Jag trodde att svensk barnlitteratur höll på att erövra världen?https://t.co/n5qOCc12Dr#etnocentrism
Vilka svenska böcker saknar du?— Mats Olsson (@tystatankar) October 5, 2016
Storsvenska illusioner
Reply
Christian är som vanligt klok och välformulerad.
En 21-årig vikarie har skrivit en kritisk insändare om överpedagogiska förskollärare.
Jag läser de hätska kommentarerna på Sydsvenskans facebooksida och skäms. Har jag utbildat dessa självbelåtna läroplansryttare?
Det känns som om vi missat en viktig dimension under utbildningen.
Ödmjukhet 15hp.
Uppdatering:
Jag brukar vara för yrkesstolthet, men när det gäller värdegrunden är det riskabelt att hävda ett professionellt tolkningsföreträde. Den här rektorn drar långsökta paralleller och höga hästar.
I papperstidningen fick Emma Leijnses artikeln den här rubriken.

På nätet var vinkeln annorlunda:

På NST:s facebookgrupp flödade kommentarerna – många tycktes tro att artiklarna behandlade skuldfrågan och att många skyldiga förövare går fria.
Jag tvivlar på att de som kommenterar har läst texterna. Men på något sätt förstärks bilden av männen som dömda på förhand.
Den tredje artikeln ger nödvändig bakgrund. Kanske borde den publicerats först?
Deras tolkning av undervisningsbegreppet är ganska smal. Vilket framgår av chatten.
Fungerar inte på ipad/iphone. Kanske dags för youtubekanal?
På något sätt vill jag gärna hitta tillbaka. Rapporten från Skolinspektionen provocerar mig med sitt fokus på medvetenhet. Jag känner en uppfostrande underton i texten – kanske är det Skolinspektionens uppdrag?
Vi är inte många som ifrågasätter undervisningsbegreppet. De flesta förskollärare tycks omfamna Skollagens formuleringar. Kanske tror det att tydligheten och ansvarsfördelningen ska ge status åt yrket?
Jag åter vänder till Alison Gopniks alltid aktuella text:
Varför ska förskolan inte vara som skolan
Och hittar en ny utvecklad text:
Vi möter nya förskollärarstudenter och försöker anlägga ett historiskt perspektiv. Det känns ganska djärvt. Men filmen är fantastisk!