Antagningstester – defokusering på hög nivå

Lärarutbildningsutredningen presenterades idag. Medierna (TT) valde att lägga fokus på det populistiska och ganska okontroversiella förslaget om antagningstester för blivande lärare. Det är ingen ny tanke – tidigare har den hindrats av juridiska skäl. Det är ett förslag som mycket väl ryms inom nuvarande utbildnings ramar.

Franke förespeglar på lösa grunder färre avbrott och höjd status.

Jag tror också att intervjuer kan vara en bra – men ytterst dyr åtgärd om den ska genomföras på ett rättssäkert sätt. Kriterierna vid dessa gallringar misstänker jag skulle gynna en traditionell typ av lärare.

Jag möter omogna artonåringar som under sin utbildning förvandlas till underbara lärare. Deras utveckling är på många plan oförutsägbar, m-e-n rätt erfarenheter, rätt undervisning och rätt personlighet kan göra underverk. Den största och svåraste förändringen är att försöka befria dem från gymnasieskolans nervösa ledtrådssökning och ge dem självförtroende att våga tänka själv. För att bli bra lärare måste de befrias från sina tidigare skolerfarenheter och föreställningar om rätt eller fel.

Alternativet är essentialistiskt: VISSA ÄR FÖDDA TILL LÄRARE! Frågan är då varför de ska gå fyra år på en utbildning?

Svd DN Sydsvenskan Svd2 Utredningen P1 PJ Linder

KK-stiftelsen

Postpresskonferens

Presentationen av den nya lärarutbildningsutredningen var en sorglustig tillställning. Förföriskt lockar upphovsmännen med högre status och ökad attraktion till yrket.

Huvudtanken är att göra något som alla känner igen – en skola kalkerad från det ljuva femtitalet med tydliga ämnen och tydliga gränser mellan stadier. Enligt Björklund började förfallet 1985, men jag misstänker att det är själva grundskolereformen som är den verkliga boven i dramat?

Mer mystiskt blir det när Franke beskriver den pågående lärarutbildningen som kravlös samtidigt som 35% avbryter sina studier. Min erfarenhet är att många upplever kraven från yrket och högskola som skyhöga och därför söker sig till andra yrken med bättre lön – trots att de egentligen skulle vilja arbeta med barn. Vi lärare arbetar också aktivt med att sortera bort dem som vi inte tror passar för yrket.

I den nya utbildningen förväntas enbart 10% avbryta sina studier trots att kraven ska höjas på alla nivåer. Urvalet förväntas ha skett före utbildningsstarten.

Jag säger som Kylie Minogue:

Svd DN Sydsvenskan Svd2 Utredningen P1 PJ Linder

KK-stiftelsen

Det blåser kallt kallt väder ifrån sjön

Mikael Alexandersson summerar kritiken mot den lärarutbildningsutredning som släpps den 3/12. Jag tänker att landets högskolor varit skamligt tysta oförklarligt länge. Nu gäller det att ta tillbaka initiativet från Björklundsekten och avvärja den  intellektuella katastrof som hotar landets lärarutbildningar.

Om flertalet lärosäten förhåller sig sakligt kritiska kan detta knappast viftas bort med att just lärarutbildare i allmänhet skulle vara rigida eller sätta sina egna intressen framför de blivande lärarnas och den pedagogiska yrkesverksamhetens behov.
Vi får väl se…

havsorn

Förnuft och erkänsla

Jag försöker förbereda en lektion om Jesper Juuls bok Relationskompetens i pedagogernas värld. Det är en moraliskt uppfordrande bok som kanske gör det svårare att se och behandla barn som objekt. Mycket av det vi kallar undervisning handlar om relationer och barnens behov av att bli sedda och respekterade som individer.

I Svd presenterar Anders Haag en ny bok om mentalisering. Försöken att på ett trovärdigt sätt beskriva vad begreppet innefattar är ganska trevande och kanske är det nödvändigt när det gäller förhållandet mellan förnuft och känsla. Enbart dåren springer där änglar tvekar.

När man mentaliserar reagerar man inte direkt på en situation, utan man stannar upp och undersöker vad det är som faktiskt händer. Man försöker göra egna och andras handlingar begripliga. Närliggande begrepp är reflektionsförmåga, självinsikt, symbolisering, empati, mindfulness med flera.

I värsta fall innebär detta en psykologisering och intellektualisering av samspelet mellan människor. I bästa fall leder teorin till en ökad lyhördhet inför komplikationer i kommunikationsprocesserna.

Ingen är perfekt på att mentalisera. En poäng med att träna mentalisering är snarare att inse det. Man måste kunna leva med en viss ovisshet, att vara tvärsäker är ett varningstecken.

Det tycker jag om. Ingenting skrämmer mig mer än tvärsäkra människor.

