Nytt perspektiv
Vi är några bloggare som försöker beskriva vad som är kärnan i det som vi i brist på bättre ord väljer att kalla Flumpedagogik. Nu hjälper Anders Mildner mig att klargöra mina tankar i frågan och hans krönika i Svd är årets absolut viktigaste text.
Läs den!
Har du svårt att fatta så lär dig den utantill! En del texter kräver arbete och eftertanke. Klokare än så här blir det inte i skoldebatten.
I min drömvärld har opinionen äntligen hittat en kandidat till posten som utbildningsminister i den regering som måste röja upp i utbildningsväsendet efter Folkpartiets härjningar . Det är ett plågsamt jobb, men någon måste göra det. Anders är mannen!
Jag inleder härmed en kampanj och du uttrycker ditt stöd för förslaget genom att delta i enkäten nedan.
Kanske vore det en bra idé att fråga Anders Mildner först – men jag är orolig för att han har andra planer (och har ingen aning om vilket parti han röstar på)
Andra bloggar om: HSV, Högskola, Lärarutbildning, Politik, Skola, Utbildning, Värdegrund, studentinflytande, Anders Mildner
Tysta tankar 
Pingback: Dagens flumpedagog « Christermagister
Bloggandet är ju faktiskt ett bra exempel på “grupparbete”. Någon läser en intressant artikel och kommenterar den i sin blogg, andra läser artikeln och kommentarerna och bloggar vidare med sina tankar… Ringar på vattnet.
Det som saknas är kanske att någon samlade ihop alla kloka tankar och kommentarer och presenterade dem på ett åskådligt sätt.
LikeLike
Jag har också funderat på det där med hur man kan samordna det flumpedagogiska. Har sedan ett par månader tillbaka “bokat” adressen flumpedagog.wordpress.com under en ingivelse om att just samla ihop alla kloka tankar och kommentarer och presentera dem på ett åskådligt sätt.
Det är med andra ord kanske dags att offentliggöra “Flumpebloggen” nu?
LikeLike
Artikeln blir, enligt mig, rätt om man vänder på perspektivet. Hur kan man till exempel tycka att: “kepsar av, mobiltelefoner ut. Språkpolislarmet på, betyg in” är dåligt? Det övergår mitt förstånd. Dessutom anser jag att grupparbeten visst kan vara bra, men det finns alltid sådana som utnyttjar det och “åker räkmacka” – det är inte alls ovanligt. Jag blir lika irriterad varje gång när ett gäng sitter och pratar om något helt annat eller inte alls dyker upp (och ändå får godkänt). På den senare tiden har det alltid varit så. Missförstå mig inte. Jag tycker att din blogg är guld och att du har bra värderingar – men just flumpebiten förstår jag inte för fem öre.
LikeLike
Sjösätta är förresten nog ett bättre ord…
LikeLike
Hej Pratbubblan!
Anders text lyfter centrala frågor och jag delar hans värderingar.
Kepsskräck, mobiltelefonsnervositet, språkpoliseri och betygsromantik hänger samman i en gemensam oförmåga att förstå vad som rör sig i barns värld och en längtan efter att skapa en form av skenordning där det ser lugnt ut.
Samtidigt dör diskussionen om den meningsfulla skolan.
Men för ordningens skull: även vi flummare gillar arbetsro!
När det gäller examinationer av grupparbeten arbetar vi på högskolan med att kombinera individuella och kollektiva processer – men enligt bologna ska allt kunna brytas ner till individuella insatser. Och då gör vi det. Även om det ofta banaliserar processerna och skapar illusioner av rättvisa.
LikeLike
Pingback: Lägg ut! Lägg ut! « Flumpebloggen
Utbildningsminister? Varför inte utbildningsministrar? Mats ibland är du lite konservativ. Det som slog mig direkt var att lärarutbildningen inte längre är jagad av HSV. Nu har vi alltså möjlighet att använda hela lärarutbildningen som en verkstad för att testa flumpedagogiska manifestets tankar.
LikeLike
Vilka rabatter ska ansas????
Är det majorens totala renons på förståelsen av att individer har olika tid att ta in kunskap eller förståelsen vad läroplanen kräver av lärarna. Brukar säga: Alla är ädelmetaller, men har olika smältpunkter. Och att man inte kan stöpa individer i en kommunalgrå massa.
Eller är det så, Gud förbjuder att jag retar någon, att kunskap skapas på flera plan än på lektionerna. Just det Anders Mildner säger i krönikan.
När jag tidigare i mitt liv bara hade ordboken att använda för att försöka hitta förklaringen på ord jag inte begrep, till att idag hitta kunskapen på nätet, skrämmer detta att detta inte är naturligt. När man inte förstår måste man försöka hitta en förklaring.
