Jag har ofta funderat över de låsta positionerna mellan feminism och mansrättsrörelse. En del tycks tro att det inte är möjligt att förena ett engagemang för fler män i skolan med teorier om genus. Jag försöker vara konsekvent normkritisk och det innebär en grundläggande misstänksamhet mot all form av makt. För mig är lojalitet mot åsikter något mycket suspekt.
Ändå är det svårt att inte bli indragen i spelet. Pelle Billing är en kontroversiell debattör som ofta lyckas hitta sprickorna i muren.
https://twitter.com/pellebilling/status/233130132632645632
För att en förändring ska ske i vårt samtal om jämställdhet räcker det inte med nya, ”sundare” åsikter. Utan det krävs även genombrott på det känslomässiga planet. I första hand hos radikala feminister men även hos en del radikala mansrättsaktivister.
Vi behöver granska våra drivkrafter. Ilska är vanebildande – adrenalin är en kraftfull drog.
Tysta tankar 
Sjukt egentilgen att Pelle Billing ska anses vara så kontroversiell. Det tyder på att debattklimatet i det här landet är ganska så extremt vinklat.
LikeLike
Jo – går det att förändra?
Vill vi?
LikeLike
Jovisst vill vi det. Frågan är bara till vilket pris.
Risken är ju att du blir kallad för extremist och kvinnohatare av DN kultur om du försöker. Vill du det?
LikeLike
Nja – det är nog lite sent att tänka så. Som lärarutbildare borde jag vara mer populär hos mitt fackförbunds studentorganisation:
LikeLike
Varför?
LikeLike
Därför att min position är ganska utsatt. Anklagelser för bristande värdegrundspålitlighet är svåra att bemöta.
“jag är snäll…”
LikeLike
Skulle du vilja utveckla? Jag är inte helt säker på att jag förstår vad du menar.
LikeLike
Läste du artiklarna i Lärarnas tidning? Jag tycker nog att de var ganska obehagligt insinuanta i tonfallet. Kanske behövs det genuspoliser men jag är inte säker på att det är en facklig uppgift.
LikeLike
Jo, de har jag läst. Men jag undrade varför du borde vara mer populär hos dem för att du är lärarutbildare.
LikeLike
Nej, jag har inget behov av att vara populär i allmänhet – men för att kunna rekrytera män till läraryrket blir det problematisk om de tror jag är sexist.
Den typen av polarisering är ganska trist och jag har svårt att leva upp till bilden av populistisk antifeminist.
LikeLike
Jag är ledsen, jag tror jag missförstod från början, jag trodde att du menade att det faktum att du är lärarutbildare borde innebära att du är mer populär.
LikeLike
Nej – det vore ju väldigt konstigt!
Jag är nöjd med ett neutralt känsloläge. Tills jag gjort mig förtjänt av något annat.
LikeLike
Å andra sidan har jag svårt att förstå din tolkning av deras kritik, det lilla stycket om populism handlar inte om dig, utan om att det inte är rimligt att låta folkligt stöd avgöra vilken forskning som ska bedrivas och ligga till grund för arbetet i förskolan. I sista stycket ber de dig visserligen fundera över dina egna uppfattningar om könsroller, men de påstår inte att du är antifeminist, bara att du möjligtvis har bilder som inte alltid är praktiska eller representativa för alla andra. Det allra viktigaste i kritiken handlar om att du har missförstått vad genuspedagogik handlar om och att det därför är olyckligt att du offentligt kritiserar den. Inte särskilt polariserande tycker jag.
LikeLike
Ok – jag kanske är överkänslig.
LikeLike
Det är när Pär Ström är tyst som Billing blir kontroversiell. Jag tycker inte att han är kontroversiell, men han ingår i striden och det är ett krig ingen kan vinna.
LikeLike
Billing är till skillnad från Pär Ström inte särskilt konfrontativ, utan vill öppna för diskussion. Ser inte att han ingår i något slags krig. Det måste vara tillåtet att ifrågasätta postmodernistiska queerteorier utan att kallas kvinnohatare och homofob.
LikeLike
Problemet med krigsmetaforerna är att de är så medryckande! Det blir liksom fronter och skyttegravar överallt – allt medan utrymmet för vardagliga samtal krymper.
Jag har svårt att förlika mig med striderna och tycker att allt tal om att välja sida borde vara ovärdigt.
LikeLike
Det kommer fortsätta vara krigstillstånd så länge radikalfeministerna inte inser att vetenskapliga fakta och värderingar är två olika saker. Så fort någon vågar dryfta sig till att uttala sig om medfödda generella könsskillnader så tror dom att man gör uttryck för en värdering och inte en åsikt. Därav fientligheten.
Dom borde lära sig Humes lag…
http://en.wikipedia.org/wiki/Is%E2%80%93ought_problem
LikeLike
Jag tror du gör dig skyldig till en gansk grov generalisering. De flest feminister är väl i förstådda i grundläggande vetenskapsteori. Tror jag.
LikeLike
Många feminister är det. Men alla feminister som skriver i DN Kultur är det uppenbart inte. Du har väl inte glömt Maria Svelands argumentation?
LikeLike
Mats, notera att jag skrev radikalfeminister och inte feminister. Radikalfeminist är min benämning på feminister som just Sveland 🙂
LikeLike
Nej jag har inte glömt (och utförligt kommenterat på bloggen).
För mig är de där etiketterna problematiska. De skymmer sikten. Ibland tror jag att det bara handlar om positionering – det finns en tom ruta på spelplanen.
LikeLike