Andrzej Tichý summerar – jag jämför med LUT

Sydsvenskans kulturredaktion tycker det är dags att sätta punkt för debatten om Malmö stadsbiblioteks framtid. Jag tror nog att biblioteket får vänja sig vid att deras verksamhet diskuteras i bredare folklager i framtiden. Den kompakta uppslutningen av bibliotekarier bakom Tanks visioner är nästan det som oroar mig mest. Jag ser starka likheter med tystnaden på min arbetsplats Malmö Högskola som också står inför stora förändringar.

Länk

”Ideologier är som mäktigast när de gör sig osynliga genom att presentera sig själva som neutrala, objektiva, naturliga och/eller enbart pragmatiska”, skrev idéhistorikern Edda Manga i förra veckan i Göteborgsposten. Ämnet var inte Malmö stadsbibliotek, men ändå tror jag att hennes ord ringar in ett centralt problem här.

På lärarutbildningen sker en kompetensväxling och erfarna adjunkter byts ut mot disputerade lektorer som ofta saknar skolanknytning eller undervisningserfarenhet från det åldersspår vi utbildar mot. Förändringen är förankrad på högsta nivå och beskrivs just som neutral, objektiv och naturlig.

Landets viktigaste yrkesutbildningar riskerar att bli en arbetsmarknadsåtgärd för arbetslösa akademiker. Mats Alveson beskriver i Tomhtetens triumf hur trenden att akademisera landets yrkesutbildningar hotar centrala värden och är samhällsekonomiskt oansvarig. Bara en dåre tror att doktorsexamen garanterar kvalitet inom en lärarutbildning.

Barnen i framtidens förskola och skola betalar ett högt pris för denna illa tänkta förändring. De tysta lektorerna delar ansvaret med politiker och chefer på olka nivåer.

Och nu är det allvar!

Jag brukar inte publicera fackliga upprop, men förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare när det gäller varsel av 26 adjunkter går dåligt. Vi är många som oroar oss över att avskedandena hotar centrala kvaliteter.

När rektor Olausson i Sydsvenskan påstår att uppsägningarna sker med syfte att “höja utbildningens nivå” har jag svårt att bevara min lojalitet. Förhoppningsvis är rektor felciterad och en välvillig tolkning är att han menade att högskolan vill höja den formella kompetensen. Uttalandet är djupt olyckligt i en känslig process och riskerar att skapa ytterligare problem. Kvalitet är något annat.

Så här skriver Carl-Erik Blomkvist, ordförande för läraförbundets statliga sektion vid Mah:

Högskoleverkets krav på fler disputerade får inte användas som förklaring när adjunkter sägs upp för att rädda ekonomin.

Sedan många år har en kampanj bedrivits mot skola och lärarutbildning i Sverige. De främsta aktörerna har varit partipolitiska företrädare och Dagens Nyheter. Aktiviteterna har ibland antagit särskilda former som t.ex. organisationen Kunskap i skolan under 1980-talet. Under valkampanjen 2006 gavs stor plats i Dagens Nyheter åt Folkpartiets beskrivning av den svenska skolan och partiets åsikter om hur lärarutbildning skulle bedrivas. Tankegångarna om kunskap och skola torgförs på nytt fast ibland med lite nya grepp.

Folkpartiet tillsammans med övriga partier i Alliansen sägs ha vunnit valet 2006 bland annat på grund av skolpolitiken.

Alliansregeringen gav strax efter valsegern Sigbritt Franke uppdraget att utreda hur en ny lärarutbildning ska se ut. Den tidigare universitetskanslern Sigbritt Franke blev före valet 2006 känd för sin starkt kritiska bild av lärarutbildningarna i Sverige. Det kan knappast framstå som långsökt att se sambandet mellan alliansregeringens ideologiskt infärgade skolpolitik och valet av utredare. Politiker och bedömare beskriver Frankes förslag En hållbar lärarutbildning som den mest genomgripande förändringen inom svensk utbildning sedan folkskolan infördes.

