Utbildning och demokrati är en utmärkt tidning. Örebro är mer än Hjalmar.

Jag var lite onödigt spydig mot den akademiska världen och påbörjar min botgöring genom att bevista Per Eliassons docentföreläsning om kolimporten i Malmö hamn 1820-1920. Per beskriver historiska förändringar och jag inser snart att ämnet har trådar in i nutid. Kartan från 1724 beskriver en befäst småstad som möter den bördiga slätten. Det fanns ingen naturlig hamn. Slätt och hav stänger. Landskapet var skogfattigt och jag lär mig att pollendiagram berättar mycket om skiftningar i vegetationen.

Skåne har varit ett öppet landskap under flera tusen år. Skogen var dyr och torven brann i stugorna. Kronprins Karls skogskarta från 1845 visar hur lite skog det fanns i Skåne. Malmö led brist på skog och strömmande vatten, ingen skärgård och sällan is. Transporterna var ett stort problem.

Per beskriver den extrema prisökningen på björk- och bokved under 1800-talet och jämför med med utvecklingen av skogsbruket på godsen. Kolimporten ökade på 1830-talet och vanorna förändrades.

Fyren vid hamninloppet är från 1878. 1905 hette lärarutbildningens kvarter  inte Orkanen utan Carybdis. Den bildade publiken skrockar igenkännande och funderar över den symboliska innebörden av namnet.

Vi inser att kolimporten var en betydelsefull faktor bakom förändringen från bondhåla till industristad. Per jämför med energiinnehållet från skogen i Skåne, Blekinge och Kronobergs län – och konstaterar att kolimporten var lika stor.

Malmö var “som en belägrad stad” och spannmålshandlarna beklagade sig över det bristfälliga vägnätet. Järnvägarna förändrar restiderna. “Omlandet vidgas”

1898 utgick sju järnvägar från Malmö. 1912 utgjorde livsmedelprodukter 58% av exporten från Malmö.

1882 dör var tjugonde malmöbo i dysenteri. Sjukdomen drabbade de fattiga i Lugnet och på Kirseberg. Stadens kanaler var avloppsdiken. Jag lär mig att Rosenlunds avloppspumpsstation var ett ett stort framsteg för folkhälsan.

På 100 år vänjer sig människorna vid att bo i städer. Per beskriver det som en fossil revolution och Axel Ebbes statys på Möllevångstorget är en oblyg hyllning till fabrikerna och skorstensröken. Från 1950 talet ökar oljeanvändningen dramatiskt.

Per skisserar en möjlig förändring på hur det kan se ut om 100 år med tre meter vattenhöjning. Risken är stor att strandlinjen då påminner om 1820-talets och lösningen handlar kanske återigen om befästning och invallning.

Grattis till utnämningen Per! Du skänker glamour till akademin!