Begreppet Hypermentalisering tror jag är användbart:

Hyper­mentalisering. En person som hypermentaliserar är bra på att mentalisera. Hon är en god lyssnare, uppmärksam, klok och insiktsfull, och engagerar sig i andras liv. Men det egna livet är oordnat, kanske kaotiskt och fyllt av försakelse och självhat.

Jag brukar säga att någon lider av empatiskt överskott och det kanske är samma sak?

De tydliga målens pris

Polisen har ålagts att genomföra fler nykterhetskontroller – men har inte resurser att ta hand om de ärenden som dessa kontroller skapar. Alltså väljer poliserna att genomföra kontrollerna på tider då de vet att sannolikheten för att de ska behöva hantera brott är låg. Följden är att statistik visar att folknykterheten har ökat – andelen rattonyktra per kontrolltillfälle har sjunkit.

På så sätt kan myten om målstyrningens effektivitet rulla vidare. Tydliga mätbara mål  skapar illojala medarbetare. Det långsiktiga målet – att minska antalet döda i trafiken – tycks vara helt frånvarande.

Jag är orolig för att regeringens vurm för tydliga mål i skola och förskola kommer att få samma katastrofala följder.  Vi undervisar om sådant som går att mäta.

När byråkratin segrar går det ut över barnen, moralen och arbetsglädjen.

I morgon släpper Franke bomben…

…men det är ett sargat flygplan som söker sig fram mot målet.

Parallellerna med Stanley Kubricks film Dr Strangelove är uppenbara. Wikipedia. Engelsk fyllig version

Den Amerikanske presidenten (Reinfeldt) har tappat greppet över utvecklingen och tvingas bevittna hur Dr Strangelove (Leijonborg) och general Jack D. Ripper (Björklund) skickar ett bombplan mot Sovjet. Generalen är övertygad om att landet är hotat av fluorförgiftat vatten (flumpedagogik) och att kärnvapenanfall är den enda lösningen.

På flygplanet regerar major “King” Kong (Franke) och de som normalt sett skulle se till att säkerhetsrutinerna på flygplanet följs (HSV, fackliga organisationer, granskningsgrupp, forskarsamhället, högskolor och universitet) är marginaliserade. Sovjets ledare (Sahlin) mullrar men vågar inte handla förrän det är för sent.

Filmens pessimistiska budskap kanske är att undergången är oundviklig – men jag ser andra möjliga tolkningar.

Jakten på flumskolan

Pedagogiska magasinet är en fantastisk tidning som motiverar avgiften till Lärarförbundet många gånger om. I det senaste numret skriver Tomas Lindblom om den förtalade flumskolan.

sol

Lika lysande är Christian Lundahls artikel (sidan 89 f.f.) om den bejublade men undermåliga betygsutredningen. Omistlig historielektion och sorglig nutidsbeskrivning.

Bäst är ändå de alltid lika överraskande bildvalen. Katta Nordenfalks sätt att bryta mot konventioner gör mig modig och lite dumdristig. Ibland vill jag inte ens veta varför jag väljer vissa bilder.

Klickbar mystisk bild:

mystik

Bind mig – överklaga mig

Svd AB Christer Monika Debatten om betyg rullar vidare – nu handlar det om möjligheten att överklaga.

Elevers och studenters rättigheter är viktiga och ingenting är värre än ett orättvist betyg!

Jo kanske – om undervisningen helt fokuseras på mätbarhet och nervös dokumentation kan det vara ett ä-n-n-u värre scenario. Varje tanke som på något sätt antyder komplexitet eller djup förpassas från klassrummet.

I cyniska stunder tänker jag att de lyckligaste människorna är de som har insett att livet inte är rättvist.


Om att vara onödigt glad

Jag har sett Mike Leighs nya film Happy go lucky med Sally Hawkins i huvudrollen och det är en sådan film som stannar kvar. Huvudpersonen Poppy har ett obotligt gott humör och möter alla svårigheter med ett smittande leende.

Som lärare i primary school tycks hon vara helt obekymrad om de koder som jag trodde gällde i engelskt skolväsende och hon verkar fungera bra med barn och kolleger. Hon avfärdar en antydan om bristande normalitet med ungefär:
– Well, they missed me!

Jag möter ibland lärare som menar att distans är den viktigaste kvaliteten för att skapa en fungerande relation till barnen och att de minsann inte tänker le före jullovet. Leendet skulle då tolkas som svaghet och rubba den mödosamt uppbyggda respekten. Poppy tänker nog inte så.

När hon möter den bister körskolläraren Scott händer något. Hans världsbild bygger på regler och att alla sköter sig. Poppy är bara nyfiken och glad. Underbart härligt påfrestande glad…