Mångfald – det amerikanska exemplet

Om lärarna är en del av den statliga maktutövningen är det viktigt att lärarkårens sammansättning motsvarar befolkningen. I Sverige är lärarens kön, etnicitet, hudfärg eller klassbakgrund inget problem eftersom vi lever i den bästa av världar och talet om olikhet skulle kunna förstärka bilden av skillnader.

I USA är synen på mångfald och jämställdhet mer direkt. Obamas utbildningsminister och regissören Spike Lee beskriver allvaret i Huffington Post

Duncan told an audience that more than 1 million educators are expected to retire in the coming decade and that federal officials are hoping to harness that opportunity to create a more diverse teaching work force, noting that less than 2 percent of the nation’s 3 million teachers are black men.

“Everybody can’t be a business major,” Lee told the auditorium packed with male high school and college students. “We have to educate ourselves. We have to educate our young black men.”

Diskussionen påminner inte alls om de svenska förhållandena där det tycks vara svårt att diskutera könsobalans i skolan utan att bli anklagad för antifeminism.

Social activist Jeff Johnson is joining the effort. The MSNBC contributor has launched a task force that aims at putting 80,000 more black male teachers in classrooms across the country in the next four years.

Johnson told the audience that being a teacher isn’t considered “cool” in the black community and that perception must change.

Går det att förändra synen på läraryrket? Frågan är om de efterfrågade 80.000 svarta männen skulle kunna ändra innehåll och arbetssätt i amerikanska skolor. Är misstänksamheten mot män lika stor i USA  som i Sverige?

Hem till gården

Jag känner mig lite matt och yr efter att försökt bemöta kommentarerna på Newsmill. Gunilla Madegård är en personlighetstyp som jag sällan möter i vardagen och min första reaktion var att någon drev med mig, men hon tycks finnas i verkligheten. Jag hade inga fördomar mot ölänningar och musiklärare tidigare – nu vet jag inte.

Länk till Gunilla Madegårds inlägg.

Antagligen har jag lyckats trampa på alla hennes ömma tår och de verkar vara ganska många. Jag tror att den där genusdebatten är lite väl spännande och längtar tillbaka till den här trygga bloggen.

Jag vet ett bra ställe att vila upp sig.

Anna Hellsten ser delvis samma mönster som jag:

”Klass 9A” kapitaliserar bitvis rätt hårt på skräcken för skolan. Jag har bara sett det första avsnittet ännu, men hittills tycker jag serien främst verkar vilja formulera en kritik mot modern lärarutbildning – i synnerhet en pedagogstil där läraren helst av allt vill vara elevernas kompis. Inledningen låter närmast som en reklamfilm för alliansen anno 2006, till Jan Björklund och alla andra som pratade om ”flumskolan”.

Värdegrunden, djur och pojkars empatiutveckling?

Jag bläddrar i Lärarnas tidning och studsar till inför en annons från REDE

I Lgr11 finns inte ordet  djur och  i Lpfö98 nämns djur på ett ställe:

utvecklar förståelse för sin egen delaktighet i naturens kretslopp och för enkla naturvetenskapliga fenomen, liksom sitt kunnande om växter och djur

Vad är det för värdegrund de syftar på? Kan vi lära ut människolivets okränkbarhet genom att experimentera med djur? Det låter lite långsökt.

Jag läser vidare och inser att det handlar om att pojkarna ska korrigeras. Deras påstådda brist på empati botas genom djurterapi:

Pojkar som under en tid gjort REDE-övningar visade högre grad av empati än pojkar i som inte gjort REDE-övningar. Flickornas resultat visar ingen märkbar skillnad. Slutsatsen blir att för flickor är ålders-utvecklingen det viktigaste – deras empati ökar med åldern. Men för pojkar kan det behövas träning för en bra empatiutveckling och REDE-övningar är utmärkt sätt att öka pojkarnas empati.

Rapporten har publicerats under Mälardalens högskola beskydd?

Stoppa plågsamma djurvänner!

Stoppa plågsamma djurvänner!

Delegationen för jämställdhet i högskolans slutbetänkande

DJ förslår att 50 miljoner ska satsas på att belöna de lärosäten som lyckas med sitt jämställdhetsarbete.

• En jämställdhetsbonus på 50 miljoner kronor per år bör införas. Bonusen bör utgå till lärosäten där jämställdheten bedöms vara särskilt god eller ha förbättrats påtagligt. Högskoleverket bör utvärdera lärosätena utifrån fastställda indikatorer som speglar såväl kvantitativa som kvalitativa aspekter av jämställdhet. En av indikatorerna bör vara könsfördelningen på professorsnivå. Tydliga ekonomiska incitament är, menar vi, nödvändiga för att mobilisera rektorer och andra ledande företrädare inom akademin: ”Money talks”.

Delegationen är ytterst engagerad i den ojämna könsbalansen på professorsnivå och är beredd att satsa stora pengar på att flytta fram positionerna för kvinnorna. Hur ser engagemanget ut inom de områden där män är underrpresenterade?

