Category Archives: Lärarutbildning

Pinsamt värre

Posted on by
Reply

Att vara lärarutbildare innebär ofta  uppdrivna förväntningar på duktighet och perfektion. Många kolleger plågas under bördan av att vara ett föredöme pedagogiskt, moraliskt och språkligt. Jag odlar mitt lättsinne, men lider över en formulering i en hemtenta som jag har varit delaktig i att skriva.

De stackars studenterna ska beskriva “tre centrala milstolpar”. Och efter att ha läst 60 tolkningar inser jag att meningen är helt galen i sin ofrivilliga pompösa komik.

Först den bisarra förstärkningen centrala milstolpar, och sedan den helt omöjliga bilden av tre centrala milstolpar. Jag menar – vad är det för figur som beskrivs med tre centrala milstolpar? Vart är vi på  väg?

Förlåt alla studenter – jag skyller på sommaren.

Den gode lärarläraren

Posted on by
3

Jag sitter och försöker bedöma tentor och en av frågorna handlar om att diskutera vad vi menar med en god lärare. Många studenter har starkt normativa uppfattningar om hur en bra lärare ska vara – en del lyckas knyta an till teorier om lärande och egna erfarenheter.

Jag funderar över om det är en bra uppgift och tänker att det är farligt att romantisera vissa egenskaper och förhållningssätt – men att det är ännu farligare att inte våga ha ideal. Även om de är bundna till en viss tid och miljö.

Min egen hjälte är biologiläraren Stig Erberth som på förskoleseminariet smittade många av oss med en livslång kärlek till naturen. Inget smådjur var för litet eller oansenligt för att inte omfamnas av hans entusiasm och visdom. Ämneskunskap, engagemang, människointresse och pedagogik möttes i skön förening.

30 år senare när jag är ute i naturen tänker jag:
– Vad skulle Stig ha berättat om det här bladet?

I måndags spelade jag på sommarkaffe för pensionärer på Lärarutbildningen. Många legender träffades och bytte minnen. Jag är stolt över att få vara en del av detta men skäms lite över att jag inte han hälsa på Stig.

Varför inför Björklund betygsliknande omdömen?

Posted on by
5

Aftonbladet DN Svd Sydsvenskan beskriver det kommande beslutet om betygsliknande omdömen i första klass. På Aktuellt står en flinande minister och brer ut sig om tydlighet och föräldrarnas rätt till information.

Nu ska varje skola själv kunna få utforma formerna för dessa omdömen och jag är lite förvånad över att dessa inte ska knytas till kursplaner, mål att uppnå eller nationella prov. Antagligen kommer omdömena att vara av disciplinerande karaktär och avser då personlighet (ansvarsfull, punktlig, arbetsam) eller mer biologiska påstående om egenskaper hos barnet (klok, matematisk, musikalisk).

Jag har svårt att se pedagogiska vinster eller ökad tydlighet. Allt skulle kunna sägas i ett utvecklingssamtal eller skrivas i en IUP. Men Björklund vill ha mer – han är ute efter de magiska bokstäverna och siffrorna. Helt ojämförbara utan kriterier men med ett starkt symbolvärde när det gäller hans längtan att utstråla handlingskraft.

Frågan i rubriken… Av samma anledningar som hundar slickar sig mellan benen.

P.S. Jag har skrivit om den här skuggvärlden tidigare där saker inte ÄR utan LIKNAR något annat. Frågan är vilka betyg de här omdömena ska likna? Ska vi återinföra relativa betyg i smyg?

Män som hoppar av lärarutbildningen

Posted on by
29

Undersökningar slår larm, facket kräver högre lön och bättre arbetsvillkor.

Jag ser problemet och är en del av det. Alltför många duktiga och ambitiösa män skräms bort från yrket och jag beskriver det också som ett utbildningsproblem.

I en femininiserad skola och lärarutbildning finns inte utrymme för deras erfarenheter och tänkande. Bilden av att vara del av en dominant makt (manlighet) och samtidigt vara fullständigt utlämnad till dolda hierarkier är paralyserande och lockelsen att lämna projektet SKOLA blir för en del övermäktig.

