Category Archives: Lärarutbildning

Lärarutbildningen på undantag

Posted on by
13

Jag har i tidigare inlägg bekymrat mig över lärarutbildningens akademisering. Nu svänger jag 180 grader och oroar mig för att landets lärarutbildningar förs över från högskoleminister Krantz ansvarsområde till utbildningsminister Björklunds bord.

Läs mer

Jag är nästan aldrig nöjd och misstänker att våra professorer är om möjligt ännu mer missnöjda!

Björn Åstrand, dekan vid lärarutbildningen vid Umeå universitet, är vice ordförande i lärarutbildningskonventet. Han har heller inte hört talas om att lärarutbildningen bytt minister och är också förvånad.
— Lärarutbildningen är en akademisk professionsutbildning som bör ingå i högskole- och forskningsministerns räjong. Den måste ha en närhet till skolverksamheten men hör hemma bland de akademiska utbildningarna som handhas av högskole- och forskningsministern.
Han anser att bytet av ansvarig minister är olämpligt och verkar ogenomtänkt.
— En central fråga är lärarutbildningens forskningsbas, att forskningsbasera utbildningen. Att flytta bort utbildningen ur det sammanhang där forskning och forskningsstöd diskuteras är riskabelt för utbildningen.
Björn Åstrand varnar också för följderna av en lärarutbildning som görs för att passa in.
— Om utbildningen helt designas efter skolans struktur riskerar den att bli konserverande och inte utvecklande. En akademisk utbildnings karaktäristika är ju bland annat den generella kunskap som kan leda också till förändring, förklarar han.

Den konkurrensutsatta lärarutbildningen

Posted on by
3

Rektor och dekan argumenterar för att Lärarutbildningen är konkurrensutsatt. Lund och Kristinstad hotar att bygga upp rivaliserande verksamheter och de förändringar som sker är nödvändiga för att rädda Malmö högskolas framtid.

Samtidigt möter jag förtvivlade kolleger som menar att just de varslade personerna utgör själva ryggraden i ämnet och åldersinriktningen mot yngre barn.

Först har jag svårt att få ihop dessa två budskap men efter ett tag klarnar bilden. Det är själva ryggradslösheten som är poängen och möjliggör en väldigt flexibel hållning till den proposition om ny lärarutbildning som förväntas komma till hösten. Jag har lite svårt att vänja mig vid tanken på h-å-l-l-n-i-n-g-s-l-ö-s-h-e-t som konkurrensmedel, men det mycket som jag inte förstår nu för tiden.

En bra dag!

Posted on by
1

Jag har varit gnällig länge och delvis låtit mig uppslukas av tråkiga diskussioner om lärarutbildningens framtid.

Idag kom jag på varför jag gillar mitt jobb.

Vi tar in 350 studenter och det tar några veckor innan de har funnit sig tillrätta. Mycket handlar om att hitta sin plats i gruppen. Vi åker ut till en liten skog som heter Törringelund och har teambuilding (jag vet, det är ett fånigt ord). Skog är kanske att överdriva, men för många studenter tycks det vara en stor utmaning att ta sig dit och hitta mötesplatsen.

De jobbar i grupper och ska ta sig igenom 9 stationer som ställer höga krav på samarbete och kreativitet. Efter den här dagen brukar det bli en annan stämning. Vi bygger ett samförstånd och börjar lita på varandra. Den känslan vill jag att studenterna tar med sig in i sin utbildning. Snart är smekmånadsfasen över – då börjar det på riktigt.

Idag var det dessutom fint väder. Snälla människor har tur.

team

Ett sorgset debattinlägg

Posted on by
15

Jag har skrivit en text om akademisering av lärarutbildning som publiceras i dagens Sydsvenska.

Länk

Det är en ganska arg och ledsen betraktelse och jag är orolig över att disputerade kolleger ska bli sårade över att jag nedvärderar deras insatser. Kanske är det ett desperat försök att lyfta den lokala konflikten till ett mer principiellt politiskt plan. Jag saknar en ideologisk diskussion om framtidens skola och lärarutbildning.

Regering och Högskoleverk samarbetar i en ohelig allians som är både banal och elitistisk. Det detaljstyrda och ytterst fyrkantiga lärarutbildningsförslaget försöker legitimera sig genom en inställsam och pretentiös forsknings- och IT-retorik.

Genom att ställa krav på ökad andel disputerade hos de lärosäten som söker examensrättigheter blockeras det normala utvecklingsarbetet. Diskussion om innehåll och arbetsformer ersätts av det nya svarta – doktorshatt.

På lokal nivå säljs visioner om akademiska professionsämne, breddad rekrytering och partnerskap ut lättvindigt. Nu gäller det att visa följsamhet mot makten och rektor, områdeschef och enhetschefer agerar därefter. Det som förvånar mig är att varslen har en sådan tydlig udd mot praktiskt-estetiska ämnen och lärare med inriktning mot yngre barn. Förstod områdesstyrelsens lärar-, kommun- och kårrepresentanter detta? Gick det att utläsa av underlaget? Hur kunde man gå vidare utan konsekvensbeskrivning?

Jag har skrivit en hel del inlägg om förändringen och bemötts med hövlig tystnad. Det skulle också skulle kallas “maktens arrogans”. I akademins värld behöver inte ledningen befatta sig med arga adjunkter. När jag skriver detta önskar jag att jag vore disputerad – och inte beroende av framtida forskningsbidrag.

