Category Archives: Högskola

Den beforskade lärarutbildningen

Posted on by
3

Jag hittar en avhandling som handlar om institutionen jag arbetar inom. Marianne Öberg Tuleus har undersökt någonting som jag kanske tror att jag möjligtvis är en aning intresserad av. Men när jag läser sammanfattningen på Skolporten blir jag bekymrad. Är jag korkad eller bara lite trött?

Avhandlingen Lärarutbildning mellan det bekanta och det obekanta belyser lärarutbildning utifrån ett hermeneutiskt fenomenologiskt perspektiv. Ett grundläggande intresse är att studera lärarutbildning från en synvinkel, där lärare och lärarstudenter framträder som figur mot bakgrund av de institutionella sammanhangen skola och högskola. Den övergripande fråga som studien ställer gäller vilka innebörder av fenomenet lärarutbildning som framträder, då lärarutbildning studeras som levd erfarenhet. Utifrån en förståelse av lärarutbildning som komplext fenomen, sammanflätas teoretiska antaganden och metodologiska överväganden. Det innebär en fenomenologisk förståelse av livsvärlden som intentional, levd och social värld, en hermeneutisk öppenhet för att sätta det bekanta på spel och en metodologisk strategi, som kännetecknas av följsamhet och lyhördhet.

Så här långt tror jag det handlar om metodval och jag känner lite tvekan inför den metodologiska strategin – även om den “kännetecknas av följsamhet och lyhördhet”. Men det kanske blir mer lockande när resultatet beskrivs?

Den empiriska studien visar att innebörden av lärarutbildning som levd erfarenhet framträder som temana enhetlighet, förebildlighet och marknadsmässighet mellan aktör och institutionellt sammanhang; som situationens personliga och kollektiva dimensioner mellan aktör och uppgift, och som mötets grad av närhet och anonymitet mellan aktör och aktör. När dessa innebörder av fenomenet lärarutbildning sätts på spel med de existentiella temana kroppslighet, tidslighet och rumslighet framträder glipor mellan de bekanta mönster som tidigare urskiljts. I rörelsen mellan det bekanta och det obekanta blir makt- och genusstrukturer synliga, och en möjlig lärarutbildning framträder mellan den bekanta lärarutbildning som varit och en obekant lärarutbildning som skulle kunna bli.

Läslust – where are thou?

Dagens ord är Omsorg

Posted on by
Reply

När regeringen talar om svenskämnet är det i form av:

  1. Läs- och skrivfärdigheter
  2. Krav och test
  3. Träning och sortering

I dagens Svd tar Birgitta Johansson upp ett annat perspektiv som gör mig väldigt glad. Det handlar om kommunikation och omsorg.

Jag är lite osäker inför begreppet språkbarn och väldigt kluven när det gäller genernas betydelse – men slutsatsen står jag helt bakom!

Diskussionen om de bråkiga pojkarna har länge förts under likhetsfeministisk agenda (det finns egentligen ingen skillnad men O-M det finns det ska vi B-O-T-A de bråkiga pojkarna) och tankarna på genetiska skillnader har varit omöjliga att ta upp. Kanske det finns utrymme nu? Även om jag helst undviker att prata om kriminella gener är artikeln hoppfull och möjlig att omvandla till pedagogik.

Elitklasser – jaha

Posted on by
5

DN Svd Sydsvenskan

Jag njuter av att inte ha någon åsikt. Många bloggare förfasar sig över att skolan är sorterande – det trodde jag var självklart. Björklund orerar om socialdemokratisk jantelag – han måste ständigt uppfinna spöken för att motivera nya utspel.

Möjligtvis skulle jag kunna bekymra mig över att glädjen att få uppdela är så oblyg. Nästa steg är antagligen skola och förskola. Och om det verkligen gäller nationens framtid (som en del bloggare tycks tro) – då är det väl dags att satsa på genetik?

Hatet mot en inkluderande skola tar sig skiftande uttryck. Björklunds utspel är en testballong och försök till formalisering av en utveckling som redan har skett. Ingenting att hetsa upp sig över.

Det mest genanta är nog försöken att framställa eliten som offer.

Fritidspedagogik och lärarutbildningsutredning

Posted on by
11

Fritidspedagogerna har tagit mycket stryk i omorganisationen av skolan. Krympande resurser och sjunkande status har urholkat självförtroendet hos en viktig grupp.

Samtidigt krymper basen för en yrkesroll som bygger på att vara ett kreativt komplement till traditionell undervisning. I värsta fall reducerats fritidspedagogen till hjälplärare. Det egentliga uppdraget handlar om omsorg och meningsfull fritid.

Lärarutbildningsutredningen hade från början direktiv att ifrågasätta huruvida utbildningen av fritidspedagoger skulle ligga inom lärarutbildningens ram. idag kom ett tilläggsdirektiv som upphävde detta uppdrag. Bra – men frågan återstår: Hur skapa försåelse för det informella lärandet i skolan?