Högskoleverket har genomfört två granskningar av lärarutbildningar sedan 2001. Vid båda framkom kritik såväl som beröm. Nämnas kan att ordföranden för utredningen av svensk lärarutbildning 2004-2005, Anders Fransson, menar att svensk lärarutbildning aldrig varit bättre (Borås tidning 2008-06-02).

Lärarförbundet har framfört krav på större anslag för forskning inom pedagogik och lärarutbildning, men detta har inte hörsammats av ansvariga politiker. I senaste forskningspropositionen avsattes inte en krona till detta vetenskapsfält. Frankes betänkande HUT innehåller formuleringar i linje med förbundets krav. Högskoleverkets krav på minst 30 % disputerade lärare vid lärarutbildningarna ska ställas mot det faktum att anslagen för forskning inom fältet alltid varit små, ibland på gränsen till obefintliga. Vilket ansvar tar regering och utbildningsdepartement för att lösa detta problem?

De senaste tre årens antagningar till lärarutbildningar tyder på ett vikande intresse för yrkesutbildningen. Det rör sig inte om någon radikal minskning. Särskilt inte i Malmö. Det minskade studentantalet leder dock till svagare ekonomi för Lärarutbildningen i Malmö. Den försvagade ekonomin i kombination med högskoleverkets krav och förslaget till ny lärarutbildning upplevs som starka hot.

Konsekvenser på lokal nivå

∑ Malmö högskola varslar 26 lärare och uppger arbetsbrist som skäl.

∑ Utrymme skapas för förstärkning med disputerade lärare via samutnyttjande inom Malmö högskola samt genom nyrekrytering.

∑ Lärarutbildningen minskar personalstyrkan.

∑ Andra undervisningsformer tvingas fram på grund av minskat antal lärare i kombination med minskade anslag.

Lärarutbildningen vid Malmö högskola arbetar för att skapa ”akademiska professionsämnen”. Lärarförbundet förespråkar större anslag till forskning (t.ex. promilleprogrammet) i linje med en ökad akademisering av lärarutbildning. Forskarutbildningen i promilleprogrammet ska ske i nära samarbete med skolverksamhet och leda till kompetenshöjning där. Förhoppningsvis leder satsningen till läraranställningar, som innebär att forskarutbidade lärare leder skolutveckling och liknande.

Högskoleverket och utbildningsdepartementet lägger en snara runt halsen på landets lärarutbildningar i form av krav på en större andel disputerade. Kravet är rimligt i sig, men bristen på disputerade lärare ska åtgärdas på kort tid. Tidsramen är mycket kort med tanke på att forskarutbildning mot doktorsexamen tar fyra år. Lärarutbildningar försätts i en ohållbar situation, där lärare utan doktorsexamen avskedas och ett sökande efter disputerade sätts igång. Frågan måste ställas om inte förslaget med en omfattande reduktion av adjunkter (icke disputerade lärare) leder till att professionsanknytningen får stryka på foten.

Lärarutbildningen har en detaljerad examensordning, vilket visar på yrkets särart med krav på djupa kunskaper av praktisk karaktär såväl som teoretisk. Praxisnära forskning är liten till omfattningen och behöver stärkas. Öka därför möjligheterna för anställda adjunkter med skolerfarenheter och lärarexamen att ta del av forskarutbildning.

De ökade kraven på forskningsbaserad undervisning kommer att marginalisera ämnen och minska mångfalden.

Antalet disputerade är ojämnt fördelade mellan ämnesområdena. Inom något ämne har endast en handfull personer disputerat i hela landet. Hur många av dessa har erfarenhet av pedagogisk verksamhet eller har lärarexamen? Kommer Malmö högskola att kunna rekrytera disputerade med skolerfarenhet?