Låta nyfikenheten blomma och individer, oavsätt ålder, uppmuntras att söka information och med glädje sprida uppteckten av kunskap till omgivningen. Har fått höra från min omgivning att jag är “världen bästa sökmotor”. Detta grundlades genom min nyfikenhet över något som jag inte förstod och behövde en förklaring på. Kunskap är att ha förmågan att hitta det jag behöver för att lösa ett problem, inte att kunna något exakt.
Själv tycket jag det var rätt oviktigt att lära mig saker som plugghästarna la tonvis med tid på att lära sig. Det viktiga var att lära sig var jag kunde hitta kunskapen, för att använda den när jag behövde den. Inte innehållet i sig.
Hade förmånen att diskutera detta med en lärare idag. Kunskap bottnar i förmågan att hitta rimligheten i det man räknat ut eller läst!!! Inte förlita sig på exaktheten i ämnet…..
LikeLike
Hej Mats!
Jag förstår fortfarande inte. Det är väl inte skolan som ska anpassa sig till kidsen, utan tvärtom (åtminstone i disciplinfrågan, i övrigt måste den naturligtvis anpassa sig till max)? Anledningen till det är att i verkligheten så curlar inte företagen sina anställda, om de inte är geniala. I nuläget känns det som att eleverna har kontrollen, det är inte bra, iaf inte enligt min mening. Det som saknas i samhället av idag är respekt. På tunnelbanan fullständigt struntar ungdomarna i sina medmänniskor – sätena mittemot har blivit fotstöd (och det gäller även under vinterns slaskperioder). Barn behöver regler, och får de inga så utnyttjar de det till max – men de mår inte bättre av det, tvärtom. Jag vet att det funkar så för jag gick på en högstatusgrundskola (hehe, det låter lustigt men är faktiskt sant), och även där fungerade det så – att lärarna med högst disciplinkrav även skördade de bästa resultaten. Jag har dessutom sett otaliga yt-klipp (med klasser där läraren tappat kontrollen) samt dokumentärer från dagens grundskola, och det ser inte bra ut – inte alls. Björklund är den som kan få det här landets utbildning på rätt köl igen. Det tror i alla fall jag. Min mening är alltså inte att förstöra, jag förstår bara inte hur du menar – är naturligtvis medveten om att det kan vara jag som har fel (och jag är inte sämre än att jag kan ändra mig).
LikeLike
Jag tänker nog inte i termer av anpassning eller inte – för mig handlar det om respektfulla möten.
Bilden av den goda skolan dit barn går av lust och vilja att lära sig något håller på att ersättas av en annan modell som renodlar det som klassisk utbildningssociologi alltid hävdat är skolans huvudfunktioner:
SORTERING
FÖRVARING
DISCIPLINERING
Det är möjligt att du har rätt men då lägger vi väldigt mycket tid på att garnera det här fängelset med mål och utbildad personal.
Mildner (och jag) försöker föra tillbaka debatten till frågan om vad vi ska ha skolan till och hur den blir mest effektiv när det gäller kvalitativa kunskaper.
LikeLike
Pratbubblan, när jag ser de där klippen och dokumentärerna så inser även jag att det behövs regler som påtvingas eleverna, som en akut åtgärd innan man kan arbeta med problemet på riktigt. Men har det gått så långt så är det ju något som är snett redan från början, och Mats och mitt fokus ligger nog snarast på att bygga upp verksamheter som inte hamnar i de situationerna. Björklunds åtgärder är utformade som kortsiktiga krisåtgärder, medan vi försöker koncentrera oss på det förebyggande och långsiktiga.
LikeLike
Misstänker att vi egentligen tycker lika, men missar varandras tankar någonstans. Förstår nämligen såväl Olsson som Björklund, och tror därför att om de två finge sitta och resonera med varandra under cirka en halv dag så skulle samförstånd uppstå.
LikeLike
Samförstånd, gyllene medelvägar och kompromissa. För alla vill vi ju ha en bra skola. Jag är så trött på dessa ord. I den härskande liberala diskursen tycks politiken blivit en fråga om rätt och fel. Vi får inte fastna i detta. Björklund och Olsson har helt olika syn på varför vi ska ha en skola. Även om Björklund inte direkt uttalar detta så innebär hans förslag en skola som reproducerar samhällets maktstrukturer genom att sortera, förvara och disciplinera, vilket Mats var inne på. Han är också en modernist ut i fingerspetsarna: raka led, tydlig uppdelning, läraren som kunskapsbärare, rigida strukturer osv. Olsson, om jag tolkar det rätt, vill något helt annat. Han ser skolan som ett verktyg för eleverna att använda för att utveckla det egna reflekterande jaget i relation till kollektivet. Maktordningar ska upplösas, lärarna är inte längre den självklara kunskapsbäraren och undervisningen behöver inte alls ske i ett klassrum. En sådan skola vill slita sönder människans trånga kostymer inte förstärka sömmarna. Olsson seglar runt i ett postmodernt hav medan Björklund står på en ö som sakta vittrar bort medan han skriker om ordning och disciplin.