Läs mer om den fria tidens lärande.

jag citerar hela pressmeddelandet – men förstår verkligen inte hur det ska tolkas. Verkligt nyfiken är jag på hur dessa lärare med inriktning mot fritidspedagogik ska övertygas om att 40 timmars arbetsvecka och arbete på lov är rättvist i förhållande till andra lärargrupper.

Pressmeddelande
22 maj 2008
Utbildningsdepartementet

Lärarutbildningsutredningen ska utreda utbildningen av pedagoger i fritidshemmen

Regeringen har idag antagit ett tilläggsdirektiv till utredningen om en ny lärarutbildning.

Enligt det ursprungliga direktivet ska utredaren överväga om det inom lärarutbildningens ram ska införas en egen examen för fritidspedagoger. Det uppdraget utgår. Utredaren ska istället lämna förslag på hur en examensbeskrivning för lärare för förskoleklass och grundskolans tidigare årskurser bör utformas för att även täcka behovet av lärare i fritidshemmen.

Förslaget som ska utredas innebär att lärare med inriktning enbart på att arbeta i fritidshem inte bör utbildas. Däremot bör det vara möjligt för lärare att läsa fritidspedagogik som en del av lärarutbildningen.

– Fritidshem ligger numera nära skolverksamheten. Förutom fritidsaktiviteter och lek kan fritidshemmen på olika sätt stödja skolarbetet, till exempel med läxhjälp. Vi vill därför att utredaren som huvudalternativ arbetar med att ansvaret för den pedagogiska verksamheten på fritidshemmen ligger på utbildade lärare, säger högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg.

Utredningen leds av professor Sigbrit Franke och ska lämna sitt betänkande den 15 november 2008.

Jag begriper inte? Hjälp!

Förebildlighet – föredöme – lära ut – förmedla

Posted on by
4

Vi diskuterar Tina Kindebergs och Anders Sigrells tankar om betydelsen av lärare som förebilder. Att vara trovärdig som person och att ha en moralisk hållning i sin gärning.

Studenterna i termin fyra kämpar med frågan om vad en lärare egentligen är? Vad menar vi med pedagogik och undervisning?

När vi ska förklara yrket för utomstående använder vi ord som “förmedla” och “lära ut” medan teorierna talar om att “utveckla erfarenheter” och att ingen kan lära någon annan någonting. Slutsatsen blir lätt individualistisk – var och en lär sig.

Vi gräver i minnet efter förebilder och hittar personer som faktiskt går att använda för att konstruera en egen läraridentitet. Jag är fortfarande osäker på om det är rätt att avskärma sig från förmedlingspedagogiken. Det finns faktiskt personer som lyckas förmedla något på ett djupare plan. Kanske inte kunskap – men en hållning som inspirerar studenterna att fortsätta vilja.

Ja, jaaaaaa, jaaaaaaaaaaaaaa!

Posted on by
8

Debatten om vad en lärare ska kunna har gått på tomgång länge. Därför är det underbart att läsa någonting som faktiskt griper in i min värld och formulera mina tankar med precision.

I Sydsvenskan beskriver två forskare vad som egentligen är kärnan i lärarprofessionen och jag kunde inte hålla med mer.

Läs och sprid. Det finns hopp om en vettig skoldebatt.

Äntligen

Posted on by
13

Uppmärksamma bloggläsare har nog inte kunnat undgå att märka min svacka. Debatterna har varit överhettade och positionerna förvridna. Allt är politiserat och reaktionerna förutsägbara. Själv befinner jag mig i en utsatt position i utbildningsfabriken där jag förväntas försvara ett system som jag delvis upplever som främmande.

Därför är det skönt att Maria Sundkvist i Sydsvenskan beskriver en alternativ vision för framtidens lärarutbildning. Det blir lite underligt att berömma sin chef – men jag tar risken (möjligheten)!

Två huvudfrågor ser jag som särskilt viktiga.

1) Det är inte längden på barnen som ska avgöra längden på utbildningen.

2) Vetenskaplighet och akademisering är inte svaret på alla skolans problem. Den kortare grundutbildningen (som naturligtvis vilar på vetenskaplig grund – och varför behöver det påpekas?) kan utföras med ett striktare yrkesfokus än idag där en oförsvarbart stor del av dyrbar utbildningstid avsätts för forskningsförberedande moment. (min åsikt!)

Med skräckblandade känslor ser jag fram emot hur HSV, Lärarutbildningsutredning, LR och Björklund ska reagera. Fast det är klart – den arroganta makten behöver inte besvära sig med röster från provinsen?

Sortering sortering sortering

Posted on by
9

Debatten om skolan refereras idag i Sydsvenskan (länken är borta – Sydsvenskan har bett om ursäkt) och jag är bekymrad. Bo-Göran Dahl och jag hörde olika saker.