Malmö högskola måste sortera problemen och försöka lösa dem var för sig. Högskoleverkets krav på fler disputerade får inte användas som förklaring när adjunkter sägs upp för att rädda ekonomin. Högskolan borde föregå med gott exempel och ställa upp på sin personal gentemot de yttre krav som kommer från Högskoleverk och politiker

Lärarförbundet vill varna för att tänkta åtgärder leder till motsatt effekt än den avsedda. Den osäkerhet som alla varselsituationer skapar leder ofta till att kompetenser försvinner till andra verksamheter av den anledningen att man inte vågar stanna kvar. Med minskade resurser i form av färre lärare och minskade ekonomiska anslag väntar tunga arbetsbördor för personalen framöver. Hur attraktivt blir arbetet som lärarutbildare? Hur attraktiv blir lärarutbildningen för studenter?
Carl E Blomberg

Ordförande Lärarförbundets statliga sektion i Malmö

Flumpedagogiskt manifest

Nytt perspektiv

Nytt perspektiv

Vi är några bloggare som försöker beskriva vad som är kärnan i det som vi i brist på bättre ord väljer att kalla Flumpedagogik. Nu hjälper Anders Mildner mig att klargöra mina tankar i frågan och hans krönika i Svd är årets absolut viktigaste text.

Länk

Läs den!

Har du svårt att fatta så lär dig den utantill! En del texter kräver arbete och eftertanke. Klokare än så här blir det inte i skoldebatten.

I min drömvärld har opinionen äntligen hittat en kandidat till posten som utbildningsminister i den regering som måste röja upp i utbildningsväsendet efter Folkpartiets härjningar . Det är ett plågsamt jobb, men någon måste göra det. Anders är mannen!

Jag inleder härmed en kampanj och du uttrycker ditt stöd för förslaget genom att delta i enkäten nedan.

Kanske vore det en bra idé att fråga Anders Mildner först – men jag är orolig för att han har andra planer (och har ingen aning om vilket parti han röstar på)

Flumpedagogbloggen

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Bara en dåre springer…

…där änglar trippar.

Jag har länge velat skriva något om besparingarna inom Lärarutbildningen utan att riskera uppsägning. Men jag hittar verkligen ingen ofarlig vinkel. Vi beträder minerad mark och kartan förändras ständigt. Ord som “arbetsbrist” och “lärare” byter betydelse från dag till dag.

Akademiseringen av utbildningen beskrivs som en naturlig och ohejdbar process som har pågått sedan 60-talet och förändringen är djupt förankrad på alla nivåer. Om du ifrågasätter den är du död.

Det finns fortfarande ingen konsekvensbeskrivning av de planerade varslen och förhandlingarna om mystiska turordningskretsar fortsätter. Arbetsgivaren vill passa på att byta ut de erfarna adjunkterna mot disputerade personer med skiftande inriktningar. Lärarexamen är ingen självklar merit.

Erfarenheterna från sjuksköterskeutbildningen förskräcker. Klyftan mellan teori och praktik riskerar att öka om studenterna inte kan bearbeta sina upplevelser från den verksamhetsförlagda delen av utbildningen med erfarna lärare.  De redan misstänksamma handledarnas förtroende kommer antagligen inte att öka när högskolan representeras av personer utan undervisningserfarenhet från skolans värld.

På tisdag möter jag 370 nyantagna studenter. Jag undrar vad de har för förväntningar?

Nu bygger vi om

Nu bygger vi om

Min lille vän 54 – hämnaren

Jag befinner mig nära någon form av letargisk nollpunkt men anar att det börjar bli dags att samla ihop mig inför terminsstarten. Det finns saker som inte går att skjuta upp. Frågan är var jag ska hämta energin ifrån?

Det bästa hade naturligtvis varit om jag varit en sådan där god och engagerad person som helst av allt vill tjäna mänskligheten genom goda gärningar i statens tjänst. I ett moln av självuppoffrande svett skulle jag göra mitt yttersta för att förverkliga den proklamerade visionen.

