Fyra lärarutbildare och skolforskare från Borås summerar vårens holmgång om skolan och konstaterar att svartmålningen inte underlättar rekrytering av nya lärare. Jag funderar över varför den här viktiga texten hamnade på Sydsvenskans debattsida och inte på någon av de mer prestigefyllda arenorna. DNdebatt tycks fortfarande vara en en FP-megafon?

Länk

Från artikeln:

För ett tag sedan uttryckte Centerledaren Maud Olofsson sitt partis syn på hur kvaliteten i den svenska skolan ska förbättras. Genom en så kallad kunskapsmiljard, utformad som en prestationsbonus, ska skolor som på de nationella proven i nian visat på en klar resultatförbättring belönas.

Förslaget har klara likheter med den amerikanska politiken, och Olofsson ser kunskapsmiljarden som ”en ekonomisk morot för skolor som förbättrar sina resultat”. Men konsekvensen blir en gigantisk omfördelning av resurser så att skolor med sämre förutsättningar också får mind­re resurser.

Den kraftiga fokuseringen på mätbara kunskaper och rapportering av elevernas provresultat har under senare år medfört en betydande förändring av lärarnas arbete. För att visa att man uppfyller de nationella kraven tvingas lärare ägna en stor del av sin arbetstid till dokumentation av olika slag.

Vår forskning visar att lärare och rektorer ser detta som nödvändigt i första hand för att ha ryggen fri i händelse av klagomål från föräldrar eller skolmyndigheter. Lärarnas professionella autonomi urholkas och ersätts med politisk klåfingrighet, även när det gäller hur undervisningen skall genomföras.

Jag hittar Lärarnas tidning på hallgolvet och nickar instämmande till Anne-Marie Körlings sista krönika.  Det finns flera beröringspunkter och båda texterna andas en sorg över att skoldebatten handlar om fel saker. Jag kommer att sakna Anne-Maries krönikor, men tröstar mig med bloggen och boken som kommer till hösten. (länk till krönikan)