiera, nämna, urskilja, ange, beskriva, kategorisera, klassificera, kombinera, indela, analysera, använda, välja, integrera, utveckla, tillämpa, bearbeta, reflektera, förutse, skapa, illustrera, skissera, jämföra, pröva, tolka, utveckla, se samband mellan, formulera sig …

Färdighet och förmåga
Beräkna, bevisa, producera, visa, lösa, använda, verkställa, relatera, förbereda, planera, generera, konstruera, framställa, planera, organisera, utarbeta, sammanfatta, argumentera, observera, intervjua, läsa, skriva, presentera, demonstrera, rapportera, uttrycka, debattera, besvara, föreslå, illustrera, redogöra för, kommentera, diskutera, samarbeta, undersöka, handha, gestalta, skapa, dramatisera, visualisera, iscensätta …

Värderingsförmåga och förhållningssätt
Bedöma, göra bedömningar, förklara, jämföra, relatera, argumentera, ifrågasätta, motivera, utvärdera, värdera, urskilja, kritisera, ta ställning, granska, göra ett urval, välja, jämföra

(Slut citat)

vallmo.jpgOch fortfarande har jag svårt att förklara den där foten…

Jag är misstänksam mot dessa ordmassor som antyder en form av precision som inte finns. Illusionen av att vara delaktiga i en gemenskap som har förstått skillnaden mellan alla dessa verb och hur de förhåller sig till varandra, vilka som överlappar och vilka som är överordnade. Ingår det verkligen i tjänstutövningen?

Nej – jag luktar hellre på blommorna…

De mystiska tonåringarna

Förra veckan såg jag 30 filmer som studenter hade producerat om begreppet ungdom. Det var spännande och våra försök att fånga in fenomenet blev mer och mer komplicerade för varje film. Till sist kändes det som begreppet inte hade någon beskrivande mening eftersom allt flöt in och ut i vartannat…
– Hur är de egentligen? Går de att beskriva som grupp?

lonndahl150×200.jpgSanningen om ungdomen finns naturligtvis inte i någon reducerbar enkel form och idag tycks gränserna flyta uppåt och nedåt. När jag var liten talade man om Lasse Lönndahl som “den evige ungdomen”. Men idag håller väl inte det?

Svenska Dagbladet erbjuder en biologistisk förklaringsmodell om ungdomars hjärnor som kanske skingrar dimman – men som skapar nya moln. Jag är i princip mot hjärnforskning. Särskilt när den bekräftar fördomar och förminskar gruppen. Men jag borde kanske skaffa mig bättre argument.

Vår kloka professor…

juno.jpg…Ingegerd Tallberg Broman har skrivit två viktiga debattinlägg. Det ena tillsammans med Ingrid Pramling och Gunilla Dahlberg i Göteborgsposten. Det andra tillsammans med Maria Sundkvist i Sydsvenskan .

Läs, läs, läs!

Andra bloggar om: , , , ,

Mullvadar kan man lita på

mullvad.jpgIbland lär man sig viktiga saker! Under min förskollärarutbildning mötte jag Stig Erberth. Han var biologilärare och visade mig skillnaden mellan mullvads- och sorkhögar. I en mullvadshög är hålet i mitten (eftersom mullvaden knuffar upp jorden) medan sorken gräver ut jorden bakåt – alltså hamnar hålet i sidan av högen. Dessa kunskaper ser jag som helt avgörande och alla som menar att fakta är ointressanta – de har inte varit i naturen med Stig och hört honom berätta om smådjurens fortplantning och avföring. Genom att sätta ord på företeelsen blir den verklig och gripbar.

Kanske är det inte kunskaperna som lockar mig utan bilden av en pedagog som brinner för något. Jag brukar avfärda studenternas behov av förebilder med att lite arrogant förklara att de får skapa egna bilder – men om man aldrig har träffat någon verklig pedagog… Då kan det vara svårt att förstå hur det kan vara.
Dessutom har jag ibland spelat ut ämneskunskaper mot “pedagogiskt förhållningssätt” på ett slarvigt sätt. I biologin tycks de mötas på ett problemfritt sätt. Kunskapen tycks vara ett fundament för engagemanget. I min värld ska en lärare kunna känna igen minst tio träd.

Annars tog jag bilden av mullvadshögarna för att hylla Bodil Malmstens blogg. Hon tycks befinna sig i ett ständigt krig med dessa fascinerande skadedjur. Jag har också känt mordlystnaden bulta i kroppen när en (eller är de hundra?) mullvad lyckas förvandla gräsmattan till en bombmatta.

Små, söta och blinda gräver de gångar och hoppats att någon larv ska ramla ner. Beredda att strida för sina revir till sista blodsdroppen. De är som människor.

I spionromaner är mullvadarna ytterst gåtfulla och ofta dubbelt förrädiska. I min värld kan man lita på mullvadar. Så länge hålet är mitt i högen.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Studentinflytande – det vill alla ha!

stickahog.jpgNär jag gick min utbildning på 70-talet föreslog jag att studenterna skulle betygsätta sina lärare. Det var nog tänkt som ett försök att aktualisera maktfrågor och en vilja att försöka granska kvalitet från ett studentperspektiv. Lärarna värjde sig kraftfullt och menade att de skulle bli utlämnade på ett obehagligt sätt.

Idag fick jag ett brev från en student som funderade i samma riktning och skickade länkar till USA som pekade mot denna form av studentinflytande:

http://www.ratemyprofessors.com
http://www.ratemyteachers.com/

Och nu är det jag som försvarar mig mot detta betygsättande. Mitt motstånd är lite grumligt och jag ska försöka bena ut det för mig själv

1) Jag är misstänksam mot alla former av betygsättning eftersom de reducerar komplexitet till en uppsättning banala (eller svårbegripliga) kriterier

2) Lärares främsta uppgift är att vara lojala mot examensordningen och det offentliga uppdraget. Den här sortens mätningar skulle kunna urarta till popularitetstävlingar och hindra oss från att ta svåra men nödvändiga beslut. Om alla är nöjda så misstänker jag att undervisningen har legat på för låg nivå och inte varit tillräckligt utmanande.

3) Verkligt inflytande bygger på långsiktighet. Då måste studenterna vara beredda att gå in i beslutande strukturer på enhets- och områdesnivå. Idag är utbildningen så komplicerad att försöken med inflytande i kurserna kommer i konflikt med kraven på tydliga examinationsformer, tidiga scheman och fastställda litteraturlistor. Den enskilde läraren har ingenting att förhandla om. Allt är redan bestämt och eftersom alla kurser bygger på varandra kan vi inte lyfta ut moment någonstans.

Jag tror att modellen skulle vara mindre korrumperande om vi hade ett system som tydligt skilde på undervisning och examination – men då skulle kvalitetssäkringen vara betydligt effektivare genom koppling till resultat (bra resultat= bra lärare)

Nu inser jag att detta blev ett riktigt tråkigt inlägg som inte alls andas tilltro till studenternas vilja och förmåga. Jag ber om ursäkt och vill särskilt tacka de studenter som tog sig tid att möta Högskoleverkets representanter för att samtala om dessa frågor.