Samtalet om jämställdhet

Jag har ofta funderat över de låsta positionerna mellan feminism och mansrättsrörelse. En del tycks tro att det inte är möjligt att förena ett engagemang för fler män i skolan med teorier om genus. Jag försöker vara konsekvent normkritisk och det innebär en grundläggande misstänksamhet mot all form av makt. För mig är lojalitet mot åsikter något mycket suspekt.

Ändå är det svårt att inte bli indragen i spelet. Pelle Billing är en kontroversiell debattör som ofta lyckas hitta sprickorna i muren.

https://twitter.com/pellebilling/status/233130132632645632

För att en förändring ska ske i vårt samtal om jämställdhet räcker det inte med nya, ”sundare” åsikter. Utan det krävs även genombrott på det känslomässiga planet. I första hand hos radikala feminister men även hos en del radikala mansrättsaktivister.

Vi behöver granska våra drivkrafter. Ilska är vanebildande – adrenalin är en kraftfull drog.

20120808-132510.jpg

Jag är FÖR Pride

Precis som Fredrik Strage har jag massor av åsikter, men det känns småaktigt att gnälla när det är fest.

Kanske borde Annie Lööf ha funderat en minut extra innan hon gjorde sitt utspel om diskriminering av blodgivare

20120803-092252.jpg

Jonas Gardell säger det mycket bra – därför behövs Pride:

Sydsvenskan under bältet – uppdaterat

Jag vet inte om Sydsvenskans ledarredaktion försöker definiera vad det innebär att vara “oberoende liberal” genom sådana här utspel. För den som är intresserad av jämställdhet och barns rättigheter är detta en viktig fråga och jag citerar gärna Elisabeth Elgh:

Att skära i små barn är inte en rättighet.
Det borde vara den självklara utgångspunkten för Sydsvenskans ledare 25 juli som kommenterar mitt inlägg på Aktuella frågor kring manlig omskärelse dagen innan.
Men det lilla barnets okränkbara rätt att inte utsättas för smärta och kroppsliga förändringar som inte är medicinskt motiverade förbises av ledarredaktionen.

20120801-075706.jpg

Uppdatering
Länk

Separatistiska samtal?

Jag beginner mig verkligen i periferin. I Stockholm pågår Pridefestivalen och det mest upphetsande tycks vara att en SD-anhängare har försökt bli utslängd från ett “separatistiskt samtal”.

Det är antagligen viktigt för utsatta grupper att träffas utan att behöva ta hänsyn till en lättstött majoritetskultur och den här artikeln av Sara Ahmed förklarar fint vad det handlar om.

https://twitter.com/tanvirmansur/status/231018612478062593

Samtidigt tycks det mig vara riskabelt med uppdelningar som utgår från egenskaper som ålder, kön, etnicitet, hudfärg, sexualitet och klass. Men jag tillhör gruppen vita medelålders heterosexuella medelklassmän och har antagligen svårt att se maktförhållandena utifrån. Enligt Sara Ahmed är det särskilt problematiskt med med makthavare som försöker vara kritiska.

Jag funderar över om det är möjligt att tänka separatism under lärarutbildning? När ska vi uppmuntra studenterna att bilda homogena grupper där de kan bekräfta varandra? När ska vi kräva att de ska samarbeta trots olikheter?

Hmmmm. De här frågorna var lite för svåra. Och nu mulnar det.

Ibland har jag snuddat vid tanken på att de få män som utbildar sig till lärare borde uppmuntras till separatistiska samtal. Men det skulle antagligen bidra till en ytterligare exotisering av gruppen och vi fortsätter med öppna nätverksmöten för alla intresserade.

20120802-155606.jpg

De där traditionella könsmönstren

20120801-153702.jpg

Vi tycker verkligen inte om stereotypa könsmönster som beskär barns frihet och utvecklingsmönster. Samtidigt är det något bedårande med de här bilderna som jag har svårt att sätta ord på – antagligen är det bara nostalgi.

Vad skulle det annars vara?

20120801-153916.jpg

Bilderna har jag fått av Anne-Marie Körling. TACK!!!!!!

En avvikande mening

En studie visar att kvinnliga krönikörer och ledarskribenter får fler hotbrev än manliga. Jenny Nordlander drar den djärva slutsatsen:

De är inte sällan rasister, antifeminister och homofoba på en och samma gång – något som visats tydligt i forskning. Högerextremism och jakten på maskulinitet hänger ihop.

Jag menar att det är möjligt att intressera sig för maskulinitetens olika former utan att vara homofob, rasist eller högerextremist. Den här sortens svepande argumentation kan vara en anledning till att män känner sig illa behandlade i debatten.

Antagligen vet Jenny Nordlander att det är en mycket liten grupp som skriver de här obehagliga mailen. Det är riskabelt att göra dem till representanter för gruppen “män”.

Jag är osäker på vad det är för “jakt på maskulinitet” hon avser?

Jag ser den här husvagnen från 1934 som ett intressant uttryck av maskulinitet. Läs mer.

Uppdaterad:

https://twitter.com/nordlanderj/status/229926212640845825

20120731-074137.jpg

Förebilder?

Jag brukar ligga lågt i diskussioner om manliga förebilder och undviker instinktivt resonemang om den goda maskuliniteten som jag tror leder till inskränkt normativitet. Samtidigt finns det något allvarligt som jag gärna vill sätta ord på.

https://twitter.com/nietzschequotes/status/228386697304502273

20120726-112432.jpg

Just idag funderar jag över om det går att måla brädor i värmen. Frågan är om en riktig karl oljar och grundar paneler?