“Lek inte med förskolan”

Det blir svårt att uppfylla den nya ­läroplanens krav på att förskolan skall vara en plats för kunskap och lärande när barngrupperna blir allt större och personal­tätheten mindre. Det skriver Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö högskola.

Länk

Sven formulerar det med all önskvärd tydlighet:

Att den svenska förskolan under en lång tid har varit föremål för nedskärningar rimmar dessutom illa med de stora förhoppningar som ställs på att den skall vara ett första steg i utbildningssystemet. Den nya läroplanen för förskolan ställer höga krav på att förskolan skall vara en plats för kunskap och lärande i ämnena matematik, språk, naturvetenskap och teknik.

Det är naturligtvis ingen slump att detta är de ämnen som svenska grundskoleelever presterar sämst i. Tanken är att förskolan på ett bättre sätt än tidigare skall förbereda barnen inför skolan.

Det är en svår ekvation som lämnas till förskolepersonalen att lösa: större barngrupper, minskad personaltäthet och högre krav. Politikerna får därför sluta att leka med förskolan och ta dess uppdrag på allvar.

Jag och Sven Persson dansar i Folkets park 1979

Jag och Sven Persson dansar i Folkets park 1979

Anything for a laugh?

På lärarutbildningen arbetar vi mycket med begreppet samspel och som föreläsare vill jag gärna börja lektionen med något roligt och inspirerande exempel. Skrattande barn brukar vara ett säkert kort.

När jag ser den här filmen finns det något som skaver. Pappan är aningen för angelägen att locka fram det eftertraktade skrattet. Om han hade väntat en liten stund hade antagligen barnet fått tid att upptäcka hur man manipulerar världen.

Nu ekar det nervösa skrattet olustigt.

Det kan också vara så att jag är överkänslig.

Ni missar väl inte INCLUDE-konferensen i Malmö den 11-12/5

Länk till inbjudan

Christian Eidewald och jag kommer att tala om bedömning av manliga lärarstudenter. Hur annorlunda är de egentligen? Behövs det särskilda kriterier?

Vad hände när frågan om könsbalans försvann från den politiska dagordningen?

Wohaaa! Demokrati på högskolan?

Vid Göteborgs universitet finns ett radikalt förslag om medinflytande.  Länk till förslag om ny organisation. Den här oskyldiga satsen vänder upp och ner på de traditionella hierakierna:

– att värdera alla medarbetare lika och skapa ett arbetsklimat där alla ges möjlighet att bidra till verksamhetens utveckling;

Skulle verkligen adjunkterna få rösta till institutionsrådet? Högskolesverige darrar!

Statyn heter "Patterns of failure"

Statyn heter "Patterns of failure"

Var det så smart att kritisera Anna Ekström?

Jag har tidigare kritiserat Delegationerna för jämställdhet i förskolan och skolan. Anna Ekström var ordförande i båda och i mina ögon bär hon därmed ansvaret för att frågan om könsbalans i lärarkåren har osynliggjorts inom politiken. Nu är hon ny generaldirektör för Skolverket och jag kanske borde intagit ett mildare tonfall? Det är svårt att backa på nätet.

Länk till tidgare inlägg

Det finns två argument för att inta en aktivt passiv hållning:

1) Eftersom männen är så få riskerar de att stereotypiseras

2) Eftersom det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor spelar det ingen roll vilket kön pedagogen har.

Tillsammans bildar de här två argumenten en perfekt dubbelbestraffande fälla. Jag frågade Anna Ekström om hon var nöjd med Torbjörn Messings sätt att beskriva delegationens arbete och hon uttryckte sin uppskattning för honom.

DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna

Får män kritisera en kvinnodominerad skola?

och DEJAS representant Torbjörn Messing:

Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys

Mina svar till T M 12, 3

Tyvärr är inte newsmillläsarna lika nöjda med DEJA:

Finns det så många antifeminister i Sverige – eller är siffrorna uttryck för något annat?

Radiointervju

Skillnadens pedagogik!

Carl-Anders Säfström är en lysande föreläsare och jag måste nog läsa om Skillnadens pedagogik.

Jag försöker sammanfatta på twitter och förutom min dåliga franska gick det ganska bra.

Länk till pdf – läs bakifrån!

http://twitter.com/#!/tystatankar/status/52709915411746816

Säfström överöser oss med oneliners och föreläsningen utmynnar i ett politiskt crescendo.

Ni skulle varit med!

“Med vilken rätt undervisar jag?”

Den frågan försvinner lätt när skolan diskuteras. Idag föreläser C-A Säfström på Lärarutbildningen och jag citerar rakt av:

Tid: 2011-03-29 13:00 – 2011-03-29 15:00
Plats: OBS! Ny lokal! Orkanen C231

Carl-Anders Säfström, professor vid Mälardalens högskola

Som lärare tar vi ofta rätten att undervisa för given. Det är vår uppgift. Men om undervisning inte endast handlar om att informera om enkla fakta – utan om en speciell form av relation i vilken vi som lärare avkräver någon att bli annan än den hon för tillfället är. Med vilken rätt undervisar vi då? Och hur kan en sådan rätt grundas? I denna föreläsning kommer jag hävda att rätten att undervisa aldrig är given på förhand utan endast som en gåva från den vi hävdar att vi undervisar. Jag kommer med andra ord att tala om undervisningens etiska grund. Föreläsningen är upplagd på ett sådant sätt att den blandar konkreta exempel med pedagogisk teori.

Arrangör är Centrum för professionsstudier (CPS), http://mah.se/cps

Anmälan till ola.fransson@mah.se

”Barn ska växa – inte lyda”

De som följer bloggen vet att jag drabbas av regelbundna svackor två gånger per termin. De sammanfaller med examinationen och på måndag är det salstenta i en kurs som heter Perspektiv på barndom.

Just nu tror jag att mina studenter sitter och svettas över kurslitteraturen och skickar därför den här länken där Lars H Gustavsson förklarar vad kursen egentligen handlar om. Ibland känns det som att vi krånglar till det .

Länk till UR

Gustafsson översikt griper rakt in i skoldebatten. Kanske behöver vi historien för att förstå #merkateder ?