Det näst bästa kanske hade varit om jag såg mitt yrkesliv som ett sätt att förverkliga mig själv. I lätt maskerad form skulle jag kunna få utlopp för min narcissism genom lysande föreläsningar och kreativa kursguider.

Det tredje alternativet skulle kunna vara någon form av personlig hämndlystnad – jag ska visa Björklund & co att adjunkter kan tänka och nu gäller det att stå upp för de viktiga principerna och den hotade kvalitén inom lärarutbildningen

Jag känner inte helt igen mig i något av de skisserade varianterna. Antagligen är det enklare – jag längtar efter mina arbetskamrater och är nyfiken på de nya studenterna. Kanske är min kropp trots allt byggd för arbete?

Alternativet är att inte fundera så mycket över drivkrafterna – just do it!

hämnd

Min lille vän är en utpräglad revanschist – han har svurit att hämnas varje oförrätt och nu funderar han på att söka till lärarutbildningen för att rätta till missförhållandena på sin gamla skolan.

Tyvärr är han inte ensam om denna drivkraft.

För den som inte orkar hämnas själv finns det högre krafter att tillkalla:
Länk till Superhjältar

Avhandling om ansvar, omsorg och respekt i förskolan

Vad gör högskoleadjunkten på sommaren? Jo – då läser han aktuella avhandlingar och försöker knyta forskningsresultat till kursutveckling!

Jag brukar titta igenom Skolportens presentationer och ofta förundrats över hur banala resultaten framstår i sammanfattningarna. En obligatorisk fråga tycks vara “Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?” och det är sällan jag känt stark upphetsning över svaren. Någon gång har jag fallit för frestelsen att raljera.

När jag läser om Rauni Karlssons avhandling blir jag nyfiken.

Länk till nytt fönster

Om jag förstår intervjun rätt tycks hon ha närmat sig ämnet “barns ansvarstaganden” från en feministisk position, men drabbats av vissa insikter under arbetet.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att barnen gör så stark skillnad mellan könen. De grupperar sig som flickor och pojkar även om det ser ut som att de leker i en gemenskap av pojkar och flickor. Könstillhörigheten är ett användbart redskap för dem, när de ska orientera sig socialt och agera i vardagen. Men när enskilda flickor och pojkar leker fungerar samspelet på ett annat sätt. Jag har själv fått en annan förståelse för värdet av ansvar, omsorg och respekt genom den här studien, och för barns agerande, att det är på allvar och att det är viktigt det de gör.

När de flesta genuspedagoger beskriver tendens att barnen delar upp sig efter kön som ett avgörande problem tycks Rauni framhärda i någon form av respekt för att barnens val i leken är viktiga – inte något som ska korrigeras.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att man kan använda sig av de resultat som jag fått fram i den vardagliga verksamheten i förskolan och därmed problematisera det som händer i vardagen, till exempel när det gäller jämställdhetsarbete. Att man frågar sig vilken betydelse det har att barn gör könsåtskillnad och vad är det för könsåtskillnad de gör. Det kanske kan leda till att man försöker fånga det som barn ger uttryck för och använder det för att diskutera vad som kan vara av vikt att ta upp om jämställdhet. Det är viktigt att ge en bild av det som barn ger uttryck för och jag hoppas att det tas på allvar och respekteras.

Det finns kanske hopp för forskningen ändå? Jag behöver arbeta på min framtidstro.

barbie

Målen står utanför spelplanen?

mål5

Plura, Morrica och jag har diskutera olika aspekter av skolutveckling och målstyrning i en annan tråd. Ibland känns det som om vi varit överens för att i nästa stund känna avgrunden öppna sig. Följ ett vindlande samtal i de 87 kommentarerna:

Länk

Förhoppningsvis är det inte slut!

