Jag är ganska svårpikad och väljer att ta filmen som en komplimang – åtminstone tills motsatsen är bevisad.
P.S. Filmen är gjord av studenter som läser kursen Lek, Kultur och kommunikation vid enheten Barndoms- och ungdomsvetenskap vid Lärarutbildningen i Malmö.
Jag ska se Eddie Izzard på Malmö arena och gläder mig stort. Någon har gjort legoanimationer av Izzards monologer och jag kan tänka mig att det är en skoluppgift som skapar mycket energi!
Tack för tipset!
Jag har länge undvikit P3:s humorprogram, men Mammas nya kille är kul. Den ständigt normale Bengt Strömbro tycks ha ett outsinligt flöde av galna gäster. Senast var det feministen Agneta Fagerwall Olsen som berättade om sitt äventyrliga extraknäck i vinlotteribranschen.
Min lille vän kanske har problem med att hantera den mogna kvinnans sexualitet. Det kan ha något att göra med dubbelbestraffning?
Jag arbetar med att försöka rekrytera män till skolans värld men det är en svår uppgift. Om jag talar om vad det är för kvaliteter som männen förväntas tillföra riskerar det att bli fördomsfullt och nedlåtande mot de kvinnliga kollegerna.
Hos Killfröken hittade jag en bra gestaltning av något som jag i brist på annat kallar “ett manligt perspektiv på dans”
SVT är lustiga. Deras satsningar på temaaftnar är utmanande och på gränsen till utmattande. Jag förstår att det är svårt att tävla med kändiskonståkning och dansbandsorgier – men det vittnar inte om stor kärlek till tittaren med sex timmar desperat skämtsamhet. Även för den specialintresserade blev det en prövning!
Roligast tycker jag nog att de arabiska/persiska komikerna var. De slog från alla håll och var helt oförutsägbara.
Chris Rocks presentation av Barack Obama är välskriven och träffsäkert levererad.
Men är det bara jag som tycker han blev tjatig?
Den avslutande långfilmen om skämtet “The aristocrats” blev för mycket snabbt. Det kan bero på akut övermättnad.
Så om ni möter mig och tänker dra ett skämt… Vänta gärna några dagar – min kropp behöver inte mer humor just nu!
Jag har en vision om att studenter ska uppfatta hemtentor mer som lärandetillfällen och mindre som kontroll. Då måste frågorna vara utmanande och ge utrymme för egna tankar. Risken är stor att detta utrymme tolkas som vaghet och otydlighet. Studenter som kommer direkt från gymnasiet vill ofta ha tydliga instruktioner och kriterier som är lätta att förstå. När kursen delvis handlar om kvalitativ kunskapssyn och mätbarhetens problematik ja då är det svårt att leva upp till dessa krav på formulerbar rättvisa.
Samtidigt förstår jag att de är angelägna om att göra sina lärare till lags och bli godkända. Bilden av frihet lockar och skrämmer. Det tar mycket energi att försöka räkna ut vad det är som lärarna E-G-E-N-T-L-I-G-E-N är ute efter och ledtrådssökandet är en väl inövad färdighet hos många.
– Hur mäter ni djup?
– Hur analytisk måste man vara?
Det är mycket lättare att svara på frågor om antal sidor och referenser.
Samtidigt möter jag studenter som tackar för att de äntligen har fått en utmanande och rolig tenta. Ingenting gör mig gladare. Då får jag nog stå ut med diskussionerna om rättvisa och kriterier. (Är kriterier svenska språkets fulaste ord?)
Någon har gjort en kupp på Youtube. Dagens tio populäraste filmlänkar går till samma film:
3,7 miljoner besökare har förvånat konstaterat att de är lurade – förhoppningsvis är vi många som blev lite glada.
Fler skämt! Bäst tycker jag är förslaget från P4 – radio Värmland är.
Ibland försöker jag återskapa känslan av att gå och vänta på veckans nummer av Kalle Anka. Prenumeration är fortfarande ett vackert ord och tisdagar har en särskild laddning. Då kom tidningen och livet fick en annan lyster.
En särskilt minnesvärd berättelse är följetongen om hur Kalle och brorsönerna går vilse i Anderna och hamnar i en dal där alla andra former än fyrkantighet är förbjudna. Wikipedia reder ut.
Jag tänker att svensk skola skulle kunna använda historien i arbetet med värdegrunden och att lärarutbildningen under lugna former korta stunder kanske möjligtvis kunde vara en aning mindre fyrkantig.
Jag är intresserad av värdighet – eller rättare sagt bristen på värdighet. Tillfällena då den polerade ytan spricker och livet kokar över i all sin okontrollerbarhet. Då vaknar jag till.
Lärare har ofta mardrömmar om lektioner som spårar ur och planeringar som havererar. Bilden av undervisning som något förutsägbart och lugnt är falsk och förrädisk. Plötsligt händer det som gör att allt krackelerar. Som för Bernard Mikulic i Sydnytt. Kan teve bli roligare?
Rädslan för skrattet gör att vi måste skratta.
Man hör vad man vill höra. Jag trodde att snuskmusikvideor och en ökade sexualiseringen av det offentliga rummet var en ny företeelse! Så fel jag hade.
Tysta tankar 
