Jag diggar Fredric och högskolan i Borås

Missa inte den norska rekryteringshemsidan – delvis riktad mot män. Eller?

6600 valgmuligheter
Det er rundt 6600 barnehager i Norge. Av disse er henholdsvis 46 prosent offentlige og 54 prosent privat drevet. Foruten ordinære barnehager finnes små familiebarnehager, store basebarnehager og åpne barnehager der foreldrene deltar aktivt i hverdagen. For dem som ønsker alternativ pedagogikk finnes friskolebarnehager som Steinerskolen og Montessori. Uansett hvilken barnehage som passer deg best; som førskolelærer får du en kreativ og aktiv arbeidsplass som gir deg sjansen til å utforske helt nye sider og talenter ved deg selv, og rom til å vokse som menneske. Derfor er jobben som førskolelærer verdens fineste stilling.

Mer en ”bare” barnehage
Mulighetene er mange for deg som ønsker å ta med deg interessene dine inn i barnehagen: Musikk, friluftsliv, sport, språk, fotografi, kultur, fysikk, design, kjemi, botanikk eller IKT er alle eksempler på barnehageprofiler rundt omkring i landet. Det finnes også en egen satsning på realfag i barnehagen, som heter Forskerfrø. I tillegg finnes villmarksbarnehage, rockebarnehage, gårdsbarnehage, dansebarnehage, databarnehage, kunstbarnehage, forskerbarnehage, Arsenal-barnehage, miljøbarnehage, idrettsbarnehager, yogabarnehage, arkitektbarnehage, vegetarbarnehage, spansk, fransk og engelsk barnehage.

Under tiden undrar jag vad som händer på Skolverket? Uppdraget från Sabuni att rekrytera män till förskolläraryrket brådskar. Vilka satsningar planeras!

20120201-184626.jpg

Nej, jag tror inte på övningsskolor!

Länk till Ekot

Jag är faktiskt ganska skeptisk mot förebilder över huvud taget. Tanken på att organisera platser till våra 300 förskollärarstudenter på certifierade övningsskolor skrämmer mig. Vilka kriterier ska vi använda för att certifiera dessa?

Jag ser bara byråkrati och formalism. Satsa pengarna på handledarutbildning!

20120131-071647.jpg

Vad är sociala medier?

Jag läser det här och blir förvirrad:

My district has yet to implement an official policy on this issue, but I feel a neighboring district got it right. Their policy simply states that there is to be no communication between teachers and students “outside the coach/teacher’s specific job responsibilities.” A text telling members of a sports team that a bus time has been changed? Perfectly fine. Collecting students’ email addresses to use for sharing a class Google Doc? Go for it. But if the communication does not fall under the strict umbrella of a teacher’s specific job responsibilities, then it’s prohibited. I think that’s a common-sense policy that protects teachers and students alike.

Om lärare använder så kallade sociala medier för envägskommunikation – att sända ut information – på vilket sätt är då dessa medier sociala? För mig är kommunikation per definition en dubbelriktad process.

Det här klumpiga försöket att dra en gräns för hur lärare och elever ska kommunicera tycks mer handla om att skydda sig mot anklagelser för att komma för nära. Jag tror att det etiska dilemmat inte handlar om form utan om innehåll. Får vi brevväxla och tala i telefon så borde det även vara möjligt att kommunicera på facebook, twitter och bloggars kommentarsfält. Eller ännu värre – i verkligheten!

Jag är rädd att de fysiska mötena mellan lärare och studenter är betydligt färre idag än när jag gick min utbildning på 70-talet. Frågan mullrar i bakgrunden: Vad är vi rädda för?

Det är ju förmågan att hantera närhet och distans som är utbildningens kärna!

20120127-230910.jpg