Myten om fria universtitet och onyttig bildning

I fredagens Svd presenterar Anders Burman tidskriften Psykoanalytisk tid/skrift och han lyckas verkligen reta min nyfikenhet. Mest spännande verkar Sven-Eric Liedmans essä Tid för erfarenheter eller bara tid för yrkesförberedelse? Om universiteten och deras uppgift, som sätter fingret på en verkligt öm punkt i mitt liv:
– Går det att bedriva lärarutbildning inom högskolans ramar?

Länk till understreckare 24/7

Vi arbetar på Lärarutbildningen med något som kallas akademiska professionsämnen. För studenterna och arbetsgivarna är det en dominerande tanke att allt som sker inom utbildningen ska kopplas till den blivande yrkesverksamheten. Varje undervisningsmoment och bok synas genom argusögat NYTTA, och ve den lärare som inte kan knyta en föreläsning eller diskussion till något av kursens explicita mål.

Å ena sidan skapar denna föreställning mycket energi och en tydlig riktning. Frågan om meningsfullhet besvaras alltid med ett kraftfullt:
– Du kommer att behöva det här när du står inför en klass!
Å andra sidan finns det något mekaniskt över den här synen på utbildning som låser tanken. Det finns en uppenbar risk i att vi intar den orolige föräldrens position som av omsorg försöker packa ner sju sorters regnkläder inför barnets utflykt. Ständigt dyker nya krav upp på färdigheter som politikerna menar är nödvändiga för nyutbildade lärare. Det kan vara allt från evidensbaserade antimobbningsmetoder till ekologisk knyppling. Vi plågas delvis av att leva upp till bilden av “den komplette läraren” och rädslan är stor att det ska fattas avgörande bitar i kompetensen. Man skulle kunna beslkriva det som en hopplös kamp.

Vi är alltså långt ifrån den fria bildningsanstalt som Humboldt byggde upp i Berlin i början av 1800-talet och försöken att lyfta den tunggumpade institutionen genom forskning och vetenskaplighet är problematisk.

Anders Burman beskriver hur högskolorna marknadsanpassas och lider av en tilltagande byråkratisering. Försöken till kvalitetssäkring banaliseras genom kvantitativa metoder. Det mest bisarra är kanske rankinglistornas absurda brist på verkligt kvalitetstänkande – vi mäter det som går att mäta!.

Dags att välja väg?

Dags att välja väg?

Så nu står jag vid ett vägskäl – min kära lärarutbildning ska akademiseras och de icke disputerade kommer antagligen att försvinna snett ut till vänster. Om jag hade trott att detta är en början på en förändring mot att utbildningen skulle bli mer intellektuell eller fri, då hade det varit enkelt att lämna fältet för de nya disputerade krafterna som ska bära upp detta. Problemet är att jag ser ingen sådan tendens. Styrningen blir mer detaljerad och forskarna allt mer osjälvständiga i sina beroende av forskningsmedel. Romantiseringen av universitetens som ett autonomt bildningscentrum döljer idag svåra missförhållanden inom de yrkesutbildningar som ska underordnas en akademisk idealism.

Här tvättas bykar!

Här tvättas bykar!

Jag gör ett lamt försök att intressera mig för forskningspolitik och kastas mellan Tore Frängsmyrs kritik av vår nye ministers manifest (Länk svd) och Bo Rothsteins uppgörelse med den tradition som representeras av Lisbeth Larsson i Vetenskapsrådet (Länk till pdf)

Underhållande och en aning skrämmande. Jag tror att det finns ett vagt samband med diskussionen om det som jag kallar Akademiska professionsämnen – vem äger rätten att definiera dessa?

Indiansk visdom – uppdaterad

En före detta kollega skickar ett citat som har förföljt mig under sommaren:

“Om du märker att du rider på en död häst så är oftast den bästa strategin att kliva av”

Jag tänker att den värsta mardrömmen måste vara att verkligen rida på en död häst utan att märka det. Finns det några tecken jag bör leta efter?

Tacksam för svar.

malmö

Jag lånar en bild av Soffie som illustrerar problematiken. Den är från Prag.

sofi