DN beskriver gubbtrenden bland unga hipsters:

För gubbtrenden håller sedan länge unga män med tydliga trend-ambitioner i ett järngrepp. De går klädda i tweedkavajer, skräddarsydda skjortor, hängslen, rutiga kepsar, virkade slipsar och flugor – allt med en touche av brittisk rävjaktsgreve.

På tallriken ligger givetvis raggmunkar med fläsk, strömningslåda eller annan bastant husmanskost. Och tennislektionerna är för länge sedan utbytta mot en avancerad kurs i korvstoppning.

Katarina Graffman analyserar:

Hon menar att det också kan handla om en strävan efter att, i feminismens farvatten, återerövra traditionell manlighet:

– I det moderna svenska samhället där män kan vara mjuka och känsliga kan detta kompenseras med ett gubbigt yttre. Till saken hör också att konfirmationen förr var en ritual då man gick från barn till vuxen. I dag måste vi själva uppfinna den typen av symboliska handlingar och en sådan kan då bli att välja gubbstilen.

Jag diskuterar gärna riternas betydelse. I artikeln ges Melodikrysset en symbolisk position som vattendelare. Klockan 10.00 gäller det!

Det händer saker. Pär Ström tar time out och Pelle Billing är inte lika lätt att demonisera.

https://twitter.com/pellebilling/status/181703677797597184

Jag gillar rörliga positioner. Livet blir mer spännande så.

Ann Heberlein tycks vilja ta Svelands tes några steg till.

Pär Ström, Pelle Billing, Marcus Birro och Karl­ Ove Knausgård får i vanlig ordning företräda kvinnohatarna. Att Ström och Billing ger uttryck för både rädsla och förakt för kvinnor framgår med all tydlighet, men Knausgård? Mer än en gång har jag undrat om alla de debattörer som pekar ut Karl Ove som en kvinnohatande, rasistisk mansgris egentligen har läst honom.

“Let’s round up the usual suspects…”