Category Archives: Genus

Detta är inte jag!

Posted on by
14

Jag googlar “Tysta tankar” och undrar var jag hamnat?  Den här dikten var jag inte beredd på:

Tysta tankar söker råd,
femton mannar väntar nåd.
Kylan biter ben och märg,
tappra män bekänner färg.

Uti nattens kalla sken
viljans styrka bär dess ben
hoppet sviker ingen man,
driver gömda modet fram
tills vi åter når vår strand

SLÅ DIG FRI!

Skymtar lågan av en eld
vid moders barm min längtan ställd
köld ge vika, vind ge frid
min moders land har vunnit strid

Fall ur glömska stolt och stark
gjut mitt blod i fäders mark
följt mitt nästa genom strid
vid hans sida stolt bredvid

JAG ÄR FRI!

Detta är inte en ny sång från Pojkaktig orkester utan vikingarockbandet Hel som diktar loss.

Jag måste nog fundera ett varv till över hur mycket man kan flirta med begrepp som manlighet och myter. Det här känns inte riktigt bra…

Novisen vid spisen – Min lille vän 92

Posted on by
Reply
Min lille vän möter Tore Wretman

Min lille vän möter Tore Wretman

Min lille vän visar ständigt nya sidor. Han är som vanligt nyfiken och tänker ägna det nya året att utforska sin könsroll. Nu har han börjat intressera sig för matlagning och gräver djupt i Tore Wretmans kokböcker.

I Sveriges radios arkiv hittar han följande banbrytande program från 50-talet:

Novisen vid spisen hör till radions verkliga klassiker.

Mästerkocken Tore Wretman undervisar tålmodigt den ständigt lika hjälplöse novisen Folke Olhagen.

Länk till teveprogram

S:t Göran vill inte förbjuda riddarlego?

Posted on by
36

Ibland är jag lite trött på en ändlös genusdiskussion. Som lärarutbildare förväntas jag inskärpa betydelsen av läroplanstexterna om att “bekämpa könsroller” och “motverka könsstrereotypier” (eller är det tvärtom – jag måste oftast slå upp). Genusperspektivet är inskrivet i alla kursplaner och studentena har lärt sig vad de förväntas tycka. Ofta kommer de till seminarier med hemska exempel på barn som har varit klädda i könskodade färger och tillsammans förfasar vi oss över att tillvaron inte är könsneutral.

Tobias Österg och Ulrika Hjort är upprörda över att de här mönstren återfinns i legolådan och skriver en rar debattartikel i AB.

Det är helt enkelt dags att skaka om i legolådan. Kanske är det rent av dags att ta till hotet om kvotering precis som när det gäller de enkönade börsstyrelserna.

Göran Hägglund tar chansen och skriver om skillnaden mellan föräldrarnas och politikernas ansvar (AB2):

Min uppmaning till frustrerade föräldrar är lika enkel som svår; Ni har inte råd att vänta på någon lagstiftning eller agerande från lärarkollegium! Tycker ni att det är ett problem att det är för mycket Storm troopers och Indiana Jonesfigurer i legolådan, är det ert ansvar att välja andra julklappar till barnen. Och förklara för dem varför!

(…)

Fungerar inte vården? Vänd er till mig! Fungerar inte polisen och verkar straffsatserna uppåt väggarna? Vänd er till mig! Är det för krångligt att vara företagare? Vänd er till mig! Är din skatt för hög? Vänd dig till mig! Är demensvården uppåt väggarna ovärdig? Vänd er till mig!

Är det fel grejer i legolådan? Vänd er till Lego!

Jag är intresserad av de här gränsdragningsfrågorna och tänker nog att Göran Hägglund har mer än en poäng. Kanske är det möjligt att tänka sig en genuspedagogik som inte är normativ, men jag har inte sett någon sådan i verkligheten.

I skolans värld är det många som oroar sig för att kunskapsuppdraget naggas av andra uppdrag. Jag kan tänka mig att en del pedagoger uppfattar det som ovärdigt att räkna legobitar.

Njut av Kristina Alexanderssons julkalender och legobilder:

Länk

Jag är glad över att flickor och kvinnor kan leka med Lego av olika slag. Kvotering löser inga problem.

Om du bara tänker missa ett teveprogram i år…

Posted on by
Reply

…så är SVT debatt det givna valet.

Självplågaren i mig dras till SVTplay.  Jag anar det värsta och på Twitter är upphetsningen total.

#Debatt

#svtdebatt

Sämsta möjliga uppslag måste vara “låt oss diskutera skuldfrågan i ett pågående rättsfall”. Dessutom tycks rubriken “Är Assange oskyldig?” ha ändrats utan att deltagarna informerats. Förvirringen är total och programledaren har ingen plan. Fenomenet #Prataomdet kommer ohjälpligt i skuggan av Assangefallet och detaljer blandas med konspiratoriska teorier. Den uppenbarar kraften i att dela berättelser  och värdet av att kommunicera med sin partner drunknar  i tafatta försök att knyta till juridik och politik.

Pelle Billing vill tala om mäns utsatthet och hånas på Twitter. Kanske är det fel dag. Alldeles säkert är det fel program. Den här paraden tillåter inget regn.

