Den här analysen har präglat svenskt jämställdhetsarbete sedan Delegationerna för jämställdhet i förskola och skola släppte sina rapporter. Andra förklaringsmodeller förkastades och vi som försökte diskutera pojkars bristande skolframgångar demoniserades.
Jag borde jubla.
Det är vackert, klokt och retoriskt skickligt.
Samtidigt är det aningen nedslående att mötas av kompakt tystnad från makthavare. Och uppmuntrande tillrop från högerdebattörer.
Jag försöker verkligen att undvika de traditionella politiska skalorna. Min skräck för att låta andra definiera mig är oändlig.
och så över till fest:
Läser en konstig utredning och försöker samla mig till att skriva ett debattinlägg.
Var tog frågan om könsbalansen i skola och förskola vägen?
Jag är inte säker på att alla svenska pedagoger känner sig hemma i den här mångsidiga yrkesrollen?
Vi försöker lära våra studenter att skriva akademiskt och lägger stor vikt vid referenshantering och formalia. Ibland tror jag att det vore bättre om vi fokuserade på tänkandet.
En lathund till:
https://twitter.com/lilianvarnander/status/650894513645453312
För några år sedan mötte jag många lärare som var väldigt trötta på reformer. idag förstår jag dem bättre.
Tysta tankar 