Program för konferens Include.
Hälsa gärna om vi ses!
Vi vill räcka ut en hand till fördjupat samarbete med andra lärosäten i Sydsverige. Det skriver Per Eriksson, rektor, och Eva Wiberg, prorektor, vid Lunds universitet.
Samarbetsprojektet Lärosäten syd har varit ett bra forum för samarbete och ömsesidigt lärande mellan Lunds universitet, Malmö högskola, Högskolan Kristianstad, SLU i Alnarp och Blekinge tekniska högskola sedan 2009.
Jag förstår att det är en känslig fråga och att brudgummen inte vill ta initiativet till första dansen, men lite framfusigare kavaljer har jag mött.
Lunds universitet vill föra en öppen dialog, i ömsesidig respekt, om hur vi på bästa sätt kan samarbeta och organisera oss för att möta de utmaningar vi står inför. Skulle något lärosäte då vilja gå ännu längre och även diskutera ett eventuellt samgående med oss kommer vi att förutsättningslöst och med största allvar analysera vad det skulle kunna innebära för att öka vår och regionens konkurrenskraft från kust till kust.
…än den litteratur vi försöker övertyga våra studenter att läsa.
Jag tänker på vårt samtal om kurslitteratur och vetenskaplighet.
– Det är naturligtvis viktigt att få med bägge könen i en kompetenssatsning som denna. Och eftersom läraryrket är kvinnodominerat borde det vara en högre andel kvinnor bland deltagarna i forskarskolor för lärare.
(…)
Att många lärare hade svårt att bli klara i tid med sina forskarstudier, löser man genom att ändra studietakten, säger Anna Neuman. I stället för att forska 80 procent och arbeta 20, kommer lärarna att forska 50 procent och arbeta 50 procent. Det kommer med andra ord ta längre tid för dem att bli klara med utbildningen.
När det gäller könsfördelningen bland de deltagande lärarna säger hon att det rimliga vore om forskarskolorna speglade hur det ser ut i skolan. Men det är ingen fråga för staten.
Det saknas en beskrivning av hur könsfördelningen ser ut i de olika forskarskolorna. Och ett ställningstagande för hur staten vill ha det.
Är forskarens kön intressant? I Malmö tror jag att alla sökande i senaste omgången var kvinnor. Är det ett problem – eller speglar vi verkligheten.
Jag tror inte att alla förstår hur laddad den här texten är.
Många förskollärare efterfrågar någon form av material eller mall som kunde användas. Men då är man på fel spår. Då har fokus blivit på en produkt, och hela poängen är att lärande är en process, som är det viktigaste i förskolan. Detta sker i samspel och kommunikation mellan lärare och barn och barn sinsemellan. Och hur barns kommunikation och samspel blir är i sin tur relaterat både till lärarens kunnande och om hennes/hans förmåga att tona in i en dialog med barn, något som i sin tur kräver att man är hundraprocentigt ”här och nu” i situationen. Detta betyder att dokumentation inte bör bli huvudfokus, utan möjligtvis utgöra en mindre aspekt av arbetet med barn.
Det mesta är en inställningsfråga. Då krävs kunskaper.
Länk.