– Slopa intagningskraven, låt alla börja på lärarutbildningen och jag lovar att vi ska göra bra lärare av samtliga.
Orden är Maria Sundkvists, dekan och chef för lärarutbildningen vid Malmö.

Jag minns inte de kursiverade orden lovar och samtliga som får Maria att framstå som mer än lovligt idealistisk och naiv. Det vore förmätet att tala om vad min chef menar – och jag hävdar att hon är felciterad.

Dessutom är jag helt övertygad om att Maria är djupt medveten om att det finns en examensordning som reglerar vilka studenter som till sist kan kvittera ut en examen. Om det felaktiga citatet sprids riskerar myten om den kravlösa lärarutbildningen att spädas på.

Jag som arbetar i organisationen är förbluffad över hur stor del av vår arbetstid som faktiskt går åt till sortering och definiering av vad som krävs för att bli godkänd. Visisonen om att alla ska med är farlig för vår arbetsmoral eftersom vi riskerar att uppfatta studenternas tillkortakommande som ett personligt och moraliskt misslyckande för lärarutbildaren. Om Maria verkligen hade lovat att alla skulle lyckas – då övertog vi också ansvaret för studenternas studier, och det vill jag inte. Särskilt inte i en tid av krympande resurser.

Men frågan kvarstår: När ska sorteringen ske?

1) Före utbildningen – risken finns att stora grupper som skulle behövas för att vitalisera skolan stängs ute. Gymnasiebetyg är en bräcklig grund för att förutspå studie- och yrkesframgångar!

2) Under utbildningen – ja det är rimligt att en viss sortering sker och ofta är det bra att studenter tidigt får veta att de har valt fel yrke. Min oro är att vi idag sorterar bort fel studenter (d.v.s. de som inte kan anpassa sig till en akademisk utbildnings formella krav)

3) Efter utbildning – efter ett år utfärdas den egentliga lärarlegitimationen.

En lyckad debatt

Posted on by
Reply

Idag har jag och 350 andra varit på en nyanserad diskussion om svensk skola. Svåra frågor om betyg, föräldrasamverkan och lärares drivkrafter behandlades på ett värdigt sätt. Motsättningar beskrevs och nyanserades. Samtalsklimatet var gott. Agneta Furvik var lysande som debattledare. Fredrik Karlsson var en spännande studentrepresentant. Igor var lika klok i verkligheten som på teve. Stavros imponerade genom bildning – men grekiska kanske inte är så svårt för en grek?

Jag  hoppas att Sofia Larsen tar med sig upplevelsen av ett möjligt samförstånd in i utbildningsutskottet. När Björklund har plockat alla möjliga billiga politiska poänger och röken skingrats – då måste det finnas någon klok person kvar som kan sätta samman spillrorna efter ett demolerat och demoraliserat utbildningssystem.

Ilmar, Ilmar – olycksalige gubbe

Posted on by
8

Malmös starke man Ilmar Reepalu har tagit intryck av teveserien 9a och vill nu betygsätta landets lärare. Sydsvenskan.

– Idag har vi inget grepp om hur olika lärare fungerar, säger han.
Redan nästa år räknar Ilmar Reepalu med att utvärderingar sker på Malmös skolor.

Det är väl ett förslag som ligger ganska bra i tiden när allt utvärderas ständigt. Läkare och tandläkare är utsatta för detta. (doktorsguiden) Desutom vibrerar en del av kommentarerna av en illa dold hämndlystnad. Här är chansen att bryta maktförhållandet med läraren som ensidigt dömande. Men rimmar detta med den regeringens avsikter att öka lärarens makt och ansvar i klassrummet?

Baksidan är att kriterierna antagligen komer att vara vaga eller obegripliga och att lärarna kommer att vara utelämnade i en popularitetstävling som är ganska förnedrande för alla. Det barnen kan bedöma är förhållningssättet – det som vi kallar lärarskicklighet eller ämneskunskaper kräver vissa kunskaper för att kunna bedöma.

Dessutom ska detta ske i en verksamhet som omfattas av offentlighetsprincipen. Betygssätt din socialsekreterare, polis, brandman, renhållningsarbetare, parkarbetare, lokalvårdare, sjukvårdare?

I USA finns systemet med betygsättning av lärare på många universitet och konsekvenserna är inte bara positiva. Längtan efter bra utvärderingar får inte vara huvuddrivkraften bakom lärares arbete. Redan idag finns det möjlighet att få enkel bekräftelse genom att se hur många som uppnår kursens mål.

Reepalu tar samtidigt upp problemet med att rektorer har ansvar för många lärare och svårt att genomföra utvecklingssamtal. Här pekar han på ett verkligt problem och dessutom ett lösbart sådant. Samlad skolforskning pekar på ledningens betydelse för skolans framgång. I ledningsansvaret borde ingå att samla in information om hur medarbetarna fungerar. Surprise!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!