Jag har ofta funderat över de låsta positionerna mellan feminism och mansrättsrörelse. En del tycks tro att det inte är möjligt att förena ett engagemang för fler män i skolan med teorier om genus. Jag försöker vara konsekvent normkritisk och det innebär en grundläggande misstänksamhet mot all form av makt. För mig är lojalitet mot åsikter något mycket suspekt.
Ändå är det svårt att inte bli indragen i spelet. Pelle Billing är en kontroversiell debattör som ofta lyckas hitta sprickorna i muren.
https://twitter.com/pellebilling/status/233130132632645632
För att en förändring ska ske i vårt samtal om jämställdhet räcker det inte med nya, ”sundare” åsikter. Utan det krävs även genombrott på det känslomässiga planet. I första hand hos radikala feminister men även hos en del radikala mansrättsaktivister.
Vi behöver granska våra drivkrafter. Ilska är vanebildande – adrenalin är en kraftfull drog.