LikeLike
Tack Rasmus – ungefär så!
Även på mitt postmoderna hav finns det riktmärken och jag har de modernaste hjälpmedlen (ekolod och GPS) – men det är klart en sjöman vet aldrig vad som döljer sig i djupet eller bakom nästa molnbank.
Jag tror jag gillar metaforen!
LikeLike
Vackert skrivet Rasmus!
Jag håller med, men (det där “men” som jag gillar att lägga till trots att det kanske är onödigt men jag gör i alla fall för att vrida till saken lite…) i mina välvilliga stunder tänker jag att det mest beror på att Björklund helt enkelt är okunnig. Han saknar ju helt insikt i moderna pedagogiska frågor. Jag tror nog att det skulle ta betydligt längre tid än en halv dag, men visst skulle Olsson och Björklund kunna nå bättre samförstånd genom samtal?
Det kanske är så vi ska sticka honom? Genom att kräva att ministern läser på? Genom att ständigt ställa de relevanta frågorna om hans syfte på lång sikt, i stället för att bara klanka ner på hans kortsiktiga lösningar och hans människosyn?
(Jag övergår till en metafor med oss flumpedagoger som små irriterande myggor som inte påverkar en persons agerande så länge vi bara är en handfull, men där en hel svärm kan jaga in honom i skolbänken…)
LikeLike
Är det borgarnas okunnighet som gör att deras politik skapar ett samhälle med ökande klassklyftor? Eller är det en medveten politik?
Detta är spännande. I en artikel i aftonbladet sa jag i ett uttalande att Björklund är ytlig och saknar visioner. Det hoppas jag inte han gör men jag ville säga det för jag önskar att han kunde uttala sitt syfte. När jag och några lärarstudenter träffade Östros frågade en av oss vad han ansåg skolans syfte var. Efter lite mumlande sa han något om social utjämning. Då frågade en av oss hur detta hängde samman med betyg i de lägre åldrarna som han precis hade förespråkat. Jag behöver nog inte skriva att han inte hade något svar.
Om vi ser skolan ur ett institutionellt perspektiv måste skolan reproducera samhällets maktordning för att inte förlora sin legitimitet. Vi kan alltså inte förstå skolans logik genom att bara studera skolan utan vi måste analysera skolan som en del av den samhälleliga reproduktionen. Detta kan ni…
Utifrån ovan resonemang råkar Björklund passa väldigt bra in. Han för en utbildningspolitik som faktiskt reproducerar samhällets maktordningar och det är väl därför att han så mycket legitimitet. Är det då så att Björklund bara agerar efter de de värderningar som erkänns värde inom utbildningsfältet som i sin tur hämtar legitimitet i samhället? Om det är så håller jag helt med om att vi ska sticka hål på denna nickdocka.
Detta var svårt…
LikeLike
Kan det vara så obehagligt att vi har den utbildningsminister vi förtjänar?
Nu ryser jag i hela kroppen….
Å andra sidan är bilden av Lärarutbildningen som ett proggressivistiskt slagskepp också djupt idealistisk och motbjudande i sin pretention. Vi får jobba vidare på analysen…
LikeLike
Pingback: Krishantering i skolan « Christermagister
Rasmus skriver: “Är det då så att Björklund bara agerar efter de de värderningar som erkänns värde inom utbildningsfältet som i sin tur hämtar legitimitet i samhället?”
För att möta borgarna på deras egen planhalva borde man kanske helt enkelt gå ut till företagen med en förfrågan om vilka kunskaper, egenskaper och färdigheter som de efterfrågar hos sina anställda och framtida ledare. Det borde räcka för att visa att deras taktik är fel; för hur många företag efterfrågar lydiga individer som är rädda för att ta egna initiativ men kan rabbla glosor i sömnen i dag?
LikeLike
Ni är definitivt inte ointelligenta – men tänk gärna lite “out of the box ibland”. Det skadar inte.
LikeLike
Vilken diskussion. Helt underbar. Så är det Mats, man lyfter frågorna och vips. Jag länkar till din diskussion och jag gillar det jag läste. Anne-Marie
LikeLike