Jag sitter med en hög tentor framför mig. Några studenter har valt att inte lämna in. De är män och jag är bekymrad över att ha vara en del av ett system som på ett omedvetet sätt utestänger viktiga grupper .

Kvalitetsosäkring

Posted on by
Reply

Idag citerar jag helt ogenerat min chef Maria Sundkvist som har varit på konferens

Det andra var vad dekanen från Örebro universitet visade. Han har läst de två utvärderingarna av lärarutbildningen som gjorts under 2000-talet och lärarutbildningsutredningen som kom i slutet av 1990-talet. Genom att räkna orden ”disput” med avledningar och ”yrke” visade han med stor elegans på en förskjutning som skett i talet om lärarutbildningen. Talet om läraryrket har blivit talet om lärarutbildarnas akademiska utbildning. I slutet av 1990-talet handlade det om att göra en så bra yrkesutbildning som möjligt. Idag handlar kvalité om andelen disputerade i lärarprogrammet. Heja Owe Lindberg! Jag ser fram emot en kommande artikel.

Jag läste Lindbergs avhandling Talet om lärarutbildningen (2002) och var inspirerad av hans tankar att tänka kring vad en lärare egentligen är – hur den konstrueras genom retorik.

Ett problem i den utbildning som sjösattets 2001 var att den i vissa stycken var svår att förstå. Tolkningarna av vad som egentligen menades med ämne och AUO inbjöd till sofistikerade och auktoritära konstruktioner. Det var svårt att jobba med flexibilitet och studentinflytande om alla delar är integrerade och fusionerade med varandra. Varje progressionstråd hade sin egen logik och om vi ändrade i någon del hotades helheten. Ibland handlade mer om att göra rätt – än att tänka själv. (Väldigt mycket min tolkning)

Nu är budskapet från regeringen å ena sidan på gränsen till övertydligt med lätt populistiska traditionsbundna uppfattningar om stadieindelningar och ämnen – å andra sidan har regeringen lagt sig platt inför HSV:s mystiska och extremistiska tolkning av vad som är kvalitet i en yrkesutbildning.

Heja Maria!

Vi planerar och planerar

Posted on by
1

Så här års brottas jag och mina kolleger med kursplaner, schemaläggning, litteraturlistor, timfördelning, lokalbokning, gruppindelningar, examinationsformer och ibland även diskussioner om innehåll och arbetsformer. Det är lätt att gå vilse och fastna i praktiska detaljer.

Det finns en kraftfull överbyggnad av mål och examensordningar som allt ska underordnas och ibland glömmer vi bort att det finns människor andra sidan. Unga människor som kommer till oss med drömmar om att få vara med att forma en bättre värld.

Det är sjunde året jag möter nyantagna studenter och jag börjar ana hur de tänker. Dessa gissningar (eller kvalificerade antaganden som vi brukar säga) är nödvändiga för att jag ska våga planera undervisningen – samtidigt finns det stor risk i att det är mina fördomar som skapar studenternas bilder av sig själv. Tror jag att de är lata – blir de lata. Tror jag att de vill ta ansvar – ja då växer deras självförtroende och de kommer att överträffa sig själva.

Detta måste jag påminna mig om ofta!

Skoltrött – eller bara tröttrött?

Posted on by
5

Jag möter studenter som håller på att skriva en hemtenta som jag förväntas bedöma och sätta betyg på. Vi har frågestund och jag försöker förklara att det finns olika sätt att besvara frågorna och att det till och med kan finnas svarsvarianter som vi i lärarlaget inte har tänkt på. En del studenter förstår och finner trygghet i denna bräckliga frihet – andra blir arga och undrar om vi verkligen vet vad vi håller på med?

Jag förstår dem – de matas med retorik om inflytande och delaktighet, men när det kommer till examination är makten otvetydig.
– Du får tänka hur du vill, så länge du tänker som jag…

Kanske är det ett utslag av övermod när jag i fenomenografisk anda påstår mig kunna skilja mellan yta och djup. (Babels torn reder ut)

Frågan är hur jag annars skulle orka ta mig igenom dessa berg av uppsatser? Yrkesstoltheten är lite svajig, den personliga energin är låg och jag tänker att den abstrakt kärleken till studentgruppen inte räcker som drivkraft.