Orkanens fasad

Orkanens fasad

Ett riktigt lyckligt slut – uppdaterat

Posted on by
9

Teveserien Våra vänners liv är slut och jag saknar den redan. När något är riktigt bra har jag hört att dagens ungdomar säger så här:
– Epic!

Nu återstår bara att vänta på boxen och uppföljaren (???).

Pontus väljer dottern.

David väljer kärleken.

Mats väljer förskolan framför skeppsmäkleri.

Olle får barn, blir frisk och försonas med sin far. (tyvärr en aning sent)

Debatten i DN framstår som allt mer obegriplig. DN ändrar länken för att undvika ovälkomna blogglänkar. Gör man så?

Maria Sveland

Jens Liljestrand

Tidigare blogginlägg (en konstigt polariserad tråd med oväntat hårt tonfall – tänker jag naivt)

——————————————————

Helena Lindblad skriver klokt: Länk

Männen på film och i tv-serier är med få undantag antingen störda poliser eller mördare, våldtäktsmän och psykopater. Snart sagt varenda ruta svenskt spänning/drama fylls av dysfunktionella, empatibefriade, aggressiva, kriminella, enstöriga, sociopatiska, alkoholiserade eller helt enkelt bindgalna män.

Det gäller inte bara underhållningsgenren. Ta en titt på det svenska filmåret 2010 som började med ”Snabba cash” och slutade med ”Svinalängorna” så förstår ni vad jag menar. Samuel Frölers maktfullkomliga, narcissistiska dirigent i ”Till det som är vackert” toppar kräkligan trots sin finkulturella status. Jag har förhandstittat på ett par av SVT:s prestigeserier som är på gång, som till exempel ”Den fördömde” av Mikael Hjort och Hans Rosenfeldt, där Rolf Lassgård gör en kriminalpsykolog som inte bara är superarrogant utan dessutom sexmissbrukare. Snacka om störd manlighet.

Att i det här läget, som Maria Sveland (DN 13/12), ondgöra sig över en tv-serie som ”Våra vänners liv” fattar jag inte. Jag blir genuint glad över att för en gångs skull se fyra män i färgglada kläder som hellre lagar mat tillsammans och pratar ut om sina relationer än jagar gangstrar alternativt lustmördar kvinnor och barn. Att den dessutom på ett lättsamt sätt kastar om de klassiska könsrollsmönster som handlar om status i parförhållanden är genuint underhållande.

 

Dags att skaffa nya vänner?

Dags att skaffa nya vänner?

Är det synd om Mona?

Posted on by
9

Två medieforskare har granskat bevakningen av Mona Sahlin och kommit fram till att den varit orättvis. Hon fick ingen chans. Länk

Metoden att räkna positiva och negativa artiklar tycks mig godtycklig. Grundantagandet är att pressen konstruerar en verklighet genom att vinkla artiklar – oftast i någon form av samordnade drevaktioner.

Vår analys visar att Mona Sahlin är en anomali: i politiken är mannen norm och den kvinnliga politikern Sahlin blir därför i allt vad hon gör och inte gör en icke-politiker.

(…)

Frågan som måste ställas, men som inte kan besvaras i vår undersökning, är om en kvinnlig politiker skall behöva vara som en man för att kunna nå statsministerposten.

Söndagen den 14 november, knappt två månader efter valnederlaget, meddelade Mona Sahlin sin avgång. Nu äntligen gör hon, enligt medierna, rätt och plötsligt har hon dessa ledaregenskaper: intuitiv intelligens, osviklig politisk kompass (SvD 15.11), ansvarsfullhet, analytisk förmåga och personlig närvaro (DN 15.11)

Över en natt har mediedramaturgin vänt. Balansen är återställd:

Mona Sahlin kan inte längre hota den manliga hegemonin.

Det finns ett självbekräftande drag i den här analysen och jag tror att medieforskarna överskattar mediernas dolda agendor. Mona Sahlin kan också ha varit fel person på fel plats vid fel tidpunkt.

Varför borde Plura byta kön?

Posted on by
3

Sydsvenskan delar i sitt söndagsmagasin ut “uppbyggliga julklappar” och jag är lite bekymrad över den här presenten:

Byt kön för en dag

Sångaren och låtskivaren tog det manliga kockegot till nya avklädda nivåer med “Mauros och Pluras kök” där han i nästan varje program blottade sin stinna buk samtidigt som han lagade mat. I höstens kändismys-program “Så mycket bättre” hängde hans T-shirtar och fladdrade på tre kvart över samma mage. Otänkbart om han vore kvinna.

Jag undrar vad som är problemet? Är det verkligen en jämställdhetsfråga eller är det skribentens estetiska sinne som draperas i ideologisk dräkt? Bör sångaren skämmas och i så fall varför? Jag hoppas att många kvinnor och män kan bli inspirerade av Pluras avslappnade hållning till sin kropp och ser fram emot fler program där folk är sig själva. Här någonstans borde jämställdheten börja.

Vad som är “otänkbart” säger nog mer om den som tänker än det tänkta.

I en annan tråd diskuteras antifeminism och jag tänker att det är svårt att vara emot någonting som man inte riktigt vet vad det är? Säg att detta inte är feminism.