Jag är på skolbesök och får vara med på en spännande svensklektion om omöjlig kärlek. Steget från Romeo och Julias kärlekssaga till ungdomarnas tankar om sex och samlevnad är inte så långt som man skulle kunna tro. Studenten använder kortskrivning som är en form av individuell brainstormning och jag får läsa en flickas text.
“Han frågade mig om vi skulle vara tsm”
Jag tänker att SMS-språket är väldigt vackert.
Den nya lärarutbildningen ska “präglas och genomsyras” (jo det hette så i utredningen) av ett IKT-perspektiv. Nu sitter jag och försöker bevaka den aspekten i utformningen av de nya kursplanerna.
Jag läser regeringens generösa inbjudan och anar en möjlig samarbetspartner. Det finns några problem i texten och min tolkning är inte glasklar – antagligen är jag bara trött. (Länk)
Den digitala agendan kommer att vara en horisontell och sammanhållen strategi för hela Sverige som syftar till att till fullo dra nytta av de fördelar som informationstekniken innebär. I den digitala agendan ska målsättningar definieras för samtliga relevanta områden, så att Sverige även i fortsättningen kan vara den mest framgångsrika digitala ekonomin.
Frågetecknen är flera:
Hur många hattskämt har ministern hört?
Jag försöker skriva in IKT-mål i de kursplanerna som ska bli en ny förskollärarutbildning till hösten. All inspiration är välkommen.
Finland tar frågan på allvar (Länk)
Jag är fascinerad av det här företaget som erbjuder fantastisk service och 3 Gb gratis lagringsutrymme. Bloggredskapet är generöst uppbyggt och valmöjligheterna oändliga. Ändå är det lätt att komma igång och studenterna brukar säga:
– Var det bara det?
Nu finns en guide som krymper startsträckan ytterligare.
Vi lärare kan fokusera på innehåll. Teknikkurser känns mycket avlägset.
Image credit: Taragana
http://twitter.com/#!/henrikwidaeus/status/23026218727116800
Som wordfil – lite bearbetad (Förlåt Henrik Wideaus som försvann när jag tog bort “id”) skoldiskurs3
Länk till Twapperkeeper och till Twitter #skoldiskurs.
Nästa steg vore att ta bort namnen på avsändarna? Jag är besatt av att hitta enkla sätt?
Wordle.net är lagom ansträngande forskning. Nu återstår tolkningen…
Henrik Widaeus har gjort det jag tänkte göra: Länk
skoldiskurs4 – en bra utgångspunkt för diskussion!
Christopher Dawson skriver om lärares skräck för Wikipedia och jag känner mig delvis träffad. Vi försöker få våra studenter att använda säkrare källor men undviker den svåra frågan om källkritik. (Länk)
However, Wikipedia deserves the same place in most modern assignments that Britannica did in most of ours. It was a starting point and a collection of additional references for our research. It gave us the general background we needed to dig further. Wikipedia does the same, with remarkable reliability given the success of the crowdsourcing model. Wikipedia, however, makes most of those primary sources and deeper research possibilities available within just a few clicks. We don’t need to teach our kids not to use Wikipedia. We need to teach them to make those extra few clicks and decide for themselves if the Wikipedia entry has merit. It’s a skill that is broadly applicable in an age of information overload and Google’s billions of search results.
Klicka på länken här och försök förstå mångfalden i fenomenet Wikipedia – det kan ta en stund!
Bilden från abeutyfulwww.com – CC.
Martin Gelin beskriver iPadens framgångar som ett hot mot nätets interaktivitet. Formen inbjuder till konsumtion av färdigpackad information under mysig former. Länk till Sydsvenskan
Många av mina vänner köpte Ipaden i samma stund som den släpptes i USA i våras, utan att riktigt kunna förklara vad de skulle använda den till. Men efter några månader verkade de ha hittat en funktion för Ipaden: de kallade den ”soffdator” eller ”sängdator”.
Det här bekräftades av undersökningar som visade att användandet av Ipad i USA var som störst vid frukosttid, samt sent på kvällen. Folk använder den för att läsa, titta på filmer och spela spel, i sängen, fåtöljen eller i soffan. Facebook-grundaren Mark Zuckerberg har kallat Ipad för ”ett underhållningsverktyg”.
Medieetablissemanget ser just det här som poängen med Ipaden. För de som tycker att det redan skrivs och filmas och snackas alldeles för mycket på nätet ska Ipad skapa lite ordning och reda i den digitala djungeln. I stället för webbens öppna kaos får man prydliga appar.
Hmmm… efter en helg med iPad känner jag igen mönstret. Ytan förför.
Med en Ipad höjer vi tröskeln för den typen av kollektiva skrivupplevelser och spontana debatter. I Steve Jobs drömvärld behöver vi inte #prataomdet utan bara #läsaomdet.
Artikeln avslutas med en kraftfull brasklapp. Det aktiva samtalet med läsarna har kommit för att stanna.
Det största misstaget medieföretag och journalister kan göra just nu är nog att luta sig tillbaka i fåtöljen, med en läderinbunden Ipad, och inbilla sig att allt kommer att bli som på 1900-talet igen – när skribenterna skrev och läsarna bara läste.
Läsaren i centrum?
Nu är iPaden återlämnad och lugnet sänker sig över familjen. (Länk till tidigare inlägg) Frågan är varför jag gick in på Telia hopplösa butik och kollade på priser för extrakort till mobilsurfabbonnemanget?
Howard Reingold skriver tankeväckande om vad som krävs för att möta framtidens utmaningar. Det är inte säkert att vår fokusering på färdigheter och kunskaper räcker till i en allt mer komplicerad värld.
Frågan är hur man skriver in de här förmågorna i framtidens kursplaner.
Twitter som bild
Familjen samlas och hemmet översvämmas av produkter från Apple.
Till vårt försvar kan sägas att iPaden enbart är lånad.
Meningarna är delade om prylens användbarhet. Jag antyder att det vore bättre om den levererades med någon form av ställning och tangentbord – hoppsan det finns redan och kallas “laptop”! För några år sedan var bakmaskinen årets julklapp och vi vet alla hur det slutade. Läsplattor och parabolantenner är modeflugor som det gäller att stå emot.
Sedan kommer de tidningslösa helgmorgnarna och jag laddar i desperation hem The Times juldagsnummer i iPad-version. Fotobilagan knäcker mig, dottern är lyrisk över sättet att grafiskt illustrera cricketmatchen och intervjun med Keith Richard tar aldrig slut.
Plötsligt förstår jag poängen och inser dessutom varför en del tidningsutgivare tror att det är möjligt att ta betalt för produkten.
Folk klagar över att det ständigt kommer nya versioner och drivrutiner som man bara måste ha. “Varför kan inte allting bara fungera?”
Här är ett väldigt bra argument för att uppdatera sin webbläsare:
http://bodybrowser.googlelabs.com/index.html
Vad var det för fel på Netscape egentligen?
Tysta tankar 
