Han skriver bra. Gustav Fridolin är verkligen medryckande och jag tror många är glada att slippa kravretorik och moralkakor från den förre utbildningsministern.
Nu väntar jag på att Fridolin ska riva upp förordningen om flergradiga betyg på alla VFU-kurser inom lärarutbildningen. Det hade varit en riktigt bra start för en minister som tror på professionens autonomi.
Och gratis.
Ingrid Pramling i Lärarnas tidning.
Vad är det barn ser och kan reflektera över? Detta beror ju på hur de vuxna ramar in och förhandlar med barn om mening i det man sysslar med. Det är därför inom mångfaldens möjligheter lika viktigt som inom andra områden, att man tar utgångspunkt i det barn talar och tänker om, samtidigt som man som förskollärare vet vad det är man vill peka ut och få barn att skapa en begynnande förståelse för. Och självfallet har förskolans lärare ett stort ansvar för att rikta barns uppmärksamhet mot frågor som bidrar till en mer jämlik och jämställd värld, och inte minst alla barns rättigheter, en fråga som i år firar 25-års-jubileum, sedan barnkonventionen tillkom.
I denna process behöver man som förskollärare fundera över både innehåll och arbetssätt. Och inte minst behöver man fundera om vi inte ibland övervärderar oss vuxna i förskolan – 90 procent av tiden eller mer är de i samspel med sina kompisar i olika aktiviteter. Då blir frågan inte mångfald och olikheter utan i stället jämställdhet och likabehandling, mellan barn från olika kulturer, geografiska områden (stad och landsbygd), socioekonomisk bakgrund med mera.
Den amerikanska mardrömmen. Snart är den här.
I Tyskland gör man i alla fall något.
Vi har en bit kvar i Sverige och en utbildningsminister som kanske vågar sätta ner foten.
Lars H Gustafsson har varnat många gånger för den typ av disciplinering som förespråkas i uppfostringsprogram som Nannyakuten.
Nu finns en bok som underbygger kritiken med hjärnforskning.
Ska det behövas?
Jag hittar dessutom ett generöst erbjudande på Lars hemsida!
Vi diskuterar vilka grupper som är intressanta för kampanjer. Måste de tilltänkta männen vara genusmedvetna och kritiska till maskuliniteten – eller kan man tänka sig ett bredare perspektiv?
Brightons simklubb 1863. Jag är osäker på om det finns ett stänk av lekfullhet i bilden. Man kan inte lita på engelsmän.
https://twitter.com/peorehnquist/status/520082328962756608
Alla är välkomna.
Jag oroar mig för leken i skolan. Och det har jag alltid gjort.
Forskningspresentationer har en tendens att fokusera på det säkra. Diskussionerna blir därefter.
Jag har inte full överblick och riskerar att vara orättvis, men frågan om män i förskolan har inte varit framträdande i de nationella forskarskolorna.
Antagligen beror det på att Delegationen för jämställdhet i förskolan 2006 förklarade frågan som oviktig. Vem vill forska om något komplicerat – och betydelselöst?
Jag föredrar den engelska vägen och lyssnar på Kathy Brodies presentationer av män i förskolan.
Tysta tankar 