FAS3 som “vuxendagis”?

Jag följer debatten om den arbetsmarknadspolitiska åtgärden FAS3 och möter upprörda röster som beskriver verksamheten som “vuxendagis”.

De centrala ledorden för förskolan är TRYGG, ROLIG och LÄRORIK  (enligt läroplanen).

Vad klagar de på?

Antingen har de som menar att “dagis” är ett neutralt uttryck helt fel – eller har vi som tror på förskolan som en spännande plats med meningsfullt innehåll ett stort arbete framför oss.

Kanske är det lättare att vänja sig vid att använda det korrekta begreppet “förskola”? Jag gillar inte det lilla prefixet “för”. Dagis är mer än en förberedelse inför skolan och livet.

Ljuset kommer från väster – Norge igen!

Det kom ett trevligt brev från Norge.

Jennie Furulund från Lundgaardsløkka barnehage beskriver hur de arbetat med att anställa manliga pedagoger och erbjuder föreläsningar för dem som vill veta mer

I Norge agerar stat och kommun strategiskt för att rekrytera män till förskolan medan Sverige tycks se frågan ur ett annat perspektiv. Om männen kommer in i förskolan finns en risk att de utför traditionellt manliga sysslor och det kan hända att barnens stereotypa syn på könsroller förstärks. Därför ses det inte som en viktig jämställdhetsfråga enligt de delegationer som har arbetat med jämställdhet i skola och förskola.

Kommer Anna Ekström att driva samma linje i sin nya roll som Skolverkets chef?

Dagens Zoran

https://twitter.com/zoranalagic/status/64073967484407809

Gunilla Ladberg skrev boken “Daghem – förvaringsplats eller barnmiljö” 1974. Margareta Winbergs förre informatör ger feminismen ständigt nya ansikten. Just det här känns ganska gammalt.

Förskolan är en del av utbildningspolitiken – inte familjepolitiken!

Det är roligt att ha fel

Jag var bekymrad över att den nya förskollärarutbildningen inte skulle locka män till yrket. Därför ringde jag till VHS och fick statistiken för höstens antagningar.

Av de 4254 förstavalssökandena är 357 män. Jag ser fram emot att möta en del av dem till hösten.

Excelfil män kvinnor ht2011

Några förskollärare

Några förskollärare

Lars H Gustafsson – hur tänkte du?

Jag vaknar till ett konstigt inslag på TV4:s nyhetsmorgon. Det är den vanligtvis så kloke barnläkaren som uttalar sig svepande i en svår fråga. Han menar att fem timmar är lagom lång tid för små barn på förskola.

Han borde fokusera på verksamhetens kvalitet. Hur lyckas förskolan möta barnets behov av trygghet och stimulans? Hur fungerar samspelet mellan hem och förskola? Hur har barnet det hemma? Var finns de stabila anknytningarna? Hur påverkas föräldrarna av den ökande stress som hans uttalanden framkallar?

Den här formen av generella utsagor riskerar att skapa mycket oro. Nervösa föräldrar är sällan bra föräldrar.

Varför kommer den här diskussionen just nu? Är det dags för Zaremba att ge sig på förskolan?

Är det förskolans fel nu?

Jakten på syndabockar i skolvärlden går vidare. Zarembas hundar vädrar blod och landets modiga ledarskribententer kastar sig nu över förskollärarna som har förstört den svenska skolan. Corren skriver:

Ofta ligger en naivt romantisk syn på lärande bakom. Ett litet barn som lär sig gå är en uppvisning i spontant lärande. Men förespråkarna för förskolepedagogik för alla åldrar tror att hormonridna tonåringar ska lära sig franska verb och andragradsekvationer med samma frenesi som ettåringen lär sig gå, om de bara lämnas i fred av lärarna och får bestämma själva. Så tycks åtminstone pedagogikforskarna resonera.

För kommunpolitiker och Lärarförbundet handlar det om pengar. Skolpolitikerns dröm är “all-läraren”, som kan ta hand om småbarn i förskolan och undervisa gymnasister i matte allteftersom födelsetalen fluktuerar. Då är det praktiskt att hänvisa till en idealiserad förskolepedagogik, när elever, föräldrar och lärare tjatar om ämneskompetens. Och Lärarförbundet organiserar förskollärare, så de värnar deras löneutveckling och karriärmöjligheter.

Men förskolepedagogik hör hemma i förskolan. Grund- och gymnasieskolan har ett annat uppdrag. Att lära sig språk, matematik och andra teoretiska ämnen är något annat än att lära sig gå och äta. Det kräver strukturerat arbete, från både elever och ämneskunniga lärare. Att trycka ned lärare och säga åt eleverna att göra vad de känner för är fel lösning. Jan Björklund har insett det. Maciej Zarembas artiklar får förhoppningsvis fler att inse att en postmodernistisk kunskapssyn och statistlärare leder fel.

I GP skriver Sven Järgenstedt (klokt) om vikten av varierade undervisningsmetoder och påstår att det inte har varit populärt de senaste åren.

Jaså? Belägg? Någon?

Steget från det banala till det insinuanta är förfärande kort idag.

Om kartan inte stämmer med verkligheten - då gäller kartan!

Om kartan inte stämmer med verkligheten - då gäller kartan!

Utbildningssverige håller andan!

Idag är sista dagen att söka till högskolan och nervositeten är stor på landets lärarutbildningar. Kommer vi att få några studenter till hösten?

Utan sökande blir det svårt att höja kvaliteten.

Solen skiner och jag tror att vi kommer att få många studenter! Vem vill inte bli lärare idag?

I de testgladas rike

Emma Leijnse skriver om tendensen att förskolor i allt högre grad testar barns kunskaper inom olika områden.

Länk

Hennes chef Linda Berg tycker att materialet är kompetenshöjande för personalen. Tras gör att de vuxna måste tänka på språket på fler sätt, inte bara hur barnen pratar utan också hur de förstår och upplever språket.

Aha – det är för personalens skull?

På nätet finns nu den viktiga bakgrundsartikeln där kollegorna Annika Månsson och Ann-Christine Vallberg Roth redogör för varför sådana här tester är förbjudna i skollagen. Det är verksamheten som ska bedömas – inte barnen!