https://twitter.com/jonaslinderoth/status/727414040323088384

Jonas Linderoth ger sig ut på farlig mark, Han riskerar att marginaliseras som “teknikfientlig”. Jag vet hur det känns.

Idag har jag varit på utbildning om programmering. Vi testade KOJO och jag ser poängen med att introducera barn till grunderna i datalogiskt tänkande. Men jag tror inte att det kommer att bli en stor grej inom skolan.

När Sherry Turkle skrev sina epokgörande böcker i början av 90-talet var det ett försök att förstå varför barn fascinerades av datorer. Hon delade upp barnen i två kategorier. De flesta var ANVÄNDARE och ville helst utnyttja datorna som redskap för sin kreativitet. Ett fåtal var BEMÄSTRARE och ville förstå hur datorn och programmen var uppbyggda i detalj.

De som fascineras av programmering är antagligen vår tids bemästrare. Problemet är att kodspråket JAVA är föråldrat och resultatet måttligt spännande. En sköldpadda som kan rita?

Men det finns naturligtvis möjligheter att gå vidare. Om vi lär oss programmera kanske går att förstå datorns brist på intelligens. Då kanske det är lättare att avmystifiera den?

Det känns som om Jonas Linderoth har upptäckt att kejsaren är väldigt naken.

  
Skola och förskola ska digitaliseras. Jag läser förslaget och stannar upp vid delarna om lärarutbildningen.

Länk

Den digitala kompetens en förskollärare eller lärare behöver, måste ingå i utbildningen, så att en nyutexaminerad förskollärare eller lärare har de verktyg och förhållningssätt som är nödvändiga för att kunna arbeta i ett digitaliserat skolväsende. Skolverkets samråd har uttryckt att det finns stora behov av att förtydliga och utveckla området digital kompetens i lärarutbildningarnas undervisning och examensmål. Regeringen bör överväga hur examensmålen kan skärpas. Universitetens lärarutbildningar har också att förhålla sig till den kompetens som strategin förutsätter att lärare har. Att alla lärarstudenter, oavsett utbildningsort, har rätt att få en adekvat digital kompetens i sin utbildning är en nationell likvärdighetsfråga.

Texten har fokus på undervisning och jag saknar en djupare förståelse för hur digitaliseringen skulle kunna se ut i förskolan. En snabb sökning på lek, estetik, skapande och omsorg ger inga träffar. På oklara grunder tycks “erfarenheten” visa att behovet av utrustning är mindre?

Utredarna är välformulerade när det gäller tekniska resurser men märkligt tystlåtna när det kommer tillinnehållet. Kanske är det upp till huvudmännen att definiera någon form av digital visdom och etik? Jag hade nog väntat mig en mer kvalificerad diskussion i de här svåra frågorna.

  
“Skolväsendet präglas av att digitaliseringens möjligheter tas tillvara så att de digitala verktygen och resurserna bidrar till att resultaten förbättras och verksamheten effektiviseras.”

Det här är nog en ganska snäv syn. Jag tänker mig ett bredare uppdrag i förskolan.

Uppdatering:

Emil Jansson har gjort en Wordcloud av texten. Jag saknar Skolverkets tankar om digitalisering i samband med lek, skapande, delaktighet, etik och omsorg. Risken finns att vi hamnar i en mycket traditionell syn på datorn som träningsredskap.