https://twitter.com/korlingsord/status/566477682108407808
Bilden väcker minnen från småbarnstiden. Vi var i Köpenhamn och tog för givet att den svenska synen på småbarn även gällde på danska restauranger.
Jag hade bytt blöjor på toaletten på en restaurang och blev grundligt utskällld av servitören.
– Detta är ingen pedagogisk börnehave!
Min bild av det danska gemytet har inte repat sig efter detta.
Det finns kritiska röster inom genusvetenskapen.
Nu blir det komplicerat för dem som försöker dela upp världen. Jenny Westerstrands text slår hårt och träffar rätt.
I Sverige har den kritiska maskulinitetsforskningen dominerat jämställdhetsarbetet och dessa generella teorier är svåra att använda i förskolan.
Jag hoppas att vi kan höja blicken och låter Kimmel vila ett tag.
Men vem är jag att hacka på Sammy Davies jr?
Tack Soffie!
Jag har en tendens att bli raljant och alltför personlig. Min vän Christian Eidevald beskriver de manliga förskollärarnas situation i en skolverksrapport som bygger på 25 intervjuer.
Länk
Ett perfekt komplement till min slängiga debattartikel! Texten borde vara obligatorisk läsning för alla lärarutbildare.
Många förfasar sig över hur kvinnofrågor hanteras i Saudi Arabien.
Jag jämför med hur frågan om rekrytering av män till förskolan hanteras i Sverige och hittar stora likheter. Fast tvärtom.
Det är dags för regeringen att bekänna färg nu. Jag har tidigare kritiserat Delegationen för jämställhet i förskolans (2006) ideologiska utgångspunkter och trodde i min naivitet att Maria Arnholm bäddat för en ny syn på jämställdhetsarbete.
Vi har ingen förskoleminister och ingen jämställdhetsminister.
Det märks.
Jag trodde att vi hade gått vidare, men anar att många gärna vill fortsätta att problematisera “mannen”.
Jag fick en inbjudan till nätverksträff för lärarutbildningar och blev först glad. Äntligen – nu lossnar det! Efter 40 år av velande och ältande kommer det kanske att hända något?
När jag läser igenom inbjudan igen blir jag misstänksam. Ska vi verkligen börja från början en gång till och diskutera “Varför ska det vara fler män på förskollärarutbildningen” när det råder politisk enighet om nödvändigheten av att minska könsobalansen i förskolan?
En del av oss har varit med länge och kan argumenten:
1) Pojkarna behöver manliga förebilder (fail – heteronormativt perspektiv)
2) Männen behövs för att omdefiniera maskuliniteten (fail – synen på maskulinitet förändras inte genom den här formen av individuella aktioner)
3) Männen behövs för att höja status och lön på yrket (dubbelfail – den formen av facklig aktivism riskerar att motverka sitt syfte)
4) Männen behövs för att det ska bli trevligare stämning i arbetslagen (fail – förstärker myten om kvinnor som inkapabla till professionella relationer)
5) Männen är biologiskt annorlunda och tillför därför mångfald genom sin olikhet (trippelfel – behöver jag förklara varför)
6) Männen tillför delvis andra erfarenheter. Genom att vuxit upp i ett patriarkalt samhälle är de bärande av den tradition som skulle kunna kalla maskulint kodad. (Halvfail – alla vet att det är ett fält av förhandlingar)
7) Männen är en riskgrupp och måste övervakas eftersom de innebär ett hot mot barnen genom sin våldsamhet och otyglade sexualitet. Därför kan vi bara låta dem arbeta under sträng övervakning. (Hur fel kan det bli!!!!)
8) Det är ett vanligt jobb och ur ett samhällsperspektiv har vi inte råd att utestänga halva befolkningen från ett yrke som är en betydelsefull del av statens maktutövning. I skolan och förskolan formas framtiden och det är betydelsefullt att gruppen lärare representerar hela befolkningen (kön, klass och etnicitet)
9) Förskolan lider av ett historisk homogenitetsproblem och den koncensusinriktade kulturen behöver utmanas på många plan. (OK – detta är min aningen mansromantiska hållning och jag inser att den kan uppfattas som kränkande)
10) Det är en politisk fråga och riksdagen har bestämt att vi ska sträva efter jämn könsbalans. De privata drivkrafterna blir därmed ointressanta och den kritiska maskulinitetsforskningens problematisering av mansrollen är inte längre utgångspunkten för hur rekryteringsarbetet ska bedrivas. Vi lämnar Delegationen för jämställdhet i förskolans likgiltighet för frågan bakom oss.
Jag är innerligt trött på de här turerna och tänker att nu är det handling som räknas.
Tysta tankar 