I en kurs om matematiken i förskolan läser studenterna Anna Palmers bok Hur blir man matematisk.
Författaren lägger stor vikt vid mediers bild av hur vi formas att tänka om matematik utifrån kön. Jag tycker att hon förenklar och gör det lite lätt för sig när hon lyfter fram det manliga geniet som en stark förebild i dagens skola.
I den länkade texten möter jag en annan förståelse för hur man skulle kunna utveckla ett matematiskt tänkande utan att förlora sig i poststrukturalistiska teorier,
När ras, klass och kön samspelar:
https://www.washingtonpost.com/news/wonk/wp/2015/11/23/why-girls-do-so-much-better-than-boys-in-school/
“They found that boys start to fall behind girls at an early age. They are less likely to be kindergarten-ready according to a state checklist of skills — less likely to identify letters of the alphabet, less likely to be able to communicate their needs. The differences are most dramatic among children who are black and those from disadvantaged households.”
Tack för tipset Anders!
Jag brukar lida mig igenom #svtdebatt.
Kvällen avslutas med en diskussion om små flickors rätt att sminka sig.
När genusvetaren blir förälder och använder ett barnperspektiv – då rämnar den ideologiska fasaden. Varför skulle det vara ok att sminka sig till katt och häxa, men inte prinsessa? Hon formulerar sig väl och debattmotståndaren framstår som hopplöst moralistisk.
Nu ser jag fram emot att samma tolerans används mot pojkars lekar.
Reaktionerna har varit måttliga. Den här bilden gör mig fortfarande glad. Jag var tre år och vi bodde i Bagarmossen.
Vem tror ni fick Stora journalistpriset på Internationella mansdagen?
Jag räknar inte med något storslaget firande.
Den här analysen har präglat svenskt jämställdhetsarbete sedan Delegationerna för jämställdhet i förskola och skola släppte sina rapporter. Andra förklaringsmodeller förkastades och vi som försökte diskutera pojkars bristande skolframgångar demoniserades.
Jag borde jubla.
Länk till Malmö stads tidskrift Förskolan i fokus
Jag skulle gärna diskutera intervjun med Mia Heikkilä om män i förskolan.
1) Varför är det så viktigt att betona olikheter mellan män. Vad hände med strukturer och gemensamma erfarenheter?
2) Varför är frågan VARFÖR? så viktig när det gäller att motivera rekrytering av män till förskolan? Vad händer om vi ställer samma krav på andra grupper? (Varför behövs det kvinnor i förskolan – eller invandrare i politiken och kulturen?)
Samtidigt är det aningen nedslående att mötas av kompakt tystnad från makthavare. Och uppmuntrande tillrop från högerdebattörer.
Jag försöker verkligen att undvika de traditionella politiska skalorna. Min skräck för att låta andra definiera mig är oändlig.
Tysta tankar 