När Malmö högskola tillsammans med Borås högskola ansökte om bidrag för att ordna en konferens för manliga nätverk vid landets lärarutbildningar fick vi kalla handen. Att ge bidrag till manliga nätverk var helt omöjligt utifrån delegationens könsmaktsteorier. De ansökningar som fick bidrag utgick från perspektivet kritisk maskulinitetsforskning. Att se männen som en utsatt grupp låter sig inte göras. Utifrån delegationens perspektiv kan det inte vara ett problem att män avbryter sina utbildningar i förtid – eftersom det skulle kunna tolkas som om det fanns brister hos kvinnliga pedagoger. Män tillför per definition ingenting.

Efter 40 år av jämställdhetsarbete har könsobalansen inom skola och förskola inte förändrats. Skillnaden är att på 70-talet betraktade staten detta förhållande som ett problem. Idag är frågan osynliggjord.

I Norge belönar staten förskolor med jämn könsbalans och dessa utnyttjas som praktikplatser för manliga studenter. Så kan man också tänka om jämställdhetsbonusar.

DN, Regeringen

Översnöad kvinna och torson

Översnöad kvinna och torson

Att kidnappa en människorättsaktivist?

138 kända kvinnliga kulturpersonligheter vädjar i dagens Sydsvenska i ett upprop för att Nasrin Sotoudeh ska släppas. Jag sympatiserar djupt med budskapet, men kan inte låta bli att undra över uppropets utformning.

Länk till upprop

1) Varför har enbart kvinnor fått skriva under?

2) Varför detta fokus på kultursektorn?

3) Hur kända måste undertecknarna vara? Vem har gjort bedömningen?

Det känns som att en spretig feministisk rörelse försöker hitta en samlande symbol och utnyttjar en fängslad människorättsaktivist för dunkla syften. Jag tycker att Nasrin Sotoudeh är värd ett bättre öde och uppmanar alla att stödja kampen för hennes befrielse.

Dawit Isaak är ingen mansfråga.

Vårens möten i det manliga nätverket

Män på LUT2011 – inbjudan som pdf (sprid gärna)

Anmäl dig här

Jag läser om filmen Afrikas drottning som bilden är hämtad från. Handlingen är verkligen inte att leka med och jag undrar vad det är för ideal som gestaltas? I bästa fall ser vi viljestyrka. Länk

Kanske är det enklare att dra en båt genom träsk än att rekrytera män till läraryrket? Humphrey Bogarts maskulinitet är inte entydig.

Mansnätverket – det ser bra ut!

 

This slideshow requires JavaScript.

Pelle Billing drar igång Mansnätverket och idag lanseras hemsidan:

Länk

Jag hoppas att nätverket lyckas hålla en god ton och ser fram emot spännande diskussioner. Plattformen borde vara en bra utgångspunkt och jag tror att även feminister kan känna sig välkomna. Den hätska revanschismen bland en del antifeministiska debattörer är påfrestande. Nu börjar vi om.

Offerpositionen – den enkla vägen?

Pelle Billing sammanfattar slaget mellan Hanne Kjöller och Maria Sveland.

Länk

Det riskerar att bli ganska komplicerat när parterna beskyller varandra för att tävla om offerrollen och jag väljer den trygga ringsideposition. Samtidigt känner jag igen Pelles beskrivning av den manliga skammen:

Offerfeminismen, som jag ser det, är helt enkelt ett sätt att kunna få fortsätta klaga i all oändlighet, oberoende av hur man själv väljer att leva sitt eget liv. Man sprider en bizarr ideologi att man som vuxen kvinna ska ha rätt att göra sina egna val, utan att hållas ansvarig för sina val. Det som glöms bort är att om man inte hålls ansvarig för sina val, så ser man inte heller hur stor makt man har över sitt eget liv. Därmed känner man sig maktlös och upplever att ens offerfeministiska ideologi är än mer korrekt.

Snacka om en ond cirkel.

Effekten av offerfeminismen är att kvinnor skolas in i ett hopplöshetstänkande (vad du än gör så sitter du fast), och män skolas in i ett skambeläggande (allt som är fel är i förlängningen ditt fel).

 

 

 

Går det att kritisera skolan på ett kvinnovänligt sätt?

Jag har försökt driva frågan om jämn könsbalans i lärarkåren länge. Ibland har jag trampat över en osynlig gräns och kvinnliga kolleger har blivit ledsna och känt sig anklagade. Ett vanligt missförstånd är att manliga lärare skulle lösa alla problem eller att alla män skulle bli bra lärare.

Här är en kvinna som lyckas framföra ett svårsmält budskap på ett välformulerat och slagkraftigt sätt. Kanske är det mindre hotande än om en man skulle framför budskapet? Ali Carr-Chellman är värd att lyssna på!

Tack Anders för länken!