Pelle skriver om problemen med pedagogisk retorik – i morgon ska jag börja med att övertala mig själv om att det jag gör är meningsfullt. Kanske är tvivel en lyx och att visa den utan att skämmas skulle kunna kallas koketteri.

När självförtroendet svajar är det skönt att göra andra saker – just nu vill jag hellre spela musik och äta praliner.

Tack Bo för att vi får komma och spela på Lindängens amfiteater. Att möta 1100 riktiga barn där är bästa botemedlet mot högskoletrötthet.

Den beforskade lärarutbildningen

Posted on by
3

Jag hittar en avhandling som handlar om institutionen jag arbetar inom. Marianne Öberg Tuleus har undersökt någonting som jag kanske tror att jag möjligtvis är en aning intresserad av. Men när jag läser sammanfattningen på Skolporten blir jag bekymrad. Är jag korkad eller bara lite trött?

Avhandlingen Lärarutbildning mellan det bekanta och det obekanta belyser lärarutbildning utifrån ett hermeneutiskt fenomenologiskt perspektiv. Ett grundläggande intresse är att studera lärarutbildning från en synvinkel, där lärare och lärarstudenter framträder som figur mot bakgrund av de institutionella sammanhangen skola och högskola. Den övergripande fråga som studien ställer gäller vilka innebörder av fenomenet lärarutbildning som framträder, då lärarutbildning studeras som levd erfarenhet. Utifrån en förståelse av lärarutbildning som komplext fenomen, sammanflätas teoretiska antaganden och metodologiska överväganden. Det innebär en fenomenologisk förståelse av livsvärlden som intentional, levd och social värld, en hermeneutisk öppenhet för att sätta det bekanta på spel och en metodologisk strategi, som kännetecknas av följsamhet och lyhördhet.

Så här långt tror jag det handlar om metodval och jag känner lite tvekan inför den metodologiska strategin – även om den “kännetecknas av följsamhet och lyhördhet”. Men det kanske blir mer lockande när resultatet beskrivs?

Den empiriska studien visar att innebörden av lärarutbildning som levd erfarenhet framträder som temana enhetlighet, förebildlighet och marknadsmässighet mellan aktör och institutionellt sammanhang; som situationens personliga och kollektiva dimensioner mellan aktör och uppgift, och som mötets grad av närhet och anonymitet mellan aktör och aktör. När dessa innebörder av fenomenet lärarutbildning sätts på spel med de existentiella temana kroppslighet, tidslighet och rumslighet framträder glipor mellan de bekanta mönster som tidigare urskiljts. I rörelsen mellan det bekanta och det obekanta blir makt- och genusstrukturer synliga, och en möjlig lärarutbildning framträder mellan den bekanta lärarutbildning som varit och en obekant lärarutbildning som skulle kunna bli.

Läslust – where are thou?

Om att göra tentamensfrågor

Posted on by
Reply

Jag har en vision om att studenter ska uppfatta hemtentor mer som lärandetillfällen och mindre som kontroll. Då måste frågorna vara utmanande och ge utrymme för egna tankar. Risken är stor att detta utrymme tolkas som vaghet och otydlighet. Studenter som kommer direkt från gymnasiet vill ofta ha tydliga instruktioner och kriterier som är lätta att förstå. När kursen delvis handlar om kvalitativ kunskapssyn och mätbarhetens problematik ja då är det svårt att leva upp till dessa krav på formulerbar rättvisa.

Samtidigt förstår jag att de är angelägna om att göra sina lärare till lags och bli godkända. Bilden av frihet lockar och skrämmer. Det tar mycket energi att försöka räkna ut vad det är som lärarna E-G-E-N-T-L-I-G-E-N är ute efter och ledtrådssökandet är en väl inövad färdighet hos många.

– Hur mäter ni djup?

– Hur analytisk måste man vara?

Det är mycket lättare att svara på frågor om antal sidor och referenser.

Samtidigt möter jag studenter som tackar för att de äntligen har fått en utmanande och rolig tenta. Ingenting gör mig gladare. Då får jag nog stå ut med diskussionerna om rättvisa och kriterier. (Är kriterier svenska språkets fulaste ord?)