Jag gillar verkligen de här underläggen. De behöver inte vara könsstereotypiserande. Kvinnor dricker öl.
Underläggen fungerar antagligen bra till alkoläsk.
Det här blir nog en serie. Jag försöker förstå vilka bilder som är möjliga att använda – helst utan att trampa mer i fördomsträsket.
Jag gillar den här organisationen och skrattar ofta åt bilder som de delar på Facebook.
Från programförklaringen:
Collaborative Mentorship
Boys need and deserve mentorship, as do parents.
Our society emphasizes individual achievement and separation from difficult feelings.Boys are strongly pressured to emotionally isolate themselves, leading to communication blocks which parents may label as rudeness, stonewalling, lack of cooperation, and lack of consideration.
We adults have created songs, advertisements, movies, games, and magazines which depict men, women, girls and boys in unwholesome gender stereotyped roles. Young and old, many of us are confused about how to be and how to relate to one another.
So, what can we do, as parents and mentors, on behalf of our sons?
What if their attraction to superheros and even violent gaming could be understood as signals of boys’ positive potential to contribute to our world? What if we could discover how our boys’ desire to respect themselves in such a way that they naturally stand up for and protect those in need? How can their confidence and assertiveness grow and aggressiveness diminish? What will help boys connect them to their emotions and to the natural world?How can we help boys direct their natural yearning for risk-taking, challenges and mastery in the most positive directions?
As a community, we will form common understandings about ways to teach, model and mentor that will help boys in these ways.In this context, we will also strive to discern the commonalities and differences in our roles as mothers, fathers, and mentors, and how these roles might evolve as our sons mature.
Jag bläddrar bland deras foton på Facebook och hittar många spännande uppslag. Barn behöver äventyr – men språket är också viktigt.
Ibland blir det aningen mansromantiskt och new age – men det är smällar man får ta.
Preschool teachers are the Rodney Dangerfields of the teaching profession, the “we don’t get no respect” gang. They’re often dismissed, even by their K-12 colleagues, as babysitters and not “real” teachers, but nothing could be further from the truth. The time I’ve recently spent crouching in classrooms, watching how 3- and 4-year-olds explore their universe with the aid of an inspiring guide, convinces me that these teachers are the best in the business. They’re changing the arc of children’s lives — and they have a lot to teach the rest of us.
Brian Kotts tips är en outsinlig källa till inspiration. Vem behöver fortbildning när Twitter finns?
Snart kommer Skolverket att lämna förslag till Nyamko Sabuni på åtgärder för att höja andelen män i förskolan.
Om de har tagit del av de tyska försöken kan det bli spännande. Här finns mycket att lära.
Klokt och nyanserat. Vi kommer tillbaka till kärnfrågan om vad som är kulturens uppgift.
Den här bloggen ger impulser som gör mig glad:
http://progressiveearlychildhoodeducation.blogspot.se/
Jag följer dem på Facebook – en strid ström av inspirerande foton.
– Det är naturligtvis viktigt att få med bägge könen i en kompetenssatsning som denna. Och eftersom läraryrket är kvinnodominerat borde det vara en högre andel kvinnor bland deltagarna i forskarskolor för lärare.
(…)
Att många lärare hade svårt att bli klara i tid med sina forskarstudier, löser man genom att ändra studietakten, säger Anna Neuman. I stället för att forska 80 procent och arbeta 20, kommer lärarna att forska 50 procent och arbeta 50 procent. Det kommer med andra ord ta längre tid för dem att bli klara med utbildningen.
När det gäller könsfördelningen bland de deltagande lärarna säger hon att det rimliga vore om forskarskolorna speglade hur det ser ut i skolan. Men det är ingen fråga för staten.
Det saknas en beskrivning av hur könsfördelningen ser ut i de olika forskarskolorna. Och ett ställningstagande för hur staten vill ha det.
Är forskarens kön intressant? I Malmö tror jag att alla sökande i senaste omgången var kvinnor. Är det ett problem – eller speglar vi verkligheten.
Tysta tankar 