Min lille vän 61 – kungen och jag

Posted on by
15

Jag diskuterar klädernas betydelse med en kollega. Han menar att det är nödvändigt att skapa en distans till studenterna och en svart kavaj hjälper till att upprätthålla avståndet.
– Annars äter de upp mig.

Jag inser att min idé om undervisning är annorlunda och jag undviker gärna onödig distans. Kanske är det naivt att försöka skapa närhet och förtrolighet i en miljö som är så omgärdad av andra förväntningar och jag kan känna lockelsen i att förstärka min auktoritet genom något som liknar en ämbetsuniform. Maktutövningen får ett drag av mystik och blir lättare att utöva när den draperar sig i formell dräkt, men jag vill inte vara en del av detta. Jag möter hellre arga studenter än rädda.

mlv61

Min lille vän och jag är för en gångs skull fullständigt överrens – de flesta kavajer och slipsar åldras inte i skönhet.

Manligt nätverk i Borås

Posted on by
Reply

Jag läser i tidningen Förskolan om det manliga nätverket i Borås. De verkar ha hittat en bra modell och jag ser fram emot att träffa dem!

Ett av nätverkets främsta mål är att män i förskolan får legitimitet. De måste kunna välja yrket utan att bli ifrågasatta. Att träffa andra studenter ger stöd, men MaNet jobbar nu också för att knyta kontakter med manliga lärare på fältet.
-De blir förebilder och mentorer. De är viktigt att träffa andra som redan gjort resan och vet hur det är att vara exklusiv och exkluderad på samma gång, säger Fredric Gieth.
Ett 40-tal studenter är engagerade i MaNet i dag, varav cirka 15 tillhör en mer aktiv kärna.
För att undvika att kvinnor i förskolan ser MaNet som en allians som arbetar mot något eller några, planerar nätverket att bjuda in kvinnor till delar av träffarna. Allt för att visa att jämställdhetsarbete är något som görs tillsammans.

Den 9/9 kl 17.15-19.00 har vårt eget manliga nätverket möte på LUT. Vi ses i sal A440. Du anmäler dig här.

kapten

Om jag inte brydde mig…

Posted on by
Reply

Är det viktigt att lärare bryr sig?

På 90-talet skrevs delaktighet och engagemang in i planer och avtal. Skolutveckling sågs av politiker och fackförbund som ett gemensamt projekt. Den gode läraren förväntades vara aktiv i det lokala arbetet. Det kallades decentralisering och vidgat uppdrag.

Idag blåser andra vindar och likvärdigheten har ofta karaktär av likformighet. Inspektioner och sanktioner brer ut sig. Det är en dyr verksamhet och risken finns att den motverkar sitt syfte. Lärarna deprofessionaliseras.

I min värld är det viktigt att lärare bryr sig och tar ställning i den politiska diskussionen. Som lärarutbildare bör jag ibland vara en förebild för studenterna. När det gäller varslen på Malmö högskola har jag följande åsikter:

  1. Jag förstår utmärkt att vi måste spara inom de områden där det inte finns studenter.
  2. Jag förstår ganska väl att statsmakten utövar påtryckningar mot lärosätena att vi ska öka andelen disputerade. Det som förvånar mig är att ingen politiker vågar lyfta de praktiska konsekvenserna.
  3. Jag förstår inte varför de 20 planerade varslen i första hand drabbar lärare med inriktning mot yngre barn och s.k. praktiska och estetiska ämnen. I ljuset av hur den nya lärarutbildningen är tänkt framstår åtgärden som – hmmmm – underlig.

Bristen på konsekvensbeskrivning och mystiska turordningskretsar skapar stor oro – och en del ilska – hos de lärare som bryr sig.

P.S. Missa inte det underbara talavsnittet i filmen!

Min lille vän 60 – förnedringens gränser

Posted on by
1

mlv60

Jag menar att det finns bestämda gränser för vad man får utse sina medmänniskor för. I min värld är det till och med tveksamt att sätta marchmallows på en liten väns huvud. Värdighet är något ömtåligt och de flesta av oss är mycket känsligare än vi visar i vardagen.

Att bli varslad på grund av arbetsbrist och samtidigt erbjuden att vikariera på timbasis kan inte vara i lagens anda.

Nr jag läser i Svd om diskussionerna mellan M och Fp om arbetsrättens framtid tänker jag att de behöver inte anstränga sig. På Malmö högskola har arbetsgivaren genom att skapa mystiska turordningskretsar redan lyckats tänja  gränserna för hur det var tänkt långt utöver det möjliga.

Att organisera adjunkter och lektorer i samma förbund visade sig vara en dålig idé när det kom till kritan.

Riverdance omvärderat!

Posted on by
2

Det roligaste jag sett på länge!

Länk till Stavros och son

Livet är underbart. Alla är stjärnor.

allvar

På lärarutbildningen avskedas den duktigaste och mest uppskattade musikläraren för att göra plats åt fler disputerade. Det blir inte mycket dans i framtiden.

I tidningen kan jag läsa att det sker för att “höja nivån“. När jag möter varslade kolleger skäms jag över min egen lättnad och sänker blicken. Men jag är glad att vara med i Lärarförbundet och sänder en tacksam tanke till